Egenreferat. Obsessiv-kompulsiv störning (OCD) är en allvarlig psykisk sjukdom med svårt lidande och funktionsbortfall. God evidens för KBT och för SSRI-läkemedel finns. I riktlinjer rekommenderas KBT i första hand och läkemedel vid svagt svar på KBT. Evidensen brister då läkemedel bara getts till behandlingsnaiva patienter.

I en nordisk studie erbjöds barn och ungdomar med OCD stegvis upptrappad behandling [1]. I första steget fick 269 barn 14 sessioner kognitiv beteendeterapi. Vid svagt behandlingssvar (n = 69) lottades patienten till att under 16 veckor få fortsatt KBT under 10 sessioner eller byta till SSRI-preparatet sertralin med begränsat KBT-stöd.

Efter KBT i steg 1 sågs förbättrade OCD-symtom, funktionsförmåga och livskvalitet hos drygt 70 procent av patienterna. De med svagt KBT-svar hade i steg 2 lika stor nytta av fortsatt KBT som av byte till sertralin. Efter båda behandlingsstegen hade drygt 60 procent av alla patienter gått i remission (6 månaders uppföljning). Vid ytterligare uppföljningar efter 12, 24 och 36 månader förbättrades flertalet, så att andelen i remission ökade till knappt 75 procent vid 3 års-uppföljningen, och inkluderas de med lindriga symtom hade ca 90 procent förbättrats. Remission vid alla uppföljningstillfällen sågs hos ca 30 procent. Vid remission efter KBT fick cirka 1/6 ett återfall. Hälften av dessa gick åter i remission. Många hade »fluktuerande« lindriga symtom vid något/några tillfällen (inalles 50 procent).

Studien visade att evidensbaserad behandling med KBT som den primära metoden hade god effekt och gav ökad förbättring även på lång sikt för flertalet, även om fluktuerande symtomnivåer förekom hos många och återfall efter remission hos en mindre andel. De som inte svarade på KBT hade lika god nytta av ytterligare KBT som av byte till sertralin. Cirka 1 av 10 hade liten nytta av behandlingen med kvarstående måttliga–svåra OCD-symtom. Våra data stödjer de aktuella kliniska riktlinjerna vid OCD, inklusive de Socialstyrelsen publicerat. Storch och Peris [2] ger dessutom två viktiga påpekanden i en ledarkommentar till artikeln om behovet av återkommande konsultationer och boostersessioner vid uppföljning, då fluktuerande symtom efter behandling är vanliga, och av mer forskning om förstärkningsstrategier vid allvarligare och komplex sjukdom.