För patienter med nydiagnostiserat multipelt myelom är kombinationsbehandling med bortezomib, lenalidomid och dexametason ett förstahandsval. Isatuximab, en monoklonal IgG1-antikropp, tros dock kunna göra behandlingen än mer effektiv. I en färsk artikel i New England Journal of Medicine har forskare undersökt om tillägg av isatuximab minskar risken för sjukdomsprogression eller död i denna patientgrupp.
Denna multicenterstudie genomfördes i 21 länder, och totalt ingick 446 deltagare. Dessa randomiserades i ett 3:2-förhållande till antingen kombinationsbehandling med tillägg av isatuximab eller enbart kombinationsbehandling. Patienter mellan 18 och 80 år som nyligen diagnostiserats med multipelt myelom och som var olämpliga för transplantation inkluderades. Den primära utfallsvariabeln var progressionsfri överlevnad, medan de sekundära innefattade fullständig respons eller bättre samt negativ status vid analys av minimal kvarvarande sjukdom hos patienter med komplett respons.
Resultaten från interimsanalysen antyder att tillägg av isatuximab ledde till ett signifikant bättre utfall med en 40 procent lägre risk för progression av sjukdom eller död vid uppföljning efter 5 år. Den uppskattade progressionsfria överlevnaden vid samma mätpunkt var 63,2 procent i isatuximabgruppen, jämfört med 45,2 procent i gruppen utan tillägget. Vad gäller de sekundära utfallen observerade forskarna att andelen patienter med en komplett respons eller bättre var 74,7 procent högre i isatuximabgruppen, jämfört med 64,1 procent i den andra gruppen (P = 0,01). Interventionsgruppen fick också bättre resultat avseende andelen patienter med negativt status för minimal kvarvarande sjukdom och komplett respons (55,5 procent jämfört med 40,9 procent; P = 0,003). Förekomsten av allvarliga biverkningar under behandlingen visade sig vara likvärdig i de två grupperna, liksom biverkningar som ledde till avbrott i behandlingen.
Sammantaget antyder resultaten att tillägg av isatuximab till kombinationen av bortezomib, lenalidomid och dexametason gav bättre effekt på progressionsfri överlevnad utan att orsaka fler allvarliga biverkningar.
