Vad gör man egentligen om en patient eller anhörig uppträtt hotfullt till den grad att händelsen etsar sig fast i minnesbanken? Man kanske behöver prata av sig ordentligt för att kunna komma vidare. Samtidigt är tystnadsplikten en grundprincip inom hälso- och sjukvården.
– Det är så klart viktigt att värna patientens integritet, men som personal inom hälso- och sjukvård ska man aldrig behöva acceptera hot och våld i arbetet. Jag tycker att man kan se det som så att en vårdrelation bygger på ett förtroende, och om en patient agerar våldsamt kan man se det som att hen bryter det förtroendet, och då blir det svårt för läkaren att utöva sitt jobb. Det kan vara så att patienten är utåtagerande på grund av sin sjukdom, men då är det viktigt att arbetsgivaren har förebyggande rutiner.
Om vårdrelationen bryts måste läkaren kunna vidta de åtgärder som behövs. Att i första hand vända sig till sin chef är en god idé, tycker Christofer Lindholm.
– Om man utsätts för hot eller våld bör man ta upp det inträffade med sin chef, eftersom chefen kan behöva agera på det som hänt. I dessa fall kan ju chefen behöva få reda på saker om patienten, om det som hänt är kopplat till patientens tillstånd eller mediciner.
I sådana situationer kan inte patientsekretessen vara den utsatta läkarens högsta prioritet, menar Christofer Lindholm.
– Händelsen kanske behöver polisanmälas.
I mindre obehagliga situationer, som ändå behöver ventileras, tycker Christofer Lindholm att det är bra att försöka prata med sina kollegor så gott det går.
– Man kan prata om situationen och om hur den kändes, men i samtal med kollegor ska man så klart inte röja patientsekretessen.
Undantag finns om kollegorna också varit delaktiga i vården av patienten. Christofer Lindholm pratar gärna och ofta med sina kollegor om händelser på jobbet av olika slag.
– Jag jobbar inom intensivvården, och om det uppstår någon situation som har med någon patient eller anhörig att göra är det ofta andra som varit inblandade i vården som jag kan prata med. Inom primärvården är det förstås svårare att prata med sina kollegor, då man ofta är ensam med patienten.
En situation Christofer Lindholm själv var med om är lika svår att glömma som den var värdefull att bearbeta. Han hade tur som hade kollegor med i rummet som han kunde prata med och som hade exakt samma upplevelse.
– Det var många år sedan. Jag var med om en hotfull anhörig när dennes familjemedlem låg på intensivvården. Jag skulle lämna ett tufft besked och vi satt i ett rum – jag, en sköterska och en vakt med den här personen. Han blev väldigt hotfull och drämde knytnäven i bordet. Det var ingen trevlig upplevelse.
Pratade du om det?
– Jag kunde prata om det med sjuksköterskan och vakten som var med, och självklart med min chef. Det upprättades en avvikelserapport, och då skrivs patientdata in. I sådana situationer är det viktigt att det finns information om patienten, för om någon skulle vara våldsam upprepade gånger kanske man behöver vidta åtgärder.
Hur har händelsen påverkat dig?
– Efter det tänker jag alltid på hur jag placerar mig i rum, att inte sitta längst in utan att ha flyktvägar om något händer. Jag försöker alltid ha med en kollega i rummet vid svåra besked. Sorg och kris kan yttra sig på många olika sätt – oftast blir personer inte utåtagerande, men de kan bli det.
Med den upplevelsen i bagaget tycker Christofer Lindholm att det är självklart att arbetsgivare bör ha ordentliga rutiner, dels om något händer men framför allt i form av förebyggande åtgärder.
– Det bör finnas rutiner kring hur man arbetar med hot och våld, och man bör till och med prata om hur man som läkare sitter i ett rum. Det kanske också bör vara rutin att tala om för kollegor om man går in i samtal ensam med patienter eller anhöriga. Jag tycker också att arbetsgivaren borde uppmuntra anställda att prata med varandra om saker. Men det behöver finnas en tydlighet i detta, hur man kan prata om saker utan att röja patientsekretessen.
Om något händer ska det alltid gå att prata med sin chef – om det inkräktar på patientens integritet är det underordnat läkarens personliga säkerhet, anser Etik- och ansvarsrådets ordförande.
– Det gäller egentligen också i förebyggande syfte. Om man misstänker att någon kan bli hotfull måste man kunna diskutera säkerhetsåtgärder med sin chef. Det måste vara nolltolerans mot hot och våld på jobbet, säger Christofer Lindholm.
Läs också:
»Det sitter i ryggmärgen att jag är beredd på att något kan hända«
Sofia Rydgren Stale om hot och våld: »Över tid vet vi att det har ökat«
