»Psykos« är ett begrepp inom psykologin och psykiatrin som hänvisar till ett allvarligt tillstånd där en person upplever en förlust av kontakt med verkligheten. Det kan innefatta hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tänkande och brist på insikt om sjukdomen. Av underrubriken »Förstå, bemöta och behandla« framgår att bokens tyngdpunkt ligger inom det psykologiska området. Båda författarna är också psykologer.

Att förstå psykos kräver kunskap om dess symtom, orsaker och riskfaktorer. Det författarna kallar psykos är inte en enhetlig grupp utan snarare ett komplex av tillstånd och symtom som varierar i grad och natur. Psykos påverkar inte bara individens tankar och känslor utan även beteende och förmåga att fungera i vardagen. En traumatisk händelse, metabol sjukdom eller användning av vissa droger kan också utlösa psykotiska symtom. En psykos kan komma plötsligt eller utvecklas under en längre tid och pågå i månader eller år. Det saknas än så länge test för att påvisa de flesta psykoser. En noggrann utredning är avgörande för att förstå underliggande orsaker. I den psykiatriska bedömningen ingår strukturerade intervjuer och andra instrument för att avgöra svårighetsgraden.

Överläkare Björn Mikael Nilsson vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som har stor erfarenhet av behandling av psykossjukdomar, har skrivit två kapitel i boken om medicinsk behandling och om tvångsvård. Antipsykotiska läkemedel för att behandla psykos finns i »tre generationer«. Typ och dos av läkemedel måste prövas fram för varje patient, så att positivt svar och biverkningar kan utvärderas individuellt.

I boken poängteras att de psykosociala insatserna spelar en viktig roll vid behandling av psykos. Dessa kan innefatta kognitiv beteendeterapi, stödjande terapi, familjeterapi och färdighetsträning. Målet är att hjälpa personen att förstå sina symtom, hantera stress, förbättra sociala talanger och öka välbefinnandet. Stöd från familj, vänner och olika stödjande grupper är avgörande. Ett förstärkt nätverk som stimulerar patienten att delta i olika aktiviteter kan bidra till att minska isolering och skapa en positiv inverkan på terapin.

Bokens sista kapitel handlar om »nyorientering«, som löper parallellt med regelbunden uppföljning av behandlande psykolog, psykiater och övrig personal i den långsiktiga rehabiliteringen. Profylaktiska åtgärder som att undvika substansmissbruk och stress är viktiga, liksom att ha en så hälsosam livsstil som möjligt. Att tidigt identifiera och behandla psykiska hälsoproblem är också viktigt för att minska risken för att utveckla en psykos.

Att ingiva hopp diskuteras i boken – hopp om tillfrisknande eller hopp om ett lämpligt förhållningssätt som kan ge ett bättre liv för alla. Ett exempel på detta (som dock inte tas upp i boken) är hur hoppet om utbildning hjälpte Arnhild Lauveng i Oslo då hon vandrade fram och tillbaka i korridorerna på ett hem för psykossjuka. Hon fick frågan vad hon ville bli. »Psykolog«, svarade hon. »Javisst«, sade yrkesvägledaren. »Hon lät mig ha min dröm, vilket betydde oerhört mycket«, sa Arnhild som i dag arbetar som psykolog och författare. Ett annat exempel är att den kreativa kraften hos patienten kan kvarstå trots psykossjukdom, som hos konstnären Carl Fredrik Hill.

Jag tycker att »Psykos« borde passa utmärkt för diskussion, särskilt i grupp, med utgångspunkt från bokens invävda fallbeskrivningar.