Nordiska rådet för yngre läkare (NRYL), som består av Sveriges yngre läkares förening (Sylf) och de andra nordiska ländernas motsvarigheter, upplever att det är svårt att röra sig mellan de olika länderna efter läkarexamen. NRYL beskriver problemet i ett brev, förslag på lösning och ett samarbete länderna emellan i det andra brevet.
– Vi hade ett möte tidigare i höstas där vi mycket diskuterade att just isländska läkare som vill jobba i Sverige fastnar i vår nya ST-förordning som ska inledas med BT. Det gör att de inte kommer vidare in på den svenska arbetsmarknaden och i sin progression till specialistläkare i den takt man skulle önska. När vi diskuterade Islands situation upptäckte vi att det i flera länder var osäkert hur kompetens och genomförd tjänstgöring i annat nordiska land ska bedömas, säger Julia Borg.
Enligt yrkeskvalifikationsdirektivet 2005/36/EG ska läkare inom EU lätt kunna arbeta i ett annat EU-land men »nationella förändringar i medicinsk specialistutbildning och vidareutbildning i flera nordiska länder har haft konsekvenser för den fria rörligheten och bidragit till en de facto förlängning av vidareutbildningen för läkare som rör sig mellan de nordiska länderna«.
NRYL skriver att det är extra angeläget för isländska läkare att kunna söka sig till övriga Norden då utbildningsalternativen på Island är begränsade. Detta är något som även Islands hälsominister redogjort för i ett brev till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD), vilket Läkartidningen rapporterat om.
Problemet är delvis att isländska läkares introår (Sérnámsgrunnur, SG) inte kan räknas som Sveriges BT som är en del av ST-utbildningen. Det innebär att de fastnar och måste göra BT fastän de är redo för en ST-tjänst.
Att så många valt att lägga BT:n som en fristående tjänst i stället för att integrera den i ST är också en del av problemet, påpekar Julia Borg.
– I dagsläget finns omkring 400 BT-tjänster i Sverige, vilket är alldeles för få och många som konkurrerar om dem. Vi skulle behöva ha 700.
Problemen gäller inte bara för isländska läkare som söker sig till Sverige. Även Norge har gjort förändringar i sin läkarutbildning, vilket innebär att läkare som kommer dit från andra länder och redan har ett kliniskt år på sitt cv inte kan tillgodoräkna sig in i den första delen av specialistläkarutbildningen.
– Förändringarna som skett har lett till gränshinder för läkare som vill röra sig mellan de nordiska länderna. Det har inte varit syftet men det är trots allt där vi står nu. Tjänstgöring som syftar till att innebära samma sak, exempelvis ett kliniskt introduktionsår, behöver värderas och kunna tillgodoräknas i ett annat nordiskt land.
Frågeställningen till samarbetsforumet Nordiska rådet i ett av breven är därför:
»Hur kan vi säkerställa ett smidigare erkännande av medicinska kompetenser som förvärvats inom vidareutbildning och specialistutbildning mellan de nordiska länderna?«
Vad hoppas ni från NRYL att detta ska leda till?
– Sjukvårdsfrågan är jätteviktig för alla nordiska länder. Under hösten har vi tagit första kontakten med Nordiska rådet, och vi hoppas att kunna diskutera frågan tillsammans framöver, säger Julia Borg.
Läs även:
Nordiska rådet för yngre läkare: »Vi har mycket att lära av varandra«
