Egenreferat. Neuroinflammation antas vara involverad i patofysiologin bakom schizofreni och tvångssyndrom; avvikelser i hjärnans struktur och konnektivitet ses vid båda sjukdomarna. I en öppen pilotstudie med patienter med terapiresistent schizofreni eller tvångssyndrom undersöktes effekterna av det potenta immunmodulerande läkemedlet rituximab, som minskar B-lymfocyter. Det gavs som en enda infusion (1 000 mg) i tillägg till den ordinarie psykofarmakabehandlingen [1]. Främst schizofrenigruppen förbättrades kliniskt, men effekt sågs även i tvångssyndromgruppen.
13 av 19 patienter (6 med schizofreni och 7 med tvångssyndrom) deltog också i en funktionell MRT (fMRT)-studie före och 5 månader efter behandlingen för att kartlägga eventuella förändringar av funktionell konnektivitet i vilotillstånd (rsFC) och voxelbaserad morfometri (VBM).
Vi genomförde en hypotesfri analys av hela hjärnan för att bedöma förändringar i rsFC, med främre gördelvindlingen, främre insula, bakre insula och accumbenskärnan som »seeds« (intresseregioner). Vi fann signifikanta interaktioner (diagnos × tid) i konnektivitet mellan höger bakre insula och två kluster som omfattar basala ganglierna och främre frontalloben, samt mellan vänster främre insula och ett kluster i basala ganglierna. Här minskade konnektiviteten i tvångssyndromgruppen, medan den ökade vid schizofreni. Ökningen av konnektivitet mellan vänster främre insula och delar av lillhjärnan och gyrus lingualis samt mellan vänster bakre insula och delar av lillhjärnan efter rituximabbehandling korrelerade signifikant med förbättrad psykosocial funktion mätt med PSP (Personal and social performance scale).
VBM-analysen identifierade två kluster med ökad volym av grå substans efter rituximabbehandlingen: en i höger insula som överlappade med en av intresseregionerna som också hade betydande rsFC-förändringar [2].
Denna pilotstudie indikerar att rituximab (som primärt påverkar B-lymfocyter) positivt kan påverka både hjärnans struktur och dess konnektivitet och att förändringar i grå substans och funktionell konnektivitet är regionalt associerade. Studien öppnar för att en helt ny behandlingsstrategi kan bli aktuell framöver för personer med svår psykisk sjukdom. Rituximab ersätter dock i dagsläget inte antipsykotika, utan ska betraktas som adjuvans till vedertagen behandling.
Denna studie kommer att replikeras i ett större material i en pågående multicenterstudie, RCT-Rits, där patienter med psykossjukdom (18–55 år) behandlas antingen med en infusion av rituximab eller med placebo och sedan följs i ett halvt år.