Patientsäkerhet är ett område i stark utveckling. Läkartidningen har genom åren beskrivit detta i ett antal temanummer. 2007 handlade det bland annat om nya metoder, om att lära av det inträffade, om att inte fråga »vem« utan »varför« och att framgångsrikt arbete kräver ledningens stöd och resurser. 2015 handlade det om resultat, patientsäkerhet i hemmet, kognitiva och sociala färdigheter, skadliga beteenden och om att både följsamhet till och avsteg från regler krävs. 2017 kom ett temanummer om diagnostiska fel och misstag, ett område där kunskapsutvecklingen är särskilt tydlig. Nu har ytterligare sju år gått, och det är dags för ett nytt temanummer.
Sverige har sedan 2020 en nationell handlingsplan för ökad patientsäkerhet. Denna togs fram i brett samarbete och beskriver fyra grundläggande förutsättningar och fem fokusområden i arbetet för en säkrare sjuk- och tandvård. En bärande tanke bakom hur handlingsplanen är skriven är att arbetet ska riktas in på att komma åt gemensamma orsaker till flera olika sorters undvikbara skador snarare än på en eller ett fåtal enskilda typskador. I dagsläget har alla regioner och 3 av 5 primärkommuner egna handlingsplaner baserade på den nationella. Under 2024 pågår en uppdatering av handlingsplanen för kommande fem år.
En av de mer framträdande lärdomarna de senaste åren är att vi har lärt oss mer om att olika områden inom medicinen har olika typskador, både vad gäller frekvens och allvarlighetsgrad. Inom sluten somatisk vuxenvård är vårdrelaterad infektion fortsatt den vanligaste skadan, men inom primärvård och på akutmottagningar dominerar diagnostiska fel och misstag. Inom psykiatri är den vanligaste undvikbara skadan ett förlängt vårdförlopp. Denna typ av kunskap är en förutsättning för att patientsäkerhetsarbetet ska kunna drivas riktat och effektivt.
I detta temanummer har vi därför valt att, ur ett specialitetsperspektiv, presentera vad som hänt de senaste åren, hur situationen är i dag, samt vad morgondagens uppgifter för en säkrare vård innebär. Arbetena utgår från Svenska läkaresällskapets kommitté för säker vård. Hans Rutberg och Urban Nylén ger en överblick över både hot, som brister i arbetsmiljö och kompetens, och de framsteg som gjorts och vad som återstår. Kiku Pukk Härenstam och medarbetare beskriver läget inom barnsjukvården, där det nu finns internationella siffror som visar att mellan 15 och 35 procent av barn som vårdas på sjukhus drabbas av en undvikbar skada. Lotta Millde Luthander och medarbetare ger en bild av ett omdebatterat område – förlossningsvård – och det arbete som bedrivs där. Rita Fernholm beskriver det patientsäkerhetsarbete som bedrivs inom primärvård, ett arbete som praktiskt skiljer sig avsevärt från det som bedrivs på sjukhus. Ullakarin Nyberg beskriver utvecklingen inom psykiatri. Slutligen ger Pelle Gustafson och Axel Ros en överblick över utvecklingen inom de opererande specialiteterna.
Svensk vård blir allt säkrare, men fortsatt sker alldeles för många undvikbara skador. Arbetet måste fortsätta – det ger resultat, men som framgår i temanumret i många olika former.
Trevlig läsning!
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
