»Jag har tagit med mig erfarenheter från idrotten till medicinen«

Hanna Ögren arbetar som AT-läkare i Visby, men har en karriär vid sidan av som tyngdlyftare. Nyligen deltog hon i nordiska mästerskapen på Färöarna. 

Hur gick tävlingen?

– Helt okej, jag slutade 7:a i Norden i min klass. Resultatmässigt gick det mycket bra då jag lyfte samma som mitt personliga rekord, och det var jättekul att tävla internationellt och representera Sverige.

Hur länge har du tränat tyngdlyftning?

– Jag började 2011, då som komplement till min alpina karriär, som jag var tvungen att avbryta på grund av många knä­skador och operationer.  Men jag började satsa på riktigt 2021.

Hur var det att behöva avbryta den alpina karriären?

– Det var väldigt jobbigt, jag tappade bort vem jag var – jag hade hela min identitet i skidåkningen. När jag fick min sista stora skada sökte jag till läkarprogrammet. Det hade jag funderat på redan tidigare; att jag behövde något att falla tillbaka på efter idrottskarriären.

Har du nytta av utbildningen i idrotten?

– Ja, faktiskt ganska mycket. Jag har lärt mig att känna min kropp bättre: Var jag har ont, är det här farligt? Hur mycket måste jag vila efter en infektion? Mycket ortopediska kunskaper har kommit till nytta, och kosthållningen!

– Jag brukar säga att det inte är så mycket som skiljer mitt första mästerskap från mitt förs­ta traumalarm. De där sista 30 sekunderna innan det kommer in en patient eller innan jag lyfter, det är samma förberedelser i huvudet. Där har jag tagit med mig erfarenheter från idrotten till medicinen, att hantera stress och nervositet. Jag har tävlat väldigt mycket och behövt lära mig stresshantering.

Så idrottandet hjälper dig som läkare?

– Ja, otroligt mycket, det går inte att beskriva. Inom idrotten skriver jag mycket träningsdagbok, där jag reflekterar över hur träningen går och hur långt jag har kommit. Det kan vara jobbigt att hantera nya saker och att man inte riktigt kan, och jag har försökt att hitta en struktur från idrotten som jag har tagit med mig som läkare: det är okej att vara ny och det går inte att veta allt på en gång.

Vilken specialitet tänker du dig?

– Jag har alltid varit intresserad av ortopedi och framför allt idrottsortopedi, och idrottsmedicin, men jag har inte riktigt bestämt mig. Barnonkologi är intressant, men det finns bara på universitetssjukhusen och jag vill stanna på Gotland, men kanske barnmedicin.

Tjusningen med tyngdlyftning?

– Allmänt i sport är det i förs­ta hand det sociala: att vara med personer som gillar att göra samma sak som du själv. Sedan tycker jag om att vara stark, det är kul! Men det jag gillar mest är att ha mål och sedan glädjen i att uppnå det. Och det är samma sak med att vara läkare, där finns det också mål – att komma in och bli klar med utbildningen, bli klar med AT – det är inte så stor skillnad.

Men är det hälsosamt att träna så mycket som du gör?

– Elitidrottande är inte hälso­samt, och som idrottare vet man var gränsen går, men man korsar den hela tiden. Många av mina skador fick jag innan jag började som läkare, och jag har lärt mig att hantera skadorna bättre nu. Enda sättet för mig att få bort smärtan är att träna, men jag har svårt att träna utan att ha uppsatta mål.  Det är klart, många har sagt åt mig att jag borde sluta! 

Hur länge ska du hålla på?

– Jag har inget mål längre fram än EM 2026. Men jag får se hur länge kroppen håller, jag börjar ju närma mig pensionsåldern inom tyngdlyftningen!