25-åriga Karolina Svensson Magnusson är längdhopparen från Brunflo utanför Östersund som »slänger in någon sprinttävling här och där« och dessutom nyligen blivit färdig läkare. Men nya arbetet som underläkare på hälsocentralen i Timrå blev inte någon långvarig historia. En träning som fick katastrofala konsekvenser satte punkt för både det ena och det andra – åtminstone en tid framåt, vilket också UNT och Östersunds-Posten har rapporterat om.
SM i Karlstad blev inte av – varför då?
– Den 8 februari i år skulle jag träna inför tävlingen på gymmet hemma i Sundsvall där jag bor. Vi höll på med formtoppningsträning och körde verkligen maximalstyrka. Jag skulle då göra isometriska knäböj i en Smith-maskin (statiskt knäböj med tung vikt på en »skivstångsmaskin«, reds anm.).
Karolina Svensson Magnusson lastade på 250 kilo på stången.
– Jag hade tydligen inte lastat tillräckligt tungt för att stången skulle ligga still och på något sätt hade jag råkat haka ur den, så hela stången med all vikt rasade på mig. Jag blev mosad.
Var du vid medvetande?
– Ja, jag låg där på rygg med stången över ansiktet. Jag minns hur jag direkt tänkte att »det här var inte bra«. Jag hade extremt ont i ryggen och magen och jag hade ingen känsel i benen. Det var bortdomnat från naveln och ner.
Karolina Svensson Magnusson, som befarade att hon hade blivit förlamad, ropade till sina träningskompisar: »Ring 112!«. De sprang mot henne och plockade skyndsamt men varsamt bort vikterna och stången från kroppen.
– Ambulansen kom i alla fall efter tio minuter och jag försökte mest fokusera på att andas och inte röra mig. Jag var rädd att det skulle göra mig förlamad om jag på något sätt rörde mig.
Det var svårt för ambulanspersonalen att på ett stabilt sätt få upp henne på båren, men det gick – och då kände hon även sina ben när kroppen rätade ut sig. Ambulansen körde i ilfart till Sundsvalls sjukhus.
– Jag hamnade i traumarummet där och fick mycket smärtstillande. Ganska omgående fick jag en skiktröntgen också.
Röntgen visade en instabil fraktur på en kota i bröstryggen, en spricka i nackkotan, sex brutna revben och sju deciliter blod i höger lunga. Till råga på allt hade hon även brutit vänster handled. Frakturen på kotan i bröstryggen skulle opereras. Natten kom och Karolina Svensson Magnusson fick åka ambulansflyg till Norrlands universitetssjukhus i Umeå och efter en magnetkameraundersökning dagen efter var det dags för operation. Operationen slutade med åtta skruvar och två stag för att stabilisera ryggen.
– När jag vaknade upp försökte jag röra mina ben och när jag insåg att jag kunde det somnade jag om igen. Jag hade en väldig tur att ryggmärgen inte var påverkad, och kirurgen berättade sedan för mig att operationen hade gått bra och att det såg lovande ut inför framtiden.
Efter två dagar på sjukhuset i Umeå fick hon komma tillbaka till Sundsvalls sjukhus. Den tionde dagen började hon ta sina första steg och efter ytterligare ett par dagar blev hon utskriven. Efter sjukhusvistelsen har hon bott hos sina föräldrar i Brunflo utanför Östersund.
Har det hjälpt dig att vara läkare i den här situationen?
– Det har nog hjälpt mig att hålla mig lugn, då jag förstått vad de pratat om och hur saker och ting kan gå. Sedan är jag nog ganska optimistisk i grunden. Inget är över förrän det är över.
Över är det inte. Karolina Svensson Magnusson tillbringar dagarna med lugna promenader, lite motionscykel, läsa böcker, kolla på tv, göra sjukgymnastik – och klappa taxarna.
– Familjens två taxar muntrar upp mycket.
Har olyckan påverkat hur du tänker med din framtida karriär som läkare?
– Det är lite svårt att säga just nu, men jag har fått många nya förebilder. Alla läkare jag har träffat har varit så trevliga och duktiga. Men jag vet inte om jag själv vill operera. Jag trivdes ju på hälsocentralen innan olyckan och jag tycker om att ha en kontinuitet med patienter, just det känns lockande. Sedan är det spännande med ortopedi också eftersom jag håller på med friidrott.
En framtida friidrottskarriär är svårt att sia om i nuläget – även om hon hoppas kunna tävla igen nästa sommar. Först och främst handlar det om att kunna återgå till en fungerande vardag efter sjukskrivningen som löper fram till och med maj. Om allt går väl ska Karolina Svensson Magnusson påbörja sin AT i sommar, på medicinavdelningen på Sundsvalls sjukhus.
– Jag känner mig väldigt peppad att göra skillnad för folk i framtiden – på samma sätt som mina läkare gjort skillnad för mig.
