Nya könslagen splittrar läkarkåren: »Ett viktigt statligt erkännande«

Hej Sven!

Jag tycker att det är bra att bryr dig om patienterna och vill anropa försiktighet inför bristande evidens. Det skulle behövas fler och bättre studier angående könskorrigerande behandling, dess effektivitet, och dess säkerhet. Det här är ingen konstighet, läkare vill ha evidens för att behandlingen de erbjuder är maximalt säker och har så få biverkningar som möjligt.

Med det sagt;
Jag skulle inte påstå att politikerna kört över läkarprofessionen, lagändringen delar upp socialstyrelsens och vårdens uppgifter. Socialstyrelsen behöver fortfarande ett intyg från läkare/psykolog att könsdysfori föreligger samt att kirurgisk behandling behöver inget tillstånd från socialstyrelsen. Körde läkarna över socialstyrelsen?Det är sant att det kan finnas ett mörkertal när det kommer till ångrande av bytande av juridiskt kön, de siffror som vi faktiskt har tyder dock på att de flesta inte gör det. Ångerandelen för juridiskt könsbyte för åren 1960-2010 låg på 2.2%. (https://www.internetmedicin.se/psykiatri/transsexualism-konsdysfori) 1960-2010 var det ungefär 2% av de de som genomgått kirurgisk behandling har ångrat detta, men andelen som skickade in en ångeransökan de senaste 10 åren låg på 0.3% Det är oklart utifrån artikeln ifall det gäller perioden 2000-2010 eller 2007-2017. (https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fler-ansoker-om-att-byta-kon)
Jag vill också påpeka att det är viktigt att man gör skillnad på transsexualism och könsdysfori/könsidentitetsstörningar UNS, många Hbtqi-personer identifierar sig inte som att de definitivt tillhör ett kön specifikt, och hellre använder termerna icke-binär eller genderqueer.

Nu till själva grundfrågan, I den KD-anordnade tankesmedjan Familjen Först så sa du 2019, "I Sverige är det tveklöst en epidemi. 2001 hade 12 personer under 25 år diagnosen könsdysfori, 2018 var det 1 859, det är en enorm skillnad."

Sven, det är uppenbart att det här en fråga som verkar ha en otroligt stor betydelse för dig, annars så skulle du förmodligen inte ha skrivit artiklar, kommenterat här, eller twittrat om att dina kollegor på könsdysforimottagningen i Stockholm är inkompetenta.
Jag kommer nu däremot låtsas som att du kanske inte har en politisk åskådning eller livssyn som ligger till grund för dina åsikter och uttalanden och istället försöka argumentera sakfrågan och ditt påstående om den "lavinartade ökningen".

Idag talar vi inte längre om hur äldre homosexuella män lurar unga in i det s.k. homosexträsket (https://www.levandehistoria.se/hbtq/eric-thorsell-hetsjakt-mot-homosexuella-i-media) eller att homosexuella män skulle vara en invasiv art som började spridas iom. avkriminalisering och större social acceptans. (En övervakning värdig myndigheten: Stockholmspolisens homosexkommission under 1950-talet, Andrés Brink Pinto) Vi pratar inte riktigt längre om den lavinartade ökningen av homosexuella i samhället som skedde då. Möjligtvis berodde den ökningen på att innan 1933 så var det olagligt att vara homosexuell i Sverige. Fram till 1944 var det olagligt med homosexuella handlingar. 1951 så var Allan Hellman först med att komma ut i media som homosexuell. Det dröjde t.om. till 1979 innan homosexualitet slutade vara en mentalsjukdom. Det är värt att påpeka att det inte heller blev socialt accepterat att vara homosexuell bara för att sjukdomsstämpeln försvann.
I flera länder i världen föreligger det dödsstraff att vara homosexuell.

När något skiljer sig från normen så vill vi människor ofta automatiskt kategorisera det som felaktigt, sjukligt, omoraliskt, you name it. I Sverige så låser vi inte längre in folk för att de är homosexuella, vi slår heller inte barn om de är vänsterhänta. (https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2019/09/vansterhant-ma-vara-hant/)

Det här med moralpanik är inte nytt, därför är jag också föga förvånad över att konservativa, bl.a. i USA men också alltmer här i Sverige för argument såsom att feta gubbar med ölmage kommer att ändra kön för att kunna gå in i små flickors omklädningsrum.

Som du skriver så är en möjlig anledning till att könsdysfori har ökat i prevalens att det numera är mer socialt accepterat men så är fallet det mesta när det blir socialt accepterat. Om du skulle byta kön tidigare krävdes det att du var opererad samt steriliserad vilket kan ha avskräckt många. Jag kan inte svara på om det finns fler faktorer som bidrar till den kraftiga ökningen, det är säkert möjligt att vissa kan tvinga sig själva att genomgå en jobbig flerårig process för att det är "hippt" att vara transsexuell, eller att personer som Andrew Tate får folk att ifrågasätta sin könstillhörighet.

Kan det måhända vara så att det finns en naturlig variation i folks upplevda könstillhörighet, möjligtvis beroende på arv och miljö?

Till sist så undrar jag, ställer vi oss verkligen rätt frågor?
Lagen är uttryckligen binär men som jag skrev tidigare så är det flera som inte identifierar sig på det sättet och därför förespråkar vissa Hbtqi-grupper av den anledningen också ett alternativt tredje juridiskt kön eller att det juridiska könet slopas helt.
Numera är värnplikten könsneutral, könen ska vara lika inför lagen. Vården individer behöver kommer fortsatt vara individuellt anpassad efter individens behov oavsett individens biologiska, upplevda, eller juridiska kön. Vi kommer fortsatt kunna föra statistik.

Behöver vi verkligen ett juridiskt kön?

Sven, först och främst får jag be om ursäkt, det var fel av mig att döma dig utifrån vilka organisationer du väljer eller som betalat dig att tala framför. Deras åsikter är självklart inte nödvändigtvis dina åsikter. Jag misstänkte att den hyfsat nya kristdemokratiska tankesmedjan är baserad på liknande organisationer i USA såsom den amerikanska tankesmedjan FRC (The Family Research Council) som lobbat emot Hbtqi-personers rättigheter både i USA och utomlands. (Bl.a. i Uganda där homosexualitet nu är belagt med dödsstraff/livstids fängelse.)

Det man måste ha i åtanke, vilket Cass Review också lyfter är att frågan är ytterst politiskt infekterad och många i allmänheten har åsikter utan att vara pålästa överhuvudtaget.
Min subjektiva upplevelse var att dagarna innan lagen slogs igenom, så spriddes det på sociala medier påståenden som att nu med den nya lagen så skulle det bli fritt fram att operera prepubertala barn. Jag tror också att många väljare läste rubriker om statsministerns uttalande om att han helst skulle se en 18-årsgräns och därmed antog att det gällde operationer så det låga stödet i mätningarna är inte förvånande på något sätt.

Jag har nu läst rapporterna från SBU, däribland rapporten om ånger och detransition[1]), summeringen av Cass Review [2] samt socialutskottets förslag för den nya lagen som sedan godkändes [3] Jag känner inte till den finska studien du nämner på rak arm, jag är absolut ingen expert men du får gärna citera den om du vill.
Jag finner ingenting tydligt i varken Cass Review eller SBUs rapporter som talar emot behovet av ny lagstiftning vilket var socialutskottets bedömning.

När det gäller själva återkopplingen från remissinstanser så tillstyrkte en övervägande majoritet av remissinstanserna, däribland Folkhälsomyndigheten och Rädda Barnen utkastet. Svenska Läkaresällskapet och Socialstyrelsen ser positivt till uppdelningen till två lagar så att det kirurgi och könstillhörighet enligt folkbokföringen juridiskt hålls isär. Rättsliga rådet som tidigare nämnts i den här konversationen samt Region Skåne ifrågasatte behovet av ny lagstiftning.
Även Läkarförbundet tillstyrkte lagändringarna kring avskaffandet av lagen från 1972 och behovet av den nya. Läkarförbundet specificerar noggrannare att det alltid behöver förflyta en viss tid innan kirurgiskt ingrepp samt att det ska vara noggrant specificerat vilket underlag som ska bifogas för en ansökan om ändrat kön i folkbokföringen.

Jag förstår därför inte varför du skriver att politiker har kört över vården, jag tror inte att Läkarförbundet eller Svenska Läkaresällskapet har ändrat åsikt i frågan men du får gärna ta reda på det. Rättsliga rådets kritik är absolut relevant men yttrandet som du länkar till gäller dels ett utkast (Inte den antagna lagen) samt att det du citerar inte är kritik mot själva utkastet utan påpekar felaktiga uppgifter i utkastet till lagrådsremiss där det stod att det var ytterst ovanligt att de gjorde en annan bedömning än läkaren utan att det är ”tämligen vanligt.”
Jag hävdar inte för att de nya lagarna som träder i kraft 2025 är perfekta heller för vilken lag är det?

Det du argumenterar för, är att om folk får ändra deras Juridiska kön, så kommer de mer sannolikt fortsätta med medicinsk behandling och senare kirurgi vilket jag skulle kalla för slippery-slope argumentation. I den förra kommentaren ifrågasatte jag det juridiska könet. Om vi hade en icke-binär lagstiftning, tror du att det skulle påverka antal personer som väljer medicinsk behandling?

Jag håller med dig, om att det kan behövas ytterligare stöd för de som väljer att detransitionera, det ska absolut vara lika accepterat att detransitionera som transitionera. Ett tidigare förslag i lagändringen var att det skulle prövas mer noggrant inför en förnyad ändring i folkbokföringen men att det nu är samma sak som gäller oavsett om det är första ändringen eller en förnyad förändring. Intentionen var väl att man ville förhindra missbruk av den nya lagen men det är ett exempel på det du nämner om svårigheten vid detransitionering. Flera remissinstanser påpekade också detta vilket formade lagen som till slut accepterades.

I SBUs rapport om ånger och detransition har de valt att inte tolka resultaten på grund av flera skäl, underlaget är heterogent och studiernas metodologi varierar. En av studierna som tas upp i rapporten är Turban et als stora studie US Transgender Survey vars resultat visar att 8% av de svarande någon gång detransitionerat, temporärt eller permanent.[4] Det den studien lyfter men som du glömt att ta upp är de angivna anledningarna till detransitionering. det du har glömt att ta upp är de angivna anledningarna till detransition som ofta är ytte faktorer, såsom påtryckningar från anhöriga eller partner, trakasserier, eller svårigheter att hitta jobb. Endast 5% av de som detransitionerat (0.4% av de svarande) anger att det var att de insåg att transition inte var rätt för dem. Studien säger också att majoriteten av de som detransitionerar endast gjorde det temporärt.

Du länkar även till artikeln i expressen med de 11 som detransitionerat som motsatte sig lagändringen, Emelie Köhler, huvudförfattare till debattartikeln är grundare av detransinfo.se, och där citerar de bland annat US Transgender Survey och hävdar att den riktiga siffran på antalet som detransitionerar snarare ligger runt 8% som studien visar och inte 2.2% Sidan nämner inte heller att studien också säger att majoriteten av dessa återtransitionerar eller att 62% av de som detransitionerat på heltid lever som en annat kön än det de tilldelades vid födseln.
I sektionen om vanliga myter på detransinfo.se så skriver de att majoriteten detransitionerar gör det av egen vilja och hänvisar till en annan Amerikansk studie med 237 deltagare och studiens slutsats är en annan än den US Transgender Survey kommer fram till. SBUs rapport kommenterar denna studie av Vandenbussche med att i och med att det var ett öppet formulär på nätet, där man rekryterat deltagare genom sociala medier så finns det en risk för urvalsfel. Jag vill inte göra litet ur dessa studiedeltagares upplevelse eller de elva som skrev debattartikeln i Expressen men det är viktigt att värdera studiernas tillförlitlighet samt presentera slutsatserna som studierna kommer fram till på ett ärligt sätt.
Däremot tycker jag att att det är fantastiskt att de tillägnar tid att försöka hjälpa och agera stöd åt de som känner att de hamnat fel.

...
Du kan väl inte seriöst använda Quora som en källa?
...

Formuleringen att homosexuella skulle vara en invasiv art håller jag fullständigt med dig om att den är nedlåtande och olämplig, men formuleringen och åsikten är inte min, den tillhör Birger Sjödén som på 1950-talet publicerade artikeln Den Homosexuella Prostitutionen i DN. Jag kunde ha formulerat mig bättre, men eftersom jag inte kunde hitta originalartikeln så källhänvisade jag till Andrés Brink Pintos verk. [5]
Med analogin till diskriminationen av homosexuella så var det underliggande budskapet att ökningen av de som offentligt ”kommer ut” som könsdysforiska och som söker vård inte nödvändigtvis behöver representera en ökning av de som känner så.

Ja, det skedde en kraftig ökning från 2013-2015 men du ignorerar återigen faktumet att det kravet på tvångssterilisering för könsbyte slopades 2013 samt att trenden var uppgående innan gemene man hade en smartphone.

Det är hemskt att minst 13 barn av 440 (≈3%) råkade ut för vårdskador, tyvärr är det ett faktum att vårdskador förekommer, inom både öppen- och slutenvården. Drygt 10% av de som vårdas inom slutenvården råkar ut för någon form av vårdskada och de är tyvärr ofta undvikbara. Det gör inte faktumet att barn råkar ut för vårdskador rätt eller att man ska acceptera dem men jag kan absolut förstå att det kan hända.

Jag tycker inte att min karaktärisering av konservativa kristnas reaktioner som moralpanik är felaktig, jag beskrev dess karaktär på 50-talet tidigare och på 80-talet så hade en del kristna grupper moralpanik över att ungdomar spelade rollspel. SvD-artikeln Drakar och Demoner flyger igen belyser detta.[6] De beskriver, ”Också i Sverige tog religiösa grupper strid. Särskilt upprörda var Livets Ord som inte uppskattade rollspelarnas lättvindiga lek med demoner. Fredrik Malmberg minns tidningsrubriker som "Andlig våldtäkt på barn".”
Om du vill hävda att orsaken till att ökningen av diagnosen könsdysfori skulle bero på s.k. mass psychogenic illness/masshysteri så får du komma med en trovärdig källa att så är fallet.

Till sist, jag kan inte hitta det nordiska nätvärket du nämner någonstans, men att be riksdagsledamöterna att ”följa sitt samvete” är ett ganska dåligt argument i sammanhanget.
Nu måste jag dock släppa den här frågan, jag är tämligen säker på att ingenting av det här kommer komma på min tentamen.

Källor:
[1]: https://www.sbu.se/sv/publikationer/samlingssida-konsdysfori/
[2]: https://cass.independent-review.uk/wp-content/uploads/2024/04/CassReview_Final.pdf
[3]: https://data.riksdagen.se/fil/2A0B1F99-113F-45DF-825E-6119FE4A4971
[4]: https://transequality.org/sites/default/files/docs/usts/USTS-Full-Report-Dec17.pdf
[5]: https://books.lub.lu.se/catalog/book/155
[6]: https://www.svd.se/a/4391add7-3d8f-483f-bf28-7714d886e625/drakar-och-demoner-flyger-igen
 

Du påstår att jag fick betalt för att föreläsa i ett arrangemang av Familjen först. Jag utförde dock arbetet helt ideellt.

Journalisten Abigail Schrier beskriver utförligt och väldokumenterat den sociala smittan. Boken finns i svensk översättning med titeln ”Irreversibel skada : transepidemin som drabbar våra döttrar”. Läs den!

Kan vara värt att notera att Turban kritiserats för delar av USTS-studien, där man t.ex klumpat ihop all form av etisk psykoterapi med "conversion therapy" och därmed minskat möjligheten för många barn och unga att besparas sitt lidande utan medicinska ingrepp.

https://link.springer.com/article/10.1007/s10508-020-01844-2

Nej, Halldor Jonsson, du påstod inte att jag antingen hade fått betalt eller valt att göra det gratis, enligt mig är det otvetydigt att du menade att jag för min föreläsning hade fått betalt från Familjen Först, vilket alltså inte stämmer.

Du anser uppenbarligen inte att Abigail Schrier är en trovärdig källa. Hon är visserligen inte läkare, men jag hoppas att du inte vill mena att hon därmed är exkluderad från att vara en viktig röst i denna angelägna fråga. Abigail Schrier är för övrigt en seriös och aktad journalist som regelbundet skriver i Wall Street Journal och Federalist.

Barnläkaren Jack Turbans forskning är i princip propaganda för transrörelsen. Alla hans studier har kritiserats kraftfullt. I en studie från 2020 visar han cirka 200 % ökad risk för hospitalisering för de som fått pubertetsblockare jämfört med de som inte fick, men han argumenterar för att suicidalitet (suicidtankar) minskar i gruppen som fick stopphormoner (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31974216/ ). Han förnekar alltså de egna resultaten från studien.

Nämnda studie och flera andra av hans studier har underkänts fullständigt på grund av metodologiska felaktigheter (https://www.researchgate.net/publication/345640459_One_Size_Does_Not_Fit_All_In_Support_of_Psychotherapy_for_Gender_Dysphoria).

Jack Turban publicerar med jämna mellanrum studier och artiklar med data från USTS 2015 survey, en webbaserad undersökning organiserad av transrörelsen. USTS 2015 är enligt en peer review-artikel och flera ”Letters to the Editor” ställda till de medicinska tidskrifterna som publicerat studierna inte tillförlitlig. Bland annat skriver de som ansvarar för enkäten att de fått kasta 25 % av svaren för att de var oacceptabla, och det har framkommit att de inte hade någon kontroll på vilka som svarade, att de lottade ut priser, att det gick att svara flera gånger, att det i huvudsak var unga collegestudenter födda kvinnor och deras kompisar som svarade och att frågorna var ledande.  

Redan 2018 beskrev läkaren och forskaren Lisa Littman utförligt den sociala smittan. Hon myntade begreppet ROGD, Rapid Onset Gender Dysphoria, som mycket väl beskriver den nya och klart dominerande gruppen av unga med könsdysfori. Hon har konsekvent smädats av transrörelsen, men hon har haft rätt och för varje ny studie som hon har publicerat har evidensen för en social smittspridning ökat (https://link.springer.com/article/10.1007/s10508-023-02754-9).

Du kommer sannolikt att vilja påpeka att den första studien beslagits med fel. Det stämmer, men felen var modesta och påverkade inte studiens slutsats (https://link.springer.com/article/10.1007/s10508-020-01631-z ), till skillnad från de studier som Jack Turban publicerat.

Och återigen, läs Abigail Shriers bok. Den var en ögonöppnare för mig, framför allt beskrivningen av hur hon som tonåring på 90-talet träffade väninnor och diskuterade mode, film, konst, litteratur, relationer, kärlek, sex etc. Detta förändrades på 2010-talet. Från den tiden fick sociala medier ett enormt inflytande i tonåringars liv och många av de som blev transpersoner hade till skillnad från Abigail Schrier och hennes väninnor sociala medier som sin i stort sett enda kanal för socialt samspel.

Författaren tror att hon och hennes väninnor däremot var relativt socialt kompetenta och om de hade varit tonåringar på 2010-talet hade haft sitt sociala liv BÅDE på sociala medier och i verkliga fysiska möten. Av de med könsdysfori som jag har träffat har omkring 60 % haft autism eller autismliknande tillstånd och i stort sett hela deras har sociala liv har utspelat sig på internet.

Siffrorna du rapporterar för Hospitalisering är inte statistiskt signifikant olika. När jag sätter in dem i en Fisher’s Exakt Test för 2x2 får jag p-värdet till 0,14 (0,139). Kanske du har ett typografiskt fel eller har blandat ihop siffrorna?

Ordstävet ”festina lente”, vilket översatt betyder "skynda långsamt", har illustrerats med diverse motiv. Kejsaren Augustus (han med skattskrivningen) hade en fjäril och krabba på några mynt. En del har haft en hare med ett snigelskal. Det mest kända emblemet är nog ändå delfinen och ankaret. Det anses ha uppfunnits av Aldus Manutius, en ansedd venetiansk tryckare och humanistisk forskare. Erasmus av Rotterdam däremot ansåg att mottot ”festina lente” egentligen kom från kejsaren Titus Vespasianus, erövraren av Jerusalem, vars triumfbåge fortfarande står i Rom.