Har du stött på några BT-läkare? Är du kanske själv en BT-läkare? Fattar du beslut om läkares ST, eller är du student på det nya läkarprogrammet? Då finns det anledning att fortsätta läsa!

Den här texten handlar om bastjänstgöringen (BT), som är den nya inledande delen av läkares specialiseringstjänstgöring (ST). Eller ny och ny – är den verkligen så ny? När jag pratar med kollegor verksamma i svensk sjukvård och möter den bristande kunskapen om vad BT är, så har jag onekligen fått det intrycket.

Allmäntjänstgöring (AT) infördes 1970, och tanken var att tjänstgöringen skulle utföras under fullt professionellt ansvar, fast i underordnad ställning och under handledning. Planen var både en utbildningstjänst och att fördela läkare över landet och till bristspecialiteter. Dåvarande bristspecialiteter var allmänmedicin och psykiatri. Det låter ju onekligen bekant, så här ett halvt sekel senare.

Mycket har hänt under åren som passerat. Sverige har gått med i EU, vilket inneburit krav på harmonisering på bland annat utbildningsområdet. Det har i sin tur lett till att allt fler svenska läkarlegitimationer i dag utfärdas till personer med en läkarexamen/läkarlegitimation från ett annat EU-/EES-land. Samtidigt har staten mer än fördubblat antalet platser vid de svenska läkarprogrammen. Men trots inflyttningen av läkare och utbyggnaden av platserna på läkarprogrammen råder det fortfarande brist på specialistläkare, inte minst inom allmänmedicin och psykiatri.

Hur ser då arbetsmarknaden ut för läkare? Där har vi fått en ny situation med god tillgång på läkare utan specialistkompetens som, på grund av bristen på AT-tjänster och svårigheter att få BT-tjänster, kör fast i karriären. Tiden mellan läkarexamen/läkarlegitimation och AT/BT har blivit väldigt lång, ibland flera år. Detta är tid som i slutändan minskar antalet verksamma år som specialistläkare.

2010 påbörjades arbetet med en översyn av läkarutbildningen som efter flera utredningar, remissrundor och debatt resulterade i den nya 6-åriga legitimationsgrundande läkarutbildningen, med bastjänstgöringen som en första inledande del av ST. Det fanns en plan för att bättre anpassa den svenska läkarutbildningen till resten av Europa och säkra en god introduktion till den svenska hälso- och sjukvården för alla legitimerade läkare, oavsett utbildningsland.

Det är snart tre år sedan BT infördes den 1 juli 2021. Hur har det gått? Trots många och långa diskussioner före starten kan vi konstatera att antalet BT-tjänster vida understiger de prognoser som gjordes.

Kommer BT att bli en ny flaskhals i läkares kliniska karriär? Det vet vi inte riktigt än. Många regioner har till exempel angett ett lägre söktryck än väntat till utannonserade BT-tjänster. Det har också kommit signaler om att de som söker BT inte bedöms ha den kompetens som krävs. Vad gör då dessa individer i stället för BT? De arbetar sällan på McDonald’s, utan ofta som legitimerade läkare runt om i Sverige – många gånger i de regioner som bedömt att deras kompetens är för bristfällig för BT.

Är det inte dags att regionerna, och vi som seniora kolleger, gör gemensam sak och försöker lösa dessa knutar en gång för alla? Jag vill uppmana alla regioner, och kolleger där ute, att ta sitt ansvar för att säkra tillgången på BT-tjänster och utforma dem utifrån de behov som våra framtida kolleger har vid övergången från universitetsstudier till den kliniska vardagen. Annars kommer vi aldrig att kunna säkra kompetensförsörjningen av specialistläkare i Sverige.