Demokrati – det är ett stort ord, och det kan ibland kännas svårt att greppa vad det handlar om. Risken är också att vi har olika bilder av vad demokrati är och därför hamnar i abstrakta högtidstal i stället för i det konkreta.
Men förra veckan var jag glad att få ett exempel på hur demokratin kan fungera i sin mest vardagliga skepnad. Nej, jag menar inte valet i USA, utan Läkarförbundets årliga fullmäktigemöte.
Delegater från hela landet samlades i det stora konferenscentrumet i centrala Stockholm. I mötessalen manifesterades fackförbundsdemokratin så som vi är vana att se den: med motioner, interpellationer, förslag till beslut och motförslag och slutna och öppna voteringar.
Men samtidigt pågick ett intressant arbete i de mindre rummen längre ner i korridoren. Här gjordes kompromisserna. Motioner hängde utskrivna på väggarna, och vid vissa av dem samlades delegater, stötte och blötte och diskuterade. Att-satser som fått avslag modifierades, högtflygande förslag blev lite mindre högtflygande men kunde därmed accepteras av flera. Från de små rummen kom de förändrade motionerna ut till det stora, och flera av dem fick bifall.
Och så baxades en fråga framåt lite till. Demokratiskt vardagsarbete, helt enkelt.
