Cytodiagnostiker är en yrkesgrupp inom klinisk patologi som är utbildad för att diagnostisera framför allt gynekologiska cellprov, men även andra typer av cellprov från bland annat lungor, urinvägar, bukhåla och lungsäck. Yrkesgruppen har i många decennier stått för diagnostiken av majoriteten av cellprov inom screeningprogrammet för livmoderhalscancer. Som en följd av att Socialstyrelsen sedan 2022 rekommenderar HPV-analys i stället för cytologi som primär screeningmetod [1], och att Sverige har en screeningpopulation där en stor andel är vaccinerade mot HPV, har antalet gynekologiska cytologiprov minskat markant den senaste tiden.

Förändringen har påverkat cytodiagnostikernas arbetsuppgifter avsevärt, och det har gått mycket fort. Även om de också bedömer andra typer av cellprov än gynekologiska innebär utvecklingen att yrkesgruppen har blivit överflödig. Många cytodiagnostiker har tvingats byta arbetsuppgifter, i första hand till laborativa sådana. Det anställs inte heller längre nya cytodiagnostiker när personal slutar eller vid naturliga avgångar. Unga, duktiga yrkesutövare flyr yrket, då framtiden upplevs som osäker.

Magisterprogrammet för diagnostisk cytologi vid Karolinska institutet lades ner för ett par år sedan, och behovet av nyutbildade cytodiagnostiker anses osäkert, vilket bidrar till farhågorna kring yrkets framtid.

Blickar man mot länder i vår närhet – Nederländerna, Danmark och Norge – är läget för cytodiagnostiker likadant, med ett drastiskt minskat antal gynekologiska cytologiprov [2]. Till skillnad från i Sverige ser situationen för cytodiagnostiker dock ljusare ut där. I Nederländerna, Danmark och Norge ses den tid som frigjorts för cytodiagnostikerna som en möjlighet för yrkesgruppen att utföra annat diagnostiskt arbete, till exempel granskning av enklare histologiska prov.

Detta arbetssätt har nu börjat utvecklas med mycket gott resultat i ovan nämnda länder. I Danmark har yrkeshögskolan Københavns Professionshøjskole startat en kurs i histologisk mikroskopi och tolkning. Utbildningen vänder sig till yrkesgrupper med cytodiagnostikers kompetens och fokuserar på diagnostik av lymfkörtlar, tarmpolyper och portiobiopsier [3]. Kursen har uppmärksammats även i grannländerna, och våren 2023 skickade Kristiansands patologiska laboratorium i Norge sina fyra cytodiagnostiker till Danmark för att gå utbildningen. Detta visade sig vara så pass fördelaktigt diagnostiskt att även patologilaboratoriet i norska Tønsberg har bestämt att skicka anställda cytodiagnostiker för utbildning i Danmark i höst. Akershus universitetssykehus har också visat intresse för att skicka sina cytodiagnostiker för utbildning.

Enligt en föreläsare från Kristiansand [2] ser patologerna på dennes avdelning fördelen med detta nya arbetssätt: Cytodiagnostikerna granskar prov, förbereder svar och ställer en förslagsdiagnos som sedan patologen behöver bekräfta. Mycket arbetstid sparas för de hårt pressade patologerna.

Om man satsar på att utveckla cytodiagnostikernas kompetens inom andra diagnostiska områden kommer man att behålla deras unika morfologiska kunskaper som har samlats under flera år. Detta skulle minska såväl patologernas arbetsbörda som svarstiderna och gynnar både laboratoriet och patienten, och det ligger i allas intresse att cancervården upprätthålls. Kanske kan den satsning på cytodiagnostiker som görs i våra grannländer även vara ett alternativ för Sverige?

Om vi inte agerar nu kommer cytodiagnostikerna att vara en utdöende yrkesgrupp. Har vi råd att göra oss av med dem? Eller ska vi i stället satsa på utveckling som i slutänden gynnar oss alla?

Våga satsa – men det är bråttom!