När regeringen i slutet av juni meddelade att Socialstyrelsen ska betala ut 20 miljoner kronor till Region Skåne för ett pilotförsök som ett led i att påbörja arbetet med att införa NAT för screening av blodgivare sa sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson bara att anledningen var att säkra en god tillgång på smittsäkert blod.

Till skillnad från serologisk screening av blodgivare, som bygger på identifikation av antikroppar mot smittämnen, amplifierar NAT organismers DNA eller RNA för att identifiera smittämnen redan innan bäraren har hunnit bilda antikroppar. Analysmetoden kan bland annat upptäcka hepatit C och hiv och genom att kombinera de båda screeningmetoderna kan man öppna upp för individuell riskbedömning och därmed möjliggöra för fler blodgivare.

Att enbart använda NAT är inte möjligt. Metoden används bland annat i Kanada och Canadian Blood Services skriver på sin webbsajt att individer med hepatit C eller hiv kan ha så låga virushalter i blodet att NAT-testet blir negativt. Under samma förutsättningar visar dock antikroppstester ett positivt resultat. Nu ska Sverige ansluta sig skaran av länder som screenar blod både serologiskt och med NAT.

– Högre krav på smittsäkerhet är ett viktigt steg för patientsäkerheten. Kan vi upptäcka smitta tidigare kan vi också förkorta karenstiderna och det kan i sin tur leda till ett större antal blodgivare och fler blodtappningar per år, säger Acko Ankarberg Johansson i regeringens pressmeddelande om pilotförsöket i Skåne.

Något som inte nämns i pressmeddelandet är att det inte bara handlar om blod för att tillgodose sjukhusens behov.

I december 2022 konstaterade regeringen att: »Försvarsmakten samarbetar med andra länder inom blodförsörjning vid krig och katastrofer via NATO Blood Panel som verkar för ett uniformt militärt blodförsörjningsregelverk. Att Sverige inte har NAT-testning innebär ett problem vid samarbete eftersom blod från Sverige inte lever upp till andra länders krav på smittsäkerhet.«

En annan anledning som också nämns i samma dokument är att det är »önskvärt att Sverige och Europa blir självförsörjande på blodplasma, som utgör råvara vid läkemedelstillverkning.« I dokumentet framgår det att en mycket stor andel av den blodplasma som används för läkemedelstillverkning inom EU importeras från USA och att »En ökad blodgivning i Sverige skulle kunna medföra ett mindre beroende av import av denna råvara.«

Eftersom Acko Ankarberg Johansson inte nämner dessa aspekter frågar Läkartidningen Socialdepartementets pressavdelning om det bara handlar om patientsäkerhet eller om det finns något som bör tilläggas.

En departementssekreterare på Socialdepartementets enhet för sjukvård och läkemedelsfrågor bekräftar i ett mejl att det handlar om patientsäkerhet och kortare karenstider, vilket skulle »kunna leda till ett större antal blodgivare och fler blodtappningar per år.« Vare sig Nato eller självförsörjning på blodplasma för läkemedelstillverkning nämns.

Huruvida NAT borde införas i Sverige har länge varit en omtvistad fråga då det råder delade meningar om metoden verkligen behövs.

– År 2008 utsåg Socialstyrelsen en expertgrupp för att utreda fördelar respektive nackdelar med olika testmetoder i samband med blodgivning i Sverige, säger Jonas Nordberg, överläkare i transfusionsmedicin och medicinskt ansvarig för blodverksamheten i Region Skåne, till Läkartidningen.

– Det har under framför allt de senaste fem åren varit en intensiv debatt mellan företrädare från Socialstyrelsen och läkarprofessionen inom klinisk immunologi och transfusionsmedicin om för- och nackdelar med att införa NAT som kompletterande smittscreening av samtliga blodgivare i Sverige. Det är framför allt Socialstyrelsen som har drivit denna fråga, säger Jonas Nordberg.

När Socialstyrelsen 2020 remitterade ett förslag om att metoden borde införas var flera av remissinstanserna negativa. Bland annat anförde Sveriges Kommuner och regioner omfattande invändningar. Tolv regioner gjorde detsamma på egen hand och särskild kritik framfördes mot att det skulle medföra kraftigt ökade kostnader.

När Socialstyrelsen 2010 publicerade ett kunskapsunderlag i frågan angavs det att den beräknade kostnaden för att använda NAT skulle bli 170 miljoner kronor – »exklusive stora initiala kostnader« – per förhindrad virusöverföring.

Sedan dess har den hälsoekonomiska analysen inte uppdateras, såvitt Jonas Nordberg känner till.

När Läkartidningen frågar Socialdepartementet om kostnaden svarar departementssekreteraren: »Enligt Socialstyrelsens kostnadsberäkning är ett införande av NAT-tester i Sverige förenat med kostnader för de enskilda regionerna.« Hur merkostnaden ska finansieras framgår inte i mejlet.

Jonas Nordberg säger till Läkartidningen att Socialstyrelsen har drivit frågan om NAT-tester av två huvudanledningar.

– Man vill förkorta karenstiden för blodgivning, för att öka antalet blodgivningar. Många länder inom EU, det vill säga de som har NAT-testning, har kortare karenstider jämfört med Sverige. Man vill även möjliggöra det som kallas individuell riskbedömning vid blodgivning i Sverige. Det innebär att personer som i dag utesluts som blodgivare kan inkluderas i blodgivarepopulationen. Det gäller framför allt gruppen män som har sex med män, säger han och lägger till att EU-länder som använder tekniken redan har infört individuell riskbedömning.

Trots alla turer är den svenska debatten om huruvida NAT-tester bör införas numera överspelad, konstaterar Jonas Nordberg.

– Det är sannolikt att tillämpning av en kombination av NAT och serologiska tester för smittscreening av blodgivare kommer att ingå i tekniska riktlinjer från Europarådets direktorat EDQM och den Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC, säger han och lägger till att ett EU-direktiv från 2002 kommer att upphävas.

– Den nya EU-förordningen är redan bestämd och kommer att börja gälla i Sverige och övriga medlemsländer från 2027/ 2028.

Sverige måste med andra ord anpassa sig – men inte bara till förordningar och tekniska riktlinjer.

Tekniken kan även användas för att möta hot som klimatförändringen för med sig.

– NAT är också en förutsättning för att kunna detektera exempelvis West Nile Virus som är en vektorburen smitta vars utbredning sträcker sig allt längre norrut, säger Jonas Nordberg.

Pilotprojektet ska starta ”inom kort” och Socialstyrelsen ska senast den 1 september 2025 lämna en slutredovisning av uppdraget till Socialdepartementet.