Det är känt att vård som inte har tillräcklig nytta eller som till och med är potentiellt farlig för patienterna, så kallade lågvärdesinsatser, används regelbundet inom vården. Däremot saknas det bra verktyg för att mäta i vilken utsträckning. Den slutsatsen drar utredare från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) i Region Stockholm i en ny rapport, där de undersökt orsakerna bakom användningen av lågvärdesinsatser och hur dessa ska kunna fasas ut.
– Vi ser att det är väldigt svårt att veta hur förekomsten av lågvärdesinsatser ser ut eftersom att det saknas data. Vi behöver veta mer för att kunna ta fram effektiva strategier, säger Hanna Augustsson, handläggare vid CES och en av rapportens författare.
Rapporten baseras dels på fokusgrupper med läkare inom Stockholms primärvård och dels på intervjuer med vårdchefer inom Region Stockholm, Uppsala och Halland.
En slutsats är att många olika faktorer bidrar till att man fortfarande använder lågvärdesinsatser. Det handlar bland annat om bristande patientkontinuitet, otydliga rekommendationer och en önskan att göra något för patienten.
– Man upplever att det i vissa lägen lugnar patienten att beställa till exempel en odling. Det kanske också går snabbare i ett tidspressat läge än att ta diskussionen, säger Hanna Augustsson.
En annan slutsats är att det inte räcker att konstatera att vissa vårdinsatser inte har tillräcklig nytta, för att dessa ska fasas ut.
– Vi ser att det har funnits en missuppfattning om att det räcker att fokusera på att implementera evidensbaserade metoder för att man ska sluta använda det här andra som vi vet har låg nyttighet. Det är en viktig poäng, att man måste även fokusera på vad vi ska sluta med, säger Hanna Augustsson.
För att komma tillrätta med användningen av lågvärdesinsatser krävs en rad åtgärder på olika nivåer, konstaterar utredarna och menar att det inte går att lägga hela ansvaret på hälso- och sjukvårdspersonalen.
– Vi ser att orsakerna är komplexa och finns på flera nivåer. Då kan det inte bara vara en fråga för läkaren i patientmötet. De har naturligtvis en jätteviktig roll, men de behöver stöd, säger Hanna Augustsson.
Läs mer:
Socialstyrelsen: Nu måste onödig och skadlig vård måste fasas ut
Ny SLS-rapport: Goda möjligheter att fasa ut onödig vård i Sverige
Översikt: Kloka kliniska val – att avstå det som inte gör nytta för patienten
