Vilka har varit de viktigaste genombrotten inom ert område under det senaste decenniet?
– Kontinuerlig utveckling och förbättring snarare än genombrott, till exempel utvecklingen av minimalinvasiv kirurgi, endovaskulär kirurgi och endoskopiska tekniker, immunterapi samt mer precis diagnostik inför kirurgi.
Vilka medicinska frågor driver ni?
– Delföreningarna driver många viktiga frågor, men jag vill gärna lyfta fram arbetet med trauma och katastrofkirurgi, som uppenbarligen har blivit allt viktigare i vårt samhälle, samt arbetet med särskilda flöden för äldre med akut bukåkomma, frågor som berör hela den svenska sjukvården. Vid översynen av cancerplanen behöver man se över kirurgins roll i cancervården.
Vilka utbildningsfrågor är viktiga för er?
– Mer komplexa metoder kräver mer utbildning och kontinuerlig exponering, samtidigt som det finns ett behov av att behålla den generiska kirurgiska kompetensen. Basal kirurgi måste vara tillgänglig för utbildning och inte upphandlas utan utbildningsuppdrag. Arbetsuppgifter som ligger långt från kärnuppdraget behöver lyftas bort från kirurgin för att ge utrymme för kirurgisk ut- och fortbildning.
Vilka är de viktigaste framtidsfrågorna?
– Utbildningsfrågan. Starkare nationella och regionala forskningsnätverk än vi lyckats uppnå i dag är också viktigt. Samarbeten inom den kirurgiska vården bör utvecklas så att vi kan hantera framtidens komplexa metoder och samtidigt ge god tillgänglighet och en välfungerande akutvård i landet. Nationellt behöver man också beröra de svåra frågorna om att prioritera bort viss vård för att göra annan viktig vård tillgänglig. Vården kan göra mycket, men vi måste fråga oss om vi bör göra allt vi kan.
