Jan Lexell, professor vid Lunds universitet och överläkare i rehabiliteringsmedicin, har de senaste 30 åren ägnat sig åt rehabilitering. De senaste 15 åren har han dessutom kunnat kombinera det med sina kunskaper i idrottsmedicin. Allting började egentligen med det egna elitidrottandet.
– Jag tävlade i bordtennis, det var stort på 1970-talet.
Handikappidrotten, som det hette för femton år sedan innan man bytte till paraidrott, kom han i kontakt med av en slump. Sedan dess har han arbetat under sju Paralympics varav fem på plats.
I dag, onsdag den 28 augusti, invigs tävlingarna i Paris och Jan Lexells uppdrag, tillsammans med två internationella kollegor, är att bedöma dispensansökningar för användning av dopningsklassade läkemedel under Paralympics. Dessutom är han sedan ett år tillbaka ordförande för dispenskommittén i i International Paralympic Committe (IPC).
– En central del i Paralympics handlar om att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta – trots att de använder dopningsklassade läkemedel.
Regelverket är detsamma som för OS och det skiljer sig inte så mycket åt i hur stor andel som använder dopningsklassade läkemedel. Jan Lexell berättar att 4 procent av alla deltagare under Paralympics har en dopningsdispens, jämfört med cirka 2 procent under OS.
– Men det kan vara lite annorlunda förutsättningar. Till exempel kan man få använda testosteron om man har en skada som gör att man inte har någon kroppsegen produktion. Det kan handla om soldater som träffats av en landmina och fått underlivet skadat, vilket gör att de inte producerar något eget testosteron. Det kan också handla om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar då ADHD-läkemedel tillåts. Insulin och diuretika som blodtryckssänkande medel är också exempel på läkemedel som vi behöver ta ställning till.
När dispenskommittén ska avgöra om någon har skäl för vissa läkemedel eller ej tittar man på det medicinska underlaget som idrottarna skickat in inför tävlingarna.
– När det gäller just testosteron behöver de tävlande som använder det även ta blodprov var tredje månad för att kunna visa att man ligger inom normalområdet för en man. Alla som provtas för just testosteron ska godkännas av oss i IPC på plats i Paris. Vissa bedömningar sker i hemlandet.
Finns det något som är tillåtet som man kanske inte tänker på?
– I vissa länder där cannabis är tillåtet använder de tävlande det för att behandla neuropatisk smärta. Det godkänner vi rakt av i och med att det inte är prestationshöjande.
Hur vanligt är det med fusk?
– Teoretiskt går det att fuska men det var en handfull dopningsfall i OS och i Paralympics brukar vi ha ännu färre. Alla vet att de blir påkomna om de felanvänder läkemedel. Därmed blir man också avstängd och det kan man bli upp till flera år.
Jan Lexell berättar att de flesta fall av fusk handlar om testosteron.
– Ibland kan det också röra sig om andra preparat som påverkar syreupptagningsförmågan. Men det förekommer väldigt sällan.
Något som tyvärr förekommer är skador hos idrottarna – och av lite annorlunda karaktär än på OS. Den medicinska beredskapen är stor – med omkring 20 läkare från Frankrike på plats – och det finns dygnet runt-vård inne på tävlingsområdet. Därutöver har många länder även egna läkare vilket innebär att totalt flera hundra läkare från hela världen är med under Paralympics.
– Idrottarnas hälsa är ett av de mest prioriterade områdena vid Paralympics. Det måste vara säkert att kunna idrotta och eftersom de tävlande har andra förutsättningar måste vi ha beredskap för det. Har du en ryggmärgsskada tål du inte värme på samma sätt till exempel, men de vanligaste sjukdomarna som paraidrottare drabbas av, som skiljer sig från OS, är urinvägsinfektioner.
Det beror på att engångskateter, som används för att kunna tömma sin urinblåsa, är vanligare bland paraidrottarna, berättar Jan Lexell.
– Även sår som uppstår på grund av att man sitter i rullstol är vanligt.
Har du varit med om något speciellt under ett Paralympics?
– Ett år var det en cyklist som föll så illa att han dog, men sådana fall är väldigt, väldigt ovanliga. När vi var i Rio var det zikavirus-epidemi och då sprutades det rökgas dygnet runt. Då var det även någon som fick soleksem, det är inte så vanligt, säger Jan Lexell.
Han är nu på plats i Paris, redo inte bara för dopningskontroller utan även taggad inför tävlingar. Jan Lexell tycker det är bra att SVT sänder Paralympics och att tävlingen får det utrymme han tycker att den förtjänar.
– Paralympics är ett av världens största idrottsevenemang och på samma sätt som OS inspirerat till beachvolleyboll och bordtennis brukar Paralympics ha samma effekt. Tävlingarna har en stor betydelse, särskilt för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Man kan se att det är möjligt att idrotta trots att man har ett amputerat ben till exempel. Om vi kan få barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättningar att idrotta mer skulle vi också få friskare personer, säger överläkaren i rehabiliteringsmedicin Jan Lexell.
