Regeringen ändrar uppdrag om att mäta fast läkarkontakt

Det är glädjande att man här kan skilja på statistik och verklighet. Däremot undrar jag om vi blir så mycket klokare genom den nya mätmetoden och vad beslutsfattare tänks göra med svaret. Behövs det ett svar för att motivera vidare satsning på primärvården?

Jag undrar hur många timmar samlad administrationstid har gått åt att efter uppmaning lista patienter på läkare vid namn, fiktiva eller faktiska. Sedan att beakta all tid som gått åt att mäta resultatet, vilket alltså var till föga nytta varpå det nu ska mätas igen. Man skulle säkerligen kunna mäta all denna tidsåtgång för en deprimerande läsning, men behövs det? Nä, kan jag i alla fall tycka.

Jag ser det inte som viktigt att alla är listade på en fast läkare, annat än metod att fördela arbetet. Givet begränsade medel istället väsentligt att patienter i behov har en fast läkarkontakt och att det finns tid och resurser att upprätthålla denna. För att lyckas krävs ett uppdrag som är proportioneligt till den tid jag arbetar. Som det ser ut idag är detta inte en del av min verklighet och jag tror inte jag är ensam bland allmänläkarkollegor i denna upplevelse. Här ser jag problemet ligga och här råder ingen mätning över fast läkarkontakt bot.

En väg att gå för att lösa problemet vore att krympa primärvårdens uppdrag genom exempelvis minskat utbud och ansvar för behandling, uppföljning, intyg och dokumentation. En annan väg vore att tillsätta resurser i form av personal, utökade lokaler samt effektiva hjälpmedel för att underlätta arbetet.

Så vilken väg ska vi gå? Jag tror på flygande grisar när jag ser dom. Tills den dag då två och ett halvt- till sextusen nya allmänläkare och onämnt antal övriga yrkeskategorier knackar på hos landets vårdcentraler rekommenderar jag att vi istället ser till vad som är viktigt och gör mindre utav det som bedöms vara inte lika viktigt. Skulle vi dessutom få ökade resurser målar vi ett kors i taket och bjuder till dans för nog är bästa väg två, om inte annat sett till fenomen av avtagande avkastning.

Tyvärr är det svårt och laddat att välja bort vård och det är relativt lätt att se hur en vårdinsats kan gynna en patientgrupp men destå svårare att se vad och vilka som trängs undan. Detta är just något som uppmärksammade dr Minna Johansson modigt fört på tal tillsammans med påfundet time needed to treat (TNT). Ännu tidigt på min läkarbana finns egna idéer kring vad vi kan tänkas vara utan i svensk vård och vad som skulle kunna underlätta vårt arbete. Så pass enkelt resonerat är det fullkomligt bombsäkert att det finns en hel uppsjö med dessutom kloka förslag där ute. Så vem frågar, vem vill lyssna och vilka fler än Minna är det som undersöker och vågar att tala om att göra rätt? För egentligen handlar det inte om att göra mindre, det handlar om att göra mer med vår tid genom att göra rätt.

Så för att komma full cirkel, oavsett nu vilken väg vi bäst vandrar för att uppnå en bättre primärvård ser jag inte hur denna väg leder genom att mäta fast läkarkontakt utan före ha tillsatt väsentliga resurser eller infört bättre användande av tillgänliga resurser. Kanske finns det här någon som kan se vad jag inte kan?