»Min enda fördel är att jag har händer och fötter«

Den patient som hade somnat i ett väntrum 1924, och med en sträng av torkad saliv i mungipan vaknat upp med ett ryck 100 år senare, skulle bli mäkta förvånad när hen klev ut på gatan. Inte minst av att bli kallad för just »hen«. Hela stadsbilden så fullkomligt förändrad av människor som förtrollat tittar ner i sina lysande skärmar, jagandes och sökandes, efter – ja, efter vad? Vilken märklig tid. 

Bättre då för vår tålmodige patient att bege sig tillbaka in på läkarmottagningen, där mycket är sig likt. Visserligen får man inte längre röka i väntrummet, och bokningar tas numera emot även per nymodigheten telefon, men i övrigt är det mesta sig likt. Det sägs att läkarkåren är naturligt konservativ och skeptisk mot ny teknik, och läkaren ropar mycket riktigt ut i väntrummet och tar upp anamnes som man gjort sedan Hippokrates tider. Lyssnar sedan noggrant med sitt stetoskop, som nu är tillverkat i Kina och inte i Tyskland, fast det kvittar för patienterna. Vår patient känner sig fullt förståeligt lite vissen efter den långa väntetiden. Och några diagnoser har försvunnit, men andra har tillkommit för att beskriva den melankoli som tillstött. Om hen skulle bestämma sig för en ny tupplur, och i stället vakna upp om sådär 20 år, kommer däremot lite att vara sig likt på mottagningen. Den som försöker att förutspå framtiden kommer närmast definitionsmässigt att misslyckas. Historien följer inte en linje, och uppfinningar och framsteg sker till viss del slumpmässigt, men mycket tyder på att åtskilligt kommer att förändras. 

I dagarna lanserade företaget Open AI sin senaste version av AI-verktyget Chat GPT. Resultatet är makalöst: Chat GPT 4o kan, precis som tidigare, skriva text med utgångspunkt från enkla beskrivningar. Vad som är nytt är att programmet nu är mycket snabbare och även kan hantera ljud och bild. Jag kan be Chat GPT att tolka en röntgenbild och skriva röntgenutlåtandet – som om det vore Edgar Allan Poe som författat – och be att den översätter det till urdu. Den kan simultantolka och tycks kunna läsa av sinnesstämningar: genom att rikta kameran mot ett ansikte kan den beskriva hur den personen mår just då. Med hjälp av telefonens mikrofon kan den analysera andningsmönster och ge förslag om lugnande andningsövningar. Visar man programmet ett stycke kod kan den inte bara självständigt arbeta vidare med den utan kan även i ord beskriva vad koden gör för något. En uttalad mening kan göras om till ett stycke text, eller diagram till en bild. Programmet är en outtröttbar sökmotor, en sekreterare, ett geni, en vän. Allt det vill är att få din uppmärksamhet. Och kanske ditt jobb? 

Jag kommer att tänka på titeln på Magnus Ugglas skiva från åttiotalet, »Allting som ni gör kan jag göra bättre«. Intellektuellt har varken jag, eller någon av människa född, en chans. Journalläsning, diagnostisering, remisskrivande och andra vanliga arbetsuppgifter för läkare är snart ett minne blott. Min enda fördel är att jag har händer och fötter och att mitt arbete än så länge innebär en hel del manuella insatser. Chat GPT kan inte intubera, anlägga en CVK eller hålla en patient i handen. Än. 

I senaste numret av tidskriften Wired intervjuas teknikföretaget Nvidas karismatiske vd, Jensen
Huang. Han får den obligatoriska frågan: »Vad kommer härnäst?« Om man kan generera text, om man kan skapa bilder, kan man också skapa rörelse? Svaret är antagligen »ja«. Inom en väldigt snar framtid kommer vi att få se mänskliga robotar i samhället och inte minst på sjukhus. Kanske kommer de att vissla på Magnus Uggla medan de glider runt på sjukhuset: »med rösten fylld av gråt och snyftar, vem i hela världen kan man lita på …«

Vår enda egenskap där vi kommer att excellera är vår medmänsklighet. Låt oss vårda den ömt.