I Tidöavtalet står det inskrivet att rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Förespråkarna menar att gratis tolktjänster i sjukvården, som vi har i dag, sätter käppar i hjulet för integrationen. Motståndarna hävdar å sin sida att kommunikationen mellan vårdgivare och patienter blir lidande om avgifter införs. Det kan i sin tur leda till både felaktiga diagnoser och felmedicinering, menar de. Under ett panelsamtal i Almedalen, arrangerat av branschorganisationen Språkföretagen, fick båda sidor framföra sina bästa argument.

Christofer Lindholm, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, beskrev språket som ett av de viktigaste redskapen i hans vardag som läkare.

– Jag måste förstå varför patienten är där, kunna diskutera och fråga om symtom. Att begränsa möjligheten till tolk medför många olika risker, exempelvis om jag inte förstår patientens symtom och sätter fel diagnos, eller utsätter patienten för ibland ganska plågsamma undersökningar som inte är till någon nytta, sa han.

Linda Lindberg, gruppledare för Sverigedemokraterna, tyckte dock att debatten felaktigt kommit att handla om att otillgängliggöra tolkar.

– Det är klart att vi ska ha rätt till tolk. Däremot vill vi göra en översyn av hur länge det är rimligt att våra svenska skattemedel ska gå till tolkavgifter, och efter hur lång tid det är rimligt att man ska kunna det svenska språket tillräckligt väl, sa hon.

Själv hade hon svårt att förstå det kontroversiella i förslaget.

– Det finns många exempel, som inom ambulansvården, där man på vissa ställen måste betala delar av transporten själv. Så jag tycker inte att det här är så alarmerande som en del vill påstå.

– Men en tolkavgift drabbar först och främst de resurssvaga patienter som inte har råd, sa Christofer Lindholm.

Han fick medhåll av Språkföretagens ordförande Anne-Marie Colliander Lind.

– Vi tror att problemet med avgifterna är att folk kommer att undvika att söka vård eller söka vård för sent, sa hon.

Om tolk blir en ekonomisk fråga kan många komma att ta med sig en anhörig för att tolka i stället, »eller ännu värre, en minderårig«, sa Anne-Marie Colliander Lind.

– Det kan ju handla om väldigt emotionella eller livsavgörande situationer. Då säger det sig självt att vi ska ha professionell språkhjälp i rummet.

– Anhöriga har inte tystnadsplikt, de är inte opartiska, de är inte neutrala, sa tolken Ahlam Pairdawood.

Mot slutet av paneldebatten gled diskussionen oväntat in på Linda Lindbergs egna språkförbistringar i kontakten med vårdpersonal.

– Det finns många äldre, men också jag själv, som har varit hos läkare och faktiskt inte förstått vad läkaren vill säga. Det är exakt samma situation. Man säger »va?« flera gånger och till slut får man bara acceptera att man inte kommer förstå vad läkaren försöker säga till en. Men den problematiken, och den risken för felbedömningar och felmedicinering, vill vi inte prata om, sa hon.

Än så länge är det bara en region, Blekinge, där beslut har fattats om att införa tolkavgifter i vården. Det beslutet har dock överklagats och ska nu prövas i rätten.

Läs också:
Domstol stoppar tolkavgifterna i Blekinge i väntan på dom
Efter intensiv debatt – Blekinge första regionen med tolkavgifter
Förbundsordförande Sofia Rydgren Stale: Delar av Tidöavtalet otydliga
Spricka mellan Tidöpartierna om begränsning av tolkstöd i vården