Efter Läkartidningens artiklar har det uppstått en debatt på ledarsidor, debattsidor och sociala medier om det lämpliga i att införa psykisk hälsa som ett moment inom undervisningen i skolan. Bägge sidor anför Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, och deras kunskap.
Vad säger då SBU själva? Jo, när det gäller en typ av program som införts i skolor är evidensen god, de som kallas program för socioemotionellt lärande.
– Det som var övertygande var att gruppen SEL-program gav tydliga och positiva effekter, säger Anneli Ivarsson, professor och barnläkare vid Umeå universitet och Folkhälsoenheten inom Region Västerbotten,.
Hon har varit SBU:s sakkunnige i arbetet med de två rapporter som fokuserar på hälsofrämjande insatser för barn och unga. Hon och kollegerna tittade brett på en mängd insatser som skulle kunna främja psykiskt välbefinnande. Under arbetets gång upptäckte man att just det som kallas socioemotionellt lärande, SEL, stack ut när det gällde positiva effekter som var statistisk signifikanta.
I rapporten »Främjande av psykiskt välbefinnande hos barn och ungdomar – En fördjupad analys av SEL-programmen« från 2024 kunde man visa att program för socioemotionellt lärande stärker förmågor som främjar psykiskt välbefinnande oavsett kön, ålder och socioekonomiska faktorer. Dessa förmågorna var självkontroll, social medvetenhet, relationskompetens, resiliens och copingstrategier. De sistnämnda kan förstås som motståndskraft som gör en rustad att stå emot livets utmaningar, samt att hitta strategier att hantera det man råkar ut för.
– Dessa förmågor kan i sin tur bidra till bättre psykiska välbefinnandet. Vi hittade inga negativa effekter, vilket förstås också är viktigt.
Studierna kom från alla delar av världen vilket också bådar gott i en svensk mångkulturell kontext, framhåller hon.
I den efterföljande debatten var det en av de kritiska debattörerna som tog fasta på att SBU i en av sina sammanfattningar skrivit att det behövs mer forskning, och tagit det till intäkt för att politikerna inte ska gå vidare. Men detta, att det behövs mer forskning, är inget som motsäger evidensen när det gäller SEL-programmen, förklarar Anneli Ivarsson.
– Evidensen för en positiv effekt av SEL-program som grupp är tydlig. Men inom det breda området psykisk hälsa är det självklart att det ändå behövs mer forskning och det finns också aspekter av SEL-programmen som kan vinna på att beforskas ytterligare.
Hon framhåller samtidigt att det även kommit en annan stor studie, en översikt av metastudier från 2023, som också ger stöd åt SEL-programmens positiva effekter. Studien visar utöver de stärkta förmågorna även på bättre akademiska resultat, en minskning av uppförandeproblem och känslomässiga problem.
Hur ser du då på att vissa debattörer och läkare spred en bild av det inte finns evidens för att införa något moment i skolan för att öka den psykisk hälsan som socialministern pratade om?
– Det är ett missförstånd, och man har förmodligen inte läst rapporterna tillräckligt noga. Det finns såklart åtgärder som inte har evidens, men däremot finns en glasklar och mycket god evidens för SEL-programmen.
Vissa kritiker har pekat på en systematisk översikt i Lancet från 2019 och utifrån den menat att det inte finns evidens för att psykisk ohälsa kan förebyggas genom särskilda program i skolan.
– Det är en intressant och välgjord översikt, men vi tittar på olika saker. De fokuserar på ångest och depression, och inkluderar studier som efter insatser i klassrummet skattar utfall i form av minskade symtom av just ångest och depression. Vi tittar på om man via SEL-program i klassrummet kan främja psykiskt välbefinnande.
Lancetstudiens forskare kommer fram till att det finns mycket lite stöd för att införa program som enbart riktar in sig mot ångest och depression. De positiva resultat som de identifierade var inte tillräckliga för att rekommendera ett införande, utan man behövde större och fler studier av god kvalitet. Men detta motsäger inte vad SBU kommit fram till, poängterar SBU.s sakkunnige.
Många kanske tänker att ångest och depression är viktiga parametrar i diskussionen. Men SBU har i sina senaste rapporter inte mätt SEL-programmens effekt på ångest och depression.
– Vi har tittat på upplevd psykiskt välbefinnande och förmågor som stärker det psykiska välbefinnandet hos barnen.
Men det är tänkbart, även om det inte är något som SBU undersökt, kanske till och med troligt, att det finns en koppling, menar hon.
– Om barnen får stärkta förmågor att hantera livet skulle jag tro att om man undersökt dem när de blivit äldre, så skulle man då kunna hitta en lägre grad av ångest och depression. Utifrån kunskapsfältet är det troligt att stärkta socioemotionella färdigheter i sin tur kan bidra till bättre psykiskt välbefinnande och att det i förlängningen leda till minskad psykisk ohälsa, säger Anneli Ivarsson, som understryker att denna koppling inte är något som SBU undersökt i aktuella rapporter.
Tankegången här är att de fem förmågorna som SEL-programmen stärker borde göra det lättare för barnen att utveckla psykiskt välmående och undvika psykisk ohälsa, menar hon.
– Flera kvalitativa studier med intervjuer visar dessutom att programmen är väl accepterade av både elever och skolpersonal, säger hon.
Resultaten är lovande också för att de är praktiskt användbara och kan nå alla i skolmiljö, menar hon.
– Men det kan inte införas hur som helst, utan man måste ta fram program där manualerna är anpassade till svenska förhållande och till olika åldrar.
Det är dock inte undervisning i den mer traditionella betydelsen som det handlar om. Programmen går ut på att deltagarna inte bara lär sig, utan också tillämpar kunskaper, färdigheter och attityder. Målen är flera: bättre känslohantering och en bättre förmåga att känna och visa empati för andra, samt förmågan att »etablera och upprätthålla stödjande relationer och fatta ansvarsfulla och omtänksamma beslut«, som det står i den rapport som djupdyker i SEL-programmen.
Internationellt är det oftast lärare som efter några dagars fortbildning genomför SEL-programmen i klassrummet, men Anneli Ivarsson, som är barnläkare i grunden, tänker sig att man i Sverige skulle kunna använda sig av utbildad personal inom skolbarnomsorgen och elevhälsan.
Läs mer:
Socialministern: Undervisa alla skolbarn i Sverige i psykisk hälsa
Pengar och kompetens behövs om psykisk hälsa ska in i skolan
SBU:s rapporter och slutsatser
Rapporterna från SBU är delar av ett bredare regeringsuppdrag om program för psykisk hälsa hos barn under 18 år där den senaste rapporten publicerades februari 2024.
Vad SBU gjorde i den sista och fördjupande rapporten var att inkludera de 69 SEL-studier som höll god kvalitet. Samtliga studier undersökte effekterna av SEL-program på barns och ungdomars (0–18 år) upplevda psykiska välbefinnande och förmågor till detsamma.
Slutsatsen var att SEL-program har medelstora eller små positiva effekter på förmågor som stödjer psykiskt välbefinnande, såsom självkontroll, social medvetenhet, relationskompetens, resiliens och copingstrategier.Resultaten gäller oavsett ålder, kön och socioekonomisk status.
Barn med lägre grad av psykiskt välbefinnande tycks gynnas mer av SEL-program än andra barn, men det vetenskapliga underlaget här är begränsat.
För barn och ungdomar i åldern 12 till 18 år kan programmen även ha positiva effekter på det psykiska välbefinnandet. För yngre barn går det inte att bedöma SEL-programmens effekter på det psykiska välbefinnandet, eftersom det finns för lite forskning.
Källa: SBU.