De tre systrarna blev alla läkare: »Många tycker att det är häftigt«

De tre läkarsystrarna har snarlika pagefrisyrer och ett brinnande intresse för medicin. Att vara tre systrar som alla valt läkaryrket gör att folk hajar till. Det väcker uppmärksamhet, också på Umeå universitet som skrivit om systrarna.

– Många tycker att det är häftigt, säger Kristina.

Hon var den första som siktade in sig på läkaryrket. Drömmen fanns sedan barnsben men tog fart senare under grundskolan.

– När jag läste om kroppen tyckte jag att det var väldigt spännande. Så när jag väl började ettan på gymnasiet visste jag att jag ville bli läkare. Jag längtade efter det, säger Kristina.

Så plötsligt hann Magdalena före, som då gick i trean på gymnasiet.

– Kristina pratade så mycket om det hemma. När jag började fundera på vad jag skulle utbilda mig till tänkte jag mycket på att jag alltid varit intresserad av språk. Sedan insåg jag att jag verkligen ville jobba med människor. Jag ville ha ett socialt jobb, men där man gärna också fick klura lite, säger Magdalena.

– Det känns lite tungt att hon hann före, säger Kristina, med glimten i ögat.

Alla systrar vill hävda – åtminstone i en intervjusituation ­– att det inte råder någon konkurrens mellan dem. Kanske beror det lite på att de alla är eller har varit verksamma på Skellefteå lasarett, tror de. Det går inte att ha vassa armbågar och en tuff attityd på ett mindre sjukhus är de överens om.

– Och vi har aldrig konkurrerat om samma saker eftersom vi ändå varit i lite olika stadier. Jag har aldrig känt att någon ska vara bäst eller överglänsa de andra, säger Magdalena.

Tvärtom har de kunnat hjälpa varandra. Yngsta systern, Cecilia, har också kunnat dra nytta av sina systrars erfarenheter när hon stod i valet och kvalet om vad hon skulle utbilda sig till.

– Jag höll på mycket med musik i tonåren och funderade på att syssla med logopedi eller sjukgymnastik. Först tänkte jag att jag absolut inte skulle bli läkare som de andra två, säger hon och skrattar.

Men det ändrades.

– Jag jobbade på ett sjukhem för äldre och insåg att jag ville jobba med äldre, men inte just på det stället hela livet.

Det naturliga valet, efter att ha gjort utförliga plus- och minuslistor för olika yrken, föll på läkare.

I dag jobbar Cecilia som specialist i internmedicin med fokus på njursjukdomar och diabetes. Hon är också studierektor för AT-läkare och BT-läkare i Skellefteå, något hon tycker går väl ihop med hennes strukturerade sida. Hon tycker också att det är inspirerande att se nya läkare utvecklas.

Personlighetsmässigt är de hyfsat lika. Kristina tycker däremot att hon går mer på känsla i livet än vad lillasyster Cecilia kanske gör.

Denna känsla förde Kristina till att bli specialist i internmedicin. I dag arbetar hon som ST-läkare inom klinisk mikrobiologi på Norrlands universitetssjukhus i Umeå samt forskar vid institutionen för klinisk mikrobiologi på Umeå universitet.

– Jag har inte någon patientkontakt som mina systrar har. I stället har jag kontakt med kollegor vid till exempel infektion, smittskydd och vårdhygien på sjukhuset.

– Och mig, påpekar storasyster Magdalena glatt och förklarar:

– Jag har dubbelspecialiserat mig i internmedicin och hematologi. Inom hematologin är det ju mycket infektioner så det är inte dumt att ha en direktkontakt på klinisk mikrobiologi i Umeå, säger hon, som arbetar i Skellefteå, med ett leende.

Förutom dessa telefonsamtal som gör att de kan nyttja varandra i medicinska gåtor, finns fler fördelar med att vara tre läkarsystrar.

Färskast i minnet är tiden på Umeå universitet när de alla doktorerade samtidigt – och fick ta på sig doktorshatten under samma kväll vid Umeå universitets vårpromotion för 2024 i maj i år. Faktum är att allas projekt handlade om livsstilsfrågor och alla hade ett delarbete som berörde alkoholkonsumtion.

– Vi har kunnat hjälpa varandra mycket, det har verkligen varit en fördel, säger Kristina.

– Som att förstå rent formella saker som hur man fyller i olika blanketter och vi har också korrläst varandras texter, tillägger Cecilia.

Praktiskt. Och skönt, tycker systrarna.

De minns tillbaka till studietiden och hur de kunde ärva och låna varandras böcker, dela allt roligt och jobbigt, utbyta kunskaper och erfarenheter.

Kunskaper utbyter de inte bara med varandra. Släkt och vänner tycker inte att det är helt dumt med tre läkare i den inre kretsen.

– Vi försöker ju att inte prata på om medicinska grejer på till exempel släktmiddagar. Mitt generella råd om någon ber om det är att gå till hälsocentralen, men man vill ju ändå hjälpa till med det man kan, säger Magdalena.

Oftast kommer frågor om blodproppar och knän, upplever hon.

Det händer att deras pensionerade föräldrar, som jobbade som ekonom respektive gymnasielärare, vill ha ett och annat råd.

– Men när det finns flera att fråga finns det alltid risk att det blir lite olika förslag som kommer. Medicin är ju som bekant inte svartvitt, säger Kristina med ett skratt.

Kristina, Cecilia och Magdalena ägnar sig också åt annat än medicinska utlåtanden.

– Vi brukar fjällvandra tillsammans, då får vi helt andra perspektiv på tillvaron. Att göra sådana saker hjälper oss att ha en fortsatt bra relation även utanför jobbet, avslutar storasyster Magdalena.