Foto: Mostphotos

I maj månad 2023 var tanken att en sagostund med temat hbtq skulle hållas på Stadsbibliotekets barnavdelning i Göteborg. En av de medverkande, en homosexuell präst, mordhotades strax före arrangemanget, som fick ställas in. En liknande sagostund i Trelleborg samma vår stoppades av en SD-politiker i kommunen.

Det här är tydliga exempel på hur gamla fördomar mot hbtq-personer fortfarande lever kvar i vårt samhälle och att bland annat homosexualitet av vissa anses både upprörande och provocerande.

Det ligger nära till hands att tro att den medicinska forskningen i Sverige har haft en stor inverkan på de värderingar som fortfarande präglar vårt samhälle. Hur betraktades då homosexualitet inom den medicinska vetenskapen under 1900-talets början, och hur gick diskussionerna kring benämningar som »sjukdom« och »perversion«? Kanske var uppfattningen om homosexualitet inte heller alldeles ensidig inom den medicinska expertisen? 

Göteborgsläkaren Emanuel af Geijerstam, verksam i början av 1900-talet, var  påtagligt inspirerad av den tysk-öster­rikiske baronen och psykiatriprofessorn Richard von Krafft-Ebing, en auktoritet inom området, som inte bara möjliggjorde ett debattklimat kring ämnet sexualitet utan även försökte förstå de mänskliga »perversionerna« ur ett psykia­triskt perspektiv. 

Richard von Krafft-Ebing var övertygad om att homosexualitet uppträdde i två former, medfödd och förvärvad, och menade att han i åtskilliga fall lyckats bota homosexualiteten genom hypnos och att det då handlat om den medfödda varianten. 

Vid 1900-talets början rådde delade meningar om ursprunget till homosexualitet. Richard von Krafft-Ebing stod fast vid sin synpunkt att den sexuella läggningen var medfödd i vissa fall, medan författare som León Binet, fransk vetenskapsman, samt de tyska psykiatrerna Albert von Schrenk-Notzing och Emil Kraepelin bekämpade denna uppfattning. De var övertygade om att homosexualiteten hade uppstått genom yttre faktorer, exempelvis genom förförelse, som styrt in personen i fråga på avvägar.

Emanuel af Geijer­stam redogör i det tunna häftet »Några fall af abnorm sexual­känsla, behandlade med hypnos« för några av de patientfall som han tar sig an. Geijerstam möter unga män som besväras av sina fantasier om andra män och det egna beteende som blir en konsekvens av detta: att de förföljer ynglingar och ägnar åtskilliga grubblerier åt huruvida de ska våga sig på sexuella angrepp eller inte.

Anmärkningsvärt är att Geijerstam så ofta i beskrivningar av patienterna dokumenterar deras egna och föräldrars yrkestitlar, nervositet och oro i släkten, patientens huvudomfång, skäggväxt och andra uppgifter gällande anatomin. Att skäggväxten var normal var ett viktigt konstaterande eftersom detta tydde på att patienten i fråga saknade feminina drag. Här är det alltså tydligt att ärftlighet sågs som en betydelsefull faktor när det gällde homosexualitet. Att män hade ett kvinnligt utseende, eller ägnade sig åt feminina aktiviteter, var också ett tecken på att man tillhörde denna grupp.

Geijerstam nämner även faran med att homosexuella personer som inte har botats kan sprida homosexualiteten genom att förföra andra människor, och som läkare var det hans plikt att avstyra äktenskap hos de före detta homosexuella.

Medicine doktor Henrik Berg placerar i sin bok »Könsfrågan: dess hygien och pedagogik« från 1909 ämnet homosexualitet under rubriken »Onaturliga laster (sexuell psykopati; sexuell perversitet)«. Berg vill helst avstå helt från att beskriva homosexualitet, men menar att både föräldrar och barn måste bli underrättade om de faror som lurar från perversa människor som de kan stöta på. 

Kapitlet om homosexualitet i Bergs bok är alltså anmärkningsvärt kort om vi jämför med annan medicinsk litteratur från den här tiden. De få raderna brinner dock av ett tydligt raseri, där författaren bara kan beklaga de medfött homosexuella samt uttrycker ett missnöje över hur de vandrar omkring ostraffade på Paris gator, medan rättssystemet tack och lov slår hårt mot dem här hemma i Sverige. 

Seved Ribbing, professor i praktisk medicin vid Lunds universitet, kom redan 1888 ut med boken »Om den sexuela hygienen och några af dess etiska konseqvenser«, och ur den fjärde och omarbetade utgåvan från 1915 ger sig författaren in i beskrivningar av homosexualitet under rubriken »Pervers könsdrift«. Här kopplas homosexualitet ihop med pederasti: Ribbing menar att dessa rubbningar inom kropps- och själslivet – med andra ord homosexualitet – förekom frekvent hos antikens stora män. Slutsatsen här är att den högt stående grekiska rasen, liksom romarna, gick under av just ett perverst sexualliv. 

Jubeldoktor Anton Nyström gav 1919 ut boken »Om homosexualitet och herma­froditi. Belysning av missförstådda exi­stenser«. Nyström hänvisar, förutom till Krafft-Ebing, även till en schweizisk professor i psykiatri, August Forel, som uttryckt sig enligt följande: »Vi måste i likhet med von Krafft-Ebing hålla fast vid, att den homosexuella kärleken är sjuklig, och att nästan alla urningar (av tyskans »Urning«, uranier; äldre benämning på homosexuella, myntad av Karl Heinrich Ulrichs, red anm) också i övrigt äro mer eller mindre psykopater, vars sexual­drift icke blott är abnorm utan i regel stegrad.«

Anton Nyström förklarar denna uppfattning med att psykiatrerna till största delen har arbetat som hospitalsläkare och endast haft kontakt med de homosexuella som befinner sig i ett sjukligt tillstånd. Läkarna har alltså inte haft möjlighet att studera de friska ute i livet. Till skillnad från Geijerstam menar Nyström att det inte är en läkares uppgift att avstyra äktenskap hos en före detta homosexuell person. 

Nyström vänder sig alltså emot uppfattningen, som delades av flertalet psykia­trer, att homosexualiteten var ett tecken på »psykisk defekt«. Däremot instämmer Nyström i att flertalet homosexuella uppvisar psykisk svaghet och disharmoni i själen. Liksom Krafft-Ebing pekar Nyström på två sorters homosexua­litet: den »medfödda/originära« och den »förvärfvade«. Den senare kategorin handlar mer om en slumrande lust som kan väckas till liv genom lockelser eller avsaknad av det motsatta könet. Bland »naturfolken« är homosexualitet särskilt vanligt förekommande, menar Nyström, och homosexualiteten uppträder i alla samhällsklasser: bland vetenskapsmän, teologer, konstnärer och så vidare. 

Professor Vilhelm Lundstedt diskuterar i en riksdagsmotion och i sin bok »Otukt mot naturen: bör den vara straffbar?« från 1933 huruvida homosexuella handlingar går under denna rubrik eller ej. Lundstedt menar att problematiken här är att det finns en brist på logik i att benämna dessa handlingar som otukt med naturen, eftersom de homosexuella »handlar i enlighet med sin drift«. Till grund för ett eventuellt upphävande av straffbarheten gällande homosexualitet efterfrågar Lundstedt en utredning av ämnet ur medicinsk synpunkt. Av en anonym läkare skrivs uppsatsen »Om homosexualitet« i november 1932, och denna finns publicerad som bilaga i Lundstedts bok.

Den anonyme författaren beskriver hur den homosexuelle mannen ofta kan dölja sin särart och därmed inte upptäcks i samvaro med andra. Vidare menar författaren att de homosexuella är mindre lämpade än andra män till kroppsarbete, och de tillskrivs även vissa personlighetsdrag såsom överkänslighet, nervositet och hysteri. Författaren menar dock att man måste ha i åtanke att dessa människor till följd av sin läggning också utsätts för psykiska påfrestningar på ett annat sätt. 

Under rubriken »Homosexualitetens klassificering« sammanfattar den anonyme författaren sin syn på den rådande lagstiftningen ur medicinsk aspekt. Vederbörande skriver: »Homosexualitet har ansetts och anses än i dag av många som en naturvidrighet. Det var denna ståndpunkt som ligger till grund för lagens uttryck ’som emot naturen är’.« Författaren själv vänder sig emot uppfattningen att homosexualitet är en sjukdom. Det är inte heller en abnormitet, menar ve­derbörande; homosexua­litet är helt enkelt en »varietet«.

I texten kritiseras även psykoanalytikerna med Freud i spetsen; deras förklaringar till homosexualitet såsom psykiska komplex och otillfredsställda önskningar ger författaren inte mycket för. Den anonyme läkaren vänder sig även emot psykiatriprofessor Viktor Wigert, verksam vid Karolinska institutet, som menar att homosexuella ofta uppvisar brist på moral och far med lögner. Författaren menar att det är svårt för en läkare att göra en bedömning baserad på de homosexuella som denne har träffat; ofta söker denna grupp inte ens vård. 

1934 ges boken »Sex läkare om sexual­problemet: medicinskt, psykologiskt, socialt« ut, skriven av sex professorer. Ämnet homosexualitet tas upp i kapitlet »Sexualförbrytare«. Här förklaras den sexuella läggningen som ett resultat av rubbningar i sexualorganen. Det berättas bland annat om en man som skadas vid timmerkörning, blir impotent och utvecklar homosexualitet. Efter egen önskan blir mannen kastrerad och senare straffriförklarad. Ett annat fall återges där en pojke tillfredsställer sina lustar genom sodomi och senare kommer in på homosexuella vägar. Även han lyckas få sin önskan om kastration uppfylld.

Dessa texter visar tydligt att synen på homosexualitet inom den medicinska vetenskapen under 1900-talets början varierade en hel del. Sjukdomsbegreppets vara eller icke vara diskuterades flitigt, liksom ärftlighet och omständigheter som avsaknad av det motsatta könet samt förförelsens konsekvenser. 

Särskilt anmärkningsvärt är det att en läkare väljer att publicera sin uppsats anonymt; vederbörande förhåller sig kritiskt till psykoanalytikernas slutsatser kring ämnet homosexualitet och instämmer inte heller i uppfattningen att läggningen är en sjukdom. Gissningsvis är en sådan inställning problematisk i det rådande klimatet vid den här tiden och kanske skulle läkarens ställning ha kunnat hotas om namnet stod bakom publiceringen. 

I ett land som Sverige, där forskningen har haft en mycket stark ställning, är det uppenbart att synen på homosexualitet inom den medicinska vetenskapen har präglat samhällets normer. Däremot har denna syn varit mer komplex än vad man kanske skulle vänta sig, vilket jag har försökt visa med den här texten.