»Uppdraget är mycket roligare än vad jag trodde«

Det var dock ett tag sedan Björn Eriksson jobbade som kardiolog, som är hans specialitet, men han gjorde ett par inhopp för fyra, fem år sedan. Generaldirektörens gedigna cv består framför allt av en rad olika toppjobb inom hälso- och sjukvården. Han har bland annat varit regiondirektör i Jämtland Härjedalen, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm – under pandemin dessutom – och kommer närmast från rollen som generaldirektör för Läkemedelsverket.

Det har gått sex veckor sedan Björn Eriksson tillträdde den nya posten när Läkartidningen möter honom på Socialstyrelsens kontor vid Västerbroplan i Stockholm. Han har redan blivit varm i kläderna.

– Det känns bra! Och det är väl för att jag upptäckt att uppdraget är mycket roligare än vad jag trodde, säger han och ler.

Varför?

– Det är ett mycket brett uppdrag. Socialstyrelsen är en systemstödjande myndighet som värnar helheten. Möjligheten att få arbeta mycket tillsammans och att det dessutom är väldigt god stämning på myndigheten gör att det känns bra.

Att arbeta tillsammans är viktigt för honom. Ordet »samarbete« löper nämligen som en röd tråd i allt vad Björn Eriksson pratar om. Det genomsyrar mycket av vad Socialstyrelsen har på sitt bord och utgör även generaldirektörens främsta styrka som ledare, åtminstone enligt egen utsago.

– Det där är ju den svåraste frågan, men min styrka är nog att jag kan jobba tillsammans med andra som ett lag – och att jag vill hitta bra lag att arbeta tillsammans med.

På Socialstyrelsen finns det gott om lag att bolla klokskap med. Omkring 1 000 anställda utgör 11 avdelningar, 15 olika råd och nämnder samt en lång rad andra funktioner. Myndigheten har närmare 250 pågående regeringsuppdrag. Det är mycket att ha koll på, och Björn Eriksson tillstår:

– Jag är ganska otålig. På en statlig myndighet kan det vara en stor svaghet. Som läkare kan det ju vara minutoperativt när det gäller att rädda liv, men visst kan det gå fort inom statliga myndigheter också. Myndighetsutövning generellt är annars att begrunda vad som händer och att verkligen tänka efter vad nästa steg eller rekommendation ska vara. Den reflekterande hållningen är något jag lär mig mycket av. Jag får lära mig att sitta på händerna, säger han och skrattar.

För det finns saker som han vill ska gå snabbare, och där det är viktigt att det gör det. Ett tydligt är exempel är omställningen till »god och nära vård«, ett övergripande mål för hälso- och sjukvården där Socialstyrelsen spelar en central roll. Myndigheten redovisar löpande uppföljningar av hur arbetet går. Prognosen är dessvärre inte lika munter som Björn Eriksson.

– Generellt sett går det inte bra. Det som har blivit bättre är samarbetet mellan regioner och kommuner, och det är bra ur många synvinklar, till exempel när det gäller beredskap. Det vi får kämpa mycket för är kontinuitet inom vården, för där har det inte blivit bättre.

Socialstyrelsen har nyligen lanserat ett visualiseringsverktyg som innebär att omställningen till god och nära vård ska kunna följas genom olika indikatorer.

– Vi kommer att fortsätta visualisera stora förändringar, berättar han.

Något annat som Socialstyrelsen noga följer är antalet vårdplatser. I våras presenterade myndigheten rapporten »Plats för vård«, där det framgår att »det behövs en skyndsam ökning av antalet disponibla vårdplatser för att undvika de patientsäkerhetsrisker och arbetsmiljöproblem som rådande vårdplatsbrist medför. Vårdplatskapaciteten behöver öka för att möta dagens behov« (sidan 22).

Men på sikt bedömer Socialstyrelsen att de disponibla vårdplatserna ska kunna minska – hur tänker ni?

– I nuläget är det ytterst få regioner som har tillräckligt med vårdplatser, och generellt sett saknas det drygt 2 200 vårdplatser i landet. Vi vill däremot vara noga med att prata vårdkapacitet i stället, för man ska inte fastna i en typ av vårdform. Det viktiga är att kunna leverera rätt vård till våra medborgare, och det kan man göra genom mobila team och sjukvård i hemmet – andra typer av vårdformer, helt enkelt. Vårdkapaciteten behöver generellt bli högre i regionerna, och huvudmännen behöver jobba med en produktions- och kapacitetsstyrning av sjukvården där alla professioner, och läkarkåren i synnerhet, behöver hjälpa till med att styra behoven rätt.

Om man stirrar sig blind på vårdplatser använder man inte resurserna rätt, enligt Björn Erikssons resonemang.

– Finns det gott om vårdplatser vid ett tillfälle brukar tröskeln bli lägre för att ta in patienten. Det ska vara annat som styr.

Att prioritera resurserna på rätt sätt är grundläggande, menar Björn Eriksson. När det gäller prioriteringar över lag inom svensk sjukvård finns det ytterligare saker som pockar på.

– Alla uppdrag vi har inom krisberedskap har gjort det alldeles uppenbart att alla regioner inte har tillräckligt med intensivvårdsplatser och att vi saknar transportkapacitet. När det inte är krig eller kris måste vi satsa på att göra vården mer robust så att vi klarar av masskadehändelser. Vi har ett tjugotal uppdrag som handlar om beredskap, konstaterar Björn Eriksson.

Den haltande transportkapaciteten i Sverige blev tydlig under den första svenska Nato-övningen som hölls i september, vilken Socialstyrelsen var inblandad i. Övningen samlade 16 länder och gick ut på att pröva Sveriges förmåga att ta emot ett stort antal skadade patienter.

– De sjuka transporterades hit, och slutsatsen blev att vår transportkapacitet inte är tillräckligt bra i Sverige. Bra är den inte riktigt någon annanstans heller, men i synnerhet vi i Sverige måste jobba mycket med detta. Det handlar om att kunna transportera patienter mellan regioner, på vatten, på land och i luften.

Innebär det ännu mer samarbete regioner emellan?

– Det behövs, men det måste samtidigt finnas en tydlig nationell koordination.

Apropå det: om det nu är så viktigt med samarbete över regionerna både ur den här aspekten och att alla ska ha samma rätt till god och nära vård – vad är din åsikt om statlig eller delvis statlig vård?

– Det är en politisk fråga, det vill jag inte svara på.

Björn Eriksson ler efter att ha fått frågan två gånger och fortsätter sitt resonemang:

– Generellt sett tror jag på tydligare koordinering. Det visade pandemin och även sådana här övningar. Hälso- och sjukvården måste hänga ihop som ett. Vården måste ha en robusthet där patienten är i centrum och inte regiongränserna.

Vad behövs mer för att vården ska bli robust?

– Det finns nog en stor samsyn hos alla regioner om att den stora problematiken handlar om att få tillräckligt med kompetenser till vården. Vi behöver mer utbildad personal i svensk hälso- och sjukvård.

När det gäller läkare har han ett lika snabbt svar:

– Det som behövs är fler allmänläkare. Det måste vara attraktivt att vara läkare inom de områdena. Här upplever jag att läkare som profession är duktiga på att vara med och försöka påverka vården och att man tar mycket ansvar. Läkarproffesionen är också stark, eftersom mycket av resurserna i vården konsumeras efter läkares beslut.

Saknar du själv att jobba som läkare?

– Ja, jag saknar ofta att arbeta kliniskt som läkare. Det är grunden jag står på. Allvaret, fokuset och närvaron i interaktionen med patienten går inte riktigt att hitta någon annanstans.

Vad tänker du om att det finns enkätundersökningar som visar att många läkare överväger att lämna yrket?

– Det är djupt sorgligt om en stor andel läkare inte tycker att de har ett intressant jobb eller rätt förutsättningar att göra sitt jobb. Det vi kan göra från Socialstyrelsens sida är att lyssna på vad regionerna behöver av oss som statlig myndighet för att underlätta.

Faktum är att mötet som Björn Eriksson deltog i före intervjun med Läkartidningen handlade om det: att stötta regionerna.

– Vi diskuterade vårdplatser och vårdkapacitet och vikten av att åka ut och träffa regioner, att vara på plats. Mina medarbetare åker ut på sådana saker hela tiden. Jag är också jättesugen på det.

Frågan är om kalendern tillåter, för den har inte många gluggar. Uppdraget är så mycket större än det man hinner avhandla under en timme. Socialtjänst, äldrevård och folkhälsa är ämnen för många av Björn Erikssons uppdrag. Psykisk ohälsa, unga och ADHD, Bup och dess kapacitet samt nya tandvårdsregler är andra ämnen som är i fokus just nu.

Är det något speciellt som du ser fram emot i den nya rollen som generaldirektör?

– Vi har ett stort uppdrag att stödja Ukraina, samtidigt som vi också lär oss mycket om hur man får ett sjukvårdssystem att fungera under krig. Ukraina har imponerande nog lyckats hålla hyfsat hög kvalitet på hälso- och sjukvården trots ett stort anfallskrig mot sig. Vi har en viktig uppgift att fortsätta stötta och samarbeta där.

»Samarbete« återigen. Ett favoritord i Björn Erikssons lexikon som går väl ihop med uppdraget att jobba med stora strukturella frågor med många inblandade.

– Det är roligt att få jobba med systemfrågor, sådant som stödjer vår välfärd. Och alla frågor är hjärtefrågor, säger kardiologen Björn Eriksson.

Läs även: Så tycker andra om Björn Eriksson