Midsommarnatten var ljus. Där jag bor blir det inte mörkt, utan himlen är ljus hela dygnet även om solen gått ned. Nätterna är ljumma och det går att ta ett midnattsbad utan att frysa. Just det ständiga ljuset är kanske det absolut vackraste med den svenska sommaren. Men sommaren innehåller också andra och betydligt mörkare inslag, speciellt om man som jag arbetar inom sjukvården.

Ivo levererade i början på sommaren en rapport som visade att patientsäkerheten är hotad på samtliga sjukhus där granskning genomförts och att situationen bedöms som så allvarlig att tillsynen kommer att fortsätta trots att åtgärder har vidtagits.

En majoritet av sjukhusen hade en beläggningsgrad på mer än 95 procent.

Alla verksamheter har förkortat sina inläggningstider och löst det som går att lösa med snabba återbesök och behandling i hemmet. Patienter nekas operation för att Iva är fullt och indikationerna för att behandlas på Iva blir hårdare. Alla marginaler är sedan länge försvunna.

Den allt tuffare arbetsmiljön har gjort att en del läkare helt enkelt har valt bort de offentliga arbetsgIvarna och börjat jobba som hyrpersonal i stället. De tar på så sätt eget ansvar för sin arbetstid, sin schemaläggning och sin fortbildning. Men denna utveckling medför också en stor risk för sjukvårdens organisation och innebär dessutom en stor belastning på regionernas budgetar.

Hyrpersonal är en viktig resurs, men de ska täcka exceptionella situationer och inte vara en långvarig lösning på en undermålig personalpolitik. Den pressade ekonomin leder till stängda vårdenheter, längre väntetider, sämre möjligheter till fortbildning för personalen, indragna ledigheter och utebliven återhämtning. Det som kan ses som en nedskärning inom en del av verksamheten blir därför kostnadsdrIvande på totalen. Detta har fått till följd att ekonomin har havererat och att stora resurser läggs på akuta brandsläckningsåtgärder i stället för att strukturera och planera verksamheten över lång tid.

Trots sjukvårdens alla problem förnekade statsministern att det är kris i sjukvården när han fick frågan i en intervju under Almedalsveckan. Han menade att problemen inom vården i första hand ska ses som en ekonomisk kris som beror på den höga inflationen och därmed som något övergående. Läkarförbundet och många andra organisationer reagerade mycket starkt på detta uttalande, eftersom Ulf Kristerssons analys är dubbelt felaktig.

Sjukvården är i kris, om detta råder ingen tvekan. Men det är inte en ekonomisk kris som bara beror på inflationen. De ekonomiska problemen fanns redan tidigare och bottnar i en långvarig organisatorisk oordning och undermålig personalförsörjning. Under Almedalsveckan hölls ett antal seminarier på detta tema, och det rådde en rörande enighet bland myndighetspersoner, forskare, profession och patienter om att sjukvården är svårt underbemannad på vårdgolvet samtidigt som regionernas administratIva organisation hela tiden växer.

Avsaknaden av en vettig och långsiktig personalpolitik har gjort att personalförsörjningen har slutat fungera och ersatts av kortsiktiga och oerhört kostsamma ”lappa och laga”-lösningar.

Lösningen på detta haveri kan därför inte vara mer av samma akuta nedskärningar. Vi behöver tänka nytt, och lösningen finns mitt framför näsan på vårdens beslutsfattare. För det finns nog ingen sektor på arbetsmarknaden som har så välutbildade medarbetare som vården. Vårdpersonal är duktiga på att göra tuffa prioriteringar och fatta mycket svåra beslut.

Det går att hitta fungerande och kostnadseffektIva lösningar, men det kräver ett ledarskap som vågar släppa prestigen och som involverar sina medarbetare i beslutsfattandet. Låt dem som jobbar inom kärnverksamheten – sjukvården – också leda utvecklingsarbetet av den egna verksamheten. En sådan verksamhet blir både kostnadseffektiv och självrekryterande.

Sommaren fortsätter med omväxlande sol och regn, som en svensk sommar ska vara. I takt med att hösten återkommer blir det svalare och mörkare, men om det nu finns en stor enighet kring problembilden borde vi också kunna börja sträva efter att komma fram till lösningar. Då kanske vi kan gå mot en ljusare höst inom sjukvården.