Vi vill tacka Elsa Lena Ryding och medarbetare för visat intresse för vår debattartikel om kvinnans rätt att besluta om förlossningssätt (LT 17–18/2013). I ingressen sammanfattar författarna på ett föredömligt sätt våra synpunkter. I grunden tycks de också dela vår syn på att respektera kvinnans uppfattning.
Vi stödjer till fullo alla de åtgärder som exemplifieras; från strukturerad anamnes och information till erbjudande om samtalsstöd och andra psykosociala åtgärder som i dag oftast erbjuds kvinnor med förlossningsrädsla, trots avsaknad av solida data som visar att dessa åtgärder »förbättrar utfallet«.
Det vi fokuserat på i vår debattartikel är den lilla grupp kvinnor som har svårt att, eller inte vill sätta ord på sin oro, de som avböjer psykosocialt stöd eller andra insatser som erbjuds dem. Vi menar att denna grupp av kvinnor inte alltid visas respekt i vården och kan fara illa under graviditet och förlossning.
Med ett omvänt perspektiv, utgående från kvinnan, är det sannolikt inte lika provocerande för oss medarbetare i vården när »hon inte gör som vi säger«. I slutänden finner vi det orimligt att i något fall slutligen säga nej till en kvinna som önskar kejsarsnitt med motivering att hon inte är tillräckligt orolig, inte har uttryckt sin oro/ångest tillräckligt klart eller inte tydligt redovisat sina skäl.
Vi efterlyser således en perspektivförändring som ett led i demokratiseringen av beslutsprocessen i sjukvården, där vi tydligare blir till för patienten och inte tvärtom, och där patienten ska ha inflytande över besluten.
En ändring av lagstiftningen behövs endast om risken för godtycklighet leder till att lika inte behandlas lika – en förstföderska i exempelvis Jönköping ska bemötas på samma sätt som en kvinna Stockholm, som i alla relevanta avseende är lika.
Läs artikeln:
Lämna inte kvinnan utan fullgod obstetrisk och psykologisk rådgivning inför kejsarsnitt
