Bokens titelsida visar en brottsjö, en illustration av det hot mot liv och hälsa som många flyktingar upplever, men också det hot mot humanitet i vård och samhälle som nuvarande offentliga samtal utgör. 20 procent av Sveriges befolkning är född utomlands och bär upp vårt samhälle på många områden, men invandring och asylsökandes situation beskrivs ofta i schabloner och nästan bara i negativa termer.

Maria Sundvalls bok är välgörande för oss i vården, en vård som fortfarande bekänner sig till likavärdesprinciper vad gäller bot, tröst och lindring. Även om Sundvall som psykiater (med doktorsavhandling) och efter livslångt arbete med flyktingar och transkulturell forskning är mest bekant med psykiatrisk vård, gäller nästan allt i boken vården generellt: bemötande, attityder och prioriteringar.

Inledningskapitlet är en genomgång av Sveriges utveckling som mottagarland och den snåriga lagstiftningen för migration. Olika begrepp i asylprocessen och medicinska begrepp förklaras.

Migranters rätt till vård missuppfattas ofta som endast gällande »akut vård«. »Vård som inte kan anstå« är emellertid ett mycket vidare begrepp, där till exempel en måttlig fördröjning kan få allvarliga följder för patienten. Inför lagstiftningen var Socialstyrelsen skoningslös: begreppet är inte förenligt med yrkesetik. Hedrande nog ansåg vårdyrkenas fackförbund att vård inte ska ges efter andra kriterier än behov.

En hel del fördomar punkteras i kapitlet om migration och hälsa. Migranter tycks generellt ha en bättre hälsa än värdbefolkningen, men ofta försämras deras psykiska och kroppsliga hälsa över tid i det nya landet. Postmigrationen kan påverkas av bemötandet och kvaliteten i asylmottagandet och integrationen. Flyktingars ökade risk för psykossjukdom har inte en entydig biologisk grund.

Flyktingar drabbas av samma psykiska sjukdomstillstånd som befolkningen i allmänhet, men är överrepresenterade med PTSD. Migranter synes dock generellt ha ett lägre vårdutnyttjande för psykiska besvär än majoritetsbefolkningen. Suicidrisken är dock påfallande bland asylsökande, flyktingar i läger och ensamkommande ungdomar.

Begreppet »resiliens«, motståndskraft, blir allt viktigare i forskningen om sociala nätverk och socialt stöd. Många yrkespersoner har funderat över varför »maskrosbarn« klarar sig. I vården har vi ofta ett individperspektiv, när vi i stället borde vidga perspektivet till förståelse av den nära omgivningen och samhällsförhållandens betydelse för psykisk och somatisk hälsa. Betydelsen av andra människor är ofta överväldigande, och där är numera elektroniska nätverk av värde för att bryta ensamhet och hålla kontakten med släkt och vänner i andra länder.

Ett kapitel tar upp kultur och kommunikation, inklusive rasbegreppets återkomst. »Ackulturation« definieras som den process i vilken två kulturer möts och påverkar varandra. Inom psykiatrin har särskilt de kulturella aspekterna av uttryck för sjukdom och hur psykiska problem förklaras stor betydelse i mötet med vårdpersonal.

Med utgångspunkt från egen forskning om bland annat suicid vill Sundvall närma sig individens subjektiva värld och uppfattning om sjukdomens mening samt uppmärksamma socialt lidande, nätverk och socialt stöd. Patientens berättelse måste sättas i centrum, inte bara i vården av flyktingar och tortyrskadade utan i allt patientmöte. Tolkens roll betonas. Det är viktigt att kunna röra sig mellan olika förståelseperspektiv i tänkande och handlingar.

I ett avslutande kapitel om jämlik vård och hälsa påpekas att vi måste ha en beredskap för att se strukturella faktorer i samhället som påverkar våra patienters och brukares livsvillkor. Varför inte inkludera »strukturell kompetens« i läkarutbildningen, så att studenterna lär sig att känna igen samhälleliga strukturer som leder till kliniska problem? Rädslans kultur med oro för repressalier finns hos yrkespersonal, men Sundvall redovisar flera exempel på att modiga offentliga avslöjanden förbättrat vården.

Boken, som vänder sig till den breda vårdprofessionen, har ett föredömligt enkelt språk och pedagogisk finess. Utdrag från litteraturen illustrerar flyktingars svårigheter och etiska dilemman för läkare.