Björn Svensson föddes och växte upp i Göteborg där han också tog studenten. Han blev fil kand och med lic i Lund där han blev specialist i invärtesmedicin och reumatologi, disputerade och blev docent i reumatologi. År 1981 kom Björn till Helsingborgs lasarett där han byggde upp den reumatologiska verksamheten.
Björn var en uppskattad kliniker med patientens behov i centrum och var tidig med introduktion av teammottagning. Hans kliniska engagemang kombinerades med ett stort intresse för klinisk forskning, och genom dessa egenskaper bidrog Björn till utvecklingen av svensk reumatologi, vilket gav honom flera viktiga uppdrag.
Under en period var Björn ordförande i Svensk reumatologisk förening, där han också blev hedersledamot. Björn var under flera år ledamot i Reumatikerförbundets vetenskapliga nämnd. År 1995 gav Reumatikerförbundet ut vårdprogrammet »Reumatologi i länssjukvård« för vilket Björn hade ett stort ansvar, och 2004 medverkade han till »Riktlinjer för vård och behandling av patienter med reumatoid artrit«. Han tilldelades Nanna Svartz-stipendiet år 2000 för framstående klinisk reumatologisk forskning.
Forskningen låg aldrig i vila. Björn var drivande och deltagande i många forskningsprojekt och den som initierade BARFOT (bättre antireumatisk farmakoterapi) med start 1992. Han hade insett att nya grepp fordrades för att förbättra prognosen vid reumatoid artrit och utvecklade denna observationsstudie tillsammans med kollegor på Helsingborgs, Kristianstads, Kalmars, Mölndals, Spenshults och Huddinges reumatologienheter.
Hypotesen var att genom att följa effekterna av nya behandlingsstrategier i ett strukturerat uppföljningsprogram skulle man kunna förbättra behandlingsresultaten vid tidig reumatoid artrit. BARFOT kom snart att tjäna som förebild och incitament till ett svenskt reumatologiregister, och är nu en internationellt välkänd forskningsenhet med säte på Spenshults reumatikersjukhus utanför Halmstad. Här kom också en forskningsenhet att byggas upp, FoU Spenshult. Under en period var Björn även chef på Spenshults reumatikersjukhus.
Björn har betytt mycket för många av oss som arbetat med honom, både kliniskt och forskningsmässigt. Han var en outsinlig inspirationskälla och deltog aktivt i BARFOT-forskningen ända fram till sin bortgång.
Efter pensioneringen bosatte sig Björn och Eva i Båstad. De var bland annat ivriga och duktiga bridgespelare. Björn spelade också tennis under många år. Kulturintresset var stort och många var de konserter Björn och Eva lyssnade till.
