Nu startar flexpensionen för läkare anställda inom privata sektorn

Då pensionssystemet har fått allt svårare att leverera en statlig inkomstbaserad pension på en nivå som det var tänkt har många fack och arbetsgivare förstärkt den kollektivavtalade tjänstepensionen de senaste tio åren. Nu har turen kommit till Läkarförbundets kollektivavtal med Almega Vårdföretagarna och Arbetsgivaralliansen. De extra avsättningarna startar den 1 juli.

Vad är bakgrunden till att detta införs nu?

– Pensionsavsättningarna för läkare inom privat sektor har länge legat lägre än i många andra branscher. Därför lyfte vi frågan i de senaste förhandlingarna och lyckades komma överens med motparten om att även läkare inom privat sektor ska ha en kollektivavtalad flexpension, säger Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale i ett e-postsvar.

Redan 2017 infördes flexpension inom flera av arbetsgivarens Almegas kollektivavtal. När så de offentliganställda läkarna fick höjda tjänstepensionsavsättningar förra året framstod eftersläpningen som ännu tydligare. Nu hade ju både de offentliganställda läkarna och de flesta privatanställda tjänstemän i andra branscher tjänstepensionsavsättningar på minst 6 procent. Denna skillnad är nu på god väg att täppas till.

I siffror betyder avtalet att motsvarande 0,6 procent av lönen avsätts i flexpension från och med i år, och ytterligare 0,4 procent nästa år. När systemet är fullt utbyggt 2029 kommer avsättningen att ligga på 2 procent av lönen varje månad, vilket ska läggas till den ordinarie tjänstepensionen på 4,5 procent av en månadslön upp till 47 625 kronor, och 30 procent av den delen av en månadslön som ligger på mellan 47 625 kronor och inkomsttaket 190 500 kronor i månaden.

En annan del av bakgrunden handlar om arbetsmiljön för de äldre läkarna. För läkare som är 62 år och har det äldre tjänstepensionsavtalet ITP2 och läkare som är 63 år och har det nyare avtalet ITP1 finns numera en förstärkt rätt att gå ned i arbetstid.

– Många läkare har en pressad arbetsmiljö och därför är det intressant med en pensionslösning som innebär en möjlighet att gå ner i tid i slutet av karriären. Det kan göra att fler orkar vara yrkesverksamma fram till, och även efter, uppnådd pensionsålder, fortsätter Sofia Rydgren Stale.

Den förstärkta rätten att trappa ned sin arbetstid innebär att den som blir nekad till att växla ned i arbetstid i pensioneringssyfte kan företrädas av facket i först en lokal, och därefter vid behov, en central förhandling. Om arbetsgivaren har motiverat sitt nej med hänvisning till verksamhetens krav och behov kan den förstärkta rätten dock inte prövas rättsligt.

Om de extra avsättningarna och dess avkastning inte används till att fylla ut en lägre lön till följd av att man jobbar deltid, blir konsekvensen en högre tjänstepension i framtiden.

För att vara en tjänstepensionslösning är systemet ovanligt på så sätt att det inte är säkert att alla anställda med kollektivavtal kommer att omfattas. Om arbetsgivaren och arbetstagaren är överens går det nämligen att välja bort insättningarna, något som arbetsgivarsidan drev fram i de första flexpensionsavtalen 2017. I sådana fall utgår de extra tjänstepensionsprocenten i lön i stället. För att avstå måste detta meddelas den 31 oktober, medan nyanställda i framtiden kan välja att avstå inom två månader efter att deras anställning påbörjats.

Läkarförbundet hänvisar till arbetsgivarsidan när det gäller bakgrunden till varför vissa kan välja att stå utanför. Vårdföretagarnas förhandlingschef förklaring är att det delvis handlar om att organisationen principiellt är för valfrihet, eftersom det ses som en väg till större nytta.

– Om man till exempel har nära till pensionen kan det vara bättre att få högre lön i stället för pensionsavsättning, eftersom pengarna inte hinner förräntas så mycket, skriver Vårdföretagarnas förhandlingschef Per Östlund i ett e-postsvar.

Det handlar också om att värdet av en frivillig förmån uppskattas mer än om insättningarna vore obligatoriska, menar han.

– Om vissa väljer att avstå måste arbetsgivaren dessutom ha med flexpensionen när lönenivåer jämförs vilket gör att flexpension behöver levandegöras vid varje lönerevision, säger Per Östlund till Läkartidningen.

Viktigt att tänka på är dock att den positiva löneffekten riskerar att bli mindre i procent än vad flexpensionen ger i procent. Den anställde som avstår flexpensionen i år på 0,6 procent får en högre lön på 0,6 procent, men det finns ingen garanti att arbetsgivaren höjer lönen med summor som motsvarar flexpensionshöjningarna de kommande åren. När avsättningen till tjänstepensionen ökar ytterligare nästa år kan arbetsgivaren visserligen låta den som avstått flexpension få mer i lön, men de behöver inte göra det. Den som tidigare avstått och blir missnöjd med detta är inte heller garanterad att välja om, och då träda in i systemet.

– Vi hade gärna sett ett system där man kunde välja på och av oftare, men facken gick bara med på att man kunde avstå från flexpension första gången man får det i varje anställning, skriver Almegas Per Östlund.