Egenreferat. Lugnande medel och sömnmedel är vanligt förekommande i Sverige och i världen. Under 2019 hämtade 4 procent av männen och 6 procent av kvinnorna ut minst 1 lugnande medel eller sömnmedel (ålder 20–64 år, källa: Socialstyrelsens Öppna data). Läkemedelsverket fick 2019 ett regeringsuppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen utvidga kunskapen om användningen av lugnande medel och sömnmedel i Sverige med fokus på att främja en jämlik, säker och ändamålsenlig användning [1].

Läkemedelsverket har genomfört en registerstudie som undersökte 764 432 nya användare (ålder 18–64 år) av lugnande medel och sömnmedel under 2015–2019, som varit fria från något av dessa läkemedel i 5 år före inklusion [2]. Den genomsnittliga årsincidensen var 31 per 1 000 invånare för kvinnor och 21 per 1 000 för män. Majoriteten av de nya användarna påbörjade medicineringen i primärvården (68 procent av alla nya recept). Förskrivningen av beroendeframkallande läkemedel såsom bensodiazepiner och bensodiazepinbesläktade substanser har minskat mellan 2015 och 2019, samtidigt som förskrivningen av sedativa antihistaminer och melatonin ökat.

Studien visar att sedativa antihistaminer var de läkemedel som flest personer fick som första förskrivning och att förskrivningen av melatonin tredubblats sedan 2016. Mängden läkemedel som förskrevs vid första förskrivningen var oftast en liten förpackning för behandling i högst 30 dagar, och majoriteten av alla personer hade inget ytterligare uttag under det kommande året. Detta är i god överensstämmelse med nationella riktlinjer.

Hälften av alla nya användare hade någon form av psykiatrisk samsjuklighet (tidigare psykiatrisk diagnos eller uthämtade antidepressiva läkemedel). Endast 17 procent av de nya användarna 2015–2016 (n= 122 451) hämtade ut bensodiazepiner 3 gånger under första året. Mindre än hälften av dem fortsatte sedan att hämta ut minst 3 uttag året efter (Figur 1). Majoriteten (7 av 10) hade endast recept från en förskrivare.

Även om det är positivt att användningen av de beroendeframkallande läkemedlen har minskat till förmån för melatonin och de sedativa antihistaminerna, är användningen av de senare inte okomplicerad, då långtidssäkerheten för melatonin inte är känd och det finns risk för bland annat hjärtrytmrubbningar med antihistaminer. Det finns anledning att fortsatt följa förskrivningen av sedativa antihistaminer och melatonin framöver.