Det politiska stödet för att införa undervisning om psykisk hälsa i skolan växer och socialminister Jakob Forssmed (KD) driver förslaget i regeringsförhandlingarna. Tanken är att att eleverna bland annat ska få lära sig om levnadsvanor, sömn, skärmvanor samt konflikt-, ångest- och stresshantering.
Läkartidningen ställde frågan om undervisning är en bra väg för att möta den psykiska ohälsan bland barn och unga till ett par erfarna skolläkare och experter.
Pernilla Gudmundsson, ordförande för Svenska skolläkarföreningen, vad tror du om denna inriktning?
– Jag tror att det är en bra idé att öka kunskapen hos barn och unga och att man ger dem verktyg, så att de är bättre förberedda, men det är väldigt viktigt att man gör det på rätt sätt. Man måste göra det med utbildad och kompetent personal, och på ett evidensbaserat sätt, säger hon.
Barnläkaren Josef Milerad ledde arbetet med rapporten »Kraftsamling för ungas psykiska hälsa« som Svenska läkaresällskapet, SLS, publicerade 2021, och han har lång erfarenhet av frågor som rör hälsan och skolan.
Vad tänker du om förslaget att införa psykisk hälsa på schemat med tio timmars återkommande undervisning i åk 6, åk 8 och andra året på gymnasiet?
– Det är otroligt bra att man lyfter frågan. Jag är positiv till idén men man har ännu inte preciserat vad man menar. Menar man information är jag inte säker på att det blir så mycket bättre, säger han.
Han betonar att det är oerhört viktigt att man lär unga att hantera stress och frustrationer samt att bättre förstå varför man känner oro och ångest. Han säger att finns klara belägg för att det har positiva effekter, om det utförs på rätt sätt.
Att det är viktigt att adressera frågan beror inte minst på att hälsoundersökningar visar att allt fler barn och unga uppger återkommande psykosomatiska besvär, till exempel sömnsvårigheter, magont och nedstämdhet. Josef Milerad och de andra rapportförfattarna kunde i SLS rapport konstatera en betydande uppgång av sådana besvär sedan mitten av 80-talet och fram till 2018. Sedan dess har den negativa trenden fortsatt, vilket Folkhälsomyndighetens senaste siffror visar (se diagram nedan).
– Socialministern har helt rätt i att man måste göra det i skolan. Vi måste skapa en förändring i skolan eftersom man där når alla. Om man ska satsa så mycket pengar, vilket det här måste innebära, är det viktigt att man väljer interventioner med bevisad effekt, fortsätter Josef Milerad som tidigare varit ordförande i Skolläkarföreningen och som i dag mest arbetar med undervisning, bland annat av skolläkare.
Vad är det då för insatser som har evidens? Han hänvisar till väl beprövade program som går under begreppet »socialt och emotionellt lärande« och dessutom har inslag av psykoedukation. Här får eleverna interagera med varandra under ledning av en utbildad ledare eller lärare och lära sig om psykiska reaktioner. Det som ger effekt är om man i ett sådant sammanhang diskuterar psykisk hälsa, till exempel stress och ångest, och att man i grupp arbetar återkommande med frågorna och attityderna, menar han.
Är inte detta mycket mer omfattande och resurskrävande än det av socialministern skisserade förslaget på tio timmars undervisning fördelat på tre årskurser?
– Nej, det behöver inte ta så lång tid. Det är i stället fråga om upplägg, vem som leder och att man väljer program som är utvärderade och har effekt.
Det handlar inte om att undervisa i psykisk sjukdom och svåra diagnoser, betonar han.
– Nej, det handlar om hur man tacklar livets vardagsproblem. Man måste lära ungdomar att det finns saker som är jättetråkiga som man måste stå ut med. Man måste förbereda dem på att råka ut för förluster och besvikelser, och lära dem hur de kan hantera dessa.
Ordförande för Svenska skolläkarföreningen, Pernilla Gudmundsson, framhåller att denna typ av information och undervisning som nu diskuteras är tänkt på gruppnivå och i klassrum, samtidigt som individnivån är väldigt viktig när det gäller psykisk hälsa.
– En sådan här undervisning väcker såklart mycket tankar och det kan dyka upp många frågor, tankar och känslor hos ungdomarna, och man måste ha beredskap att bemöta det, och det är inte alltid det går att göra på gruppnivå.
Här spelar elevhälsan en viktig roll, speciellt elevhälsans medicinska del, det vill säga skolläkaren och skolsköterskan, anser hon.
– Den är enormt viktig, och man har sedan 90-talet delvis avvecklat den. Vi är enormt underdimensionerade, säger Pernilla Gudmundsson, som också är specialist i skolhälsovård och allmänmedicin.
Hon graderar inte vad som är viktigast, om det är att bygga ut elevhälsans medicinska del eller att ge skolbarnen tillgång till undervisning i psykisk hälsa. Men eftersom psykisk ohälsa ofta är en fråga för individen betonar hon läkarens roll.
– Det handlar om att vi läkare kan förebygga och främja, men också ta itu med tidiga tecken på psykisk ohälsa. Vi har den kompetensen. Dessutom är samsjukligheten hög mellan psykisk och fysisk ohälsa samt neuropsykiatriska problem och då är det viktigt att få träffa en skolläkare som har kompetensen att göra en helhetsbedömning, säger Pernilla Gudmundsson.
Läs mer:
Socialministern: Undervisa alla skolbarn i psykisk hälsa
5 insatser som kan bryta ohälsotrenden hos unga
