Hur kom det sig att ni skrev artikeln?
– »Task sharing« är ett spännande fenomen som är utbrett i stora delar av världen. Även om det förekommer i Sverige så tänker vi att perspektiv från andra länder kan vara ögonöppnande och ge oss nya perspektiv.
Har du egen erfarenhet av »task sharing« i utlandet?
– Som läkarstudent var jag forskningsassistent i en prospektiv studie i Rwanda om kejsarsnitt och sårinfektioner. Kejsarsnitten på landsbygdssjukhuset där vi gjorde studien genomfördes nästan uteslutande av icke-specialiserade läkare (»medical officers«), och anestesin levererades av sjuksköterskor med särskild utbildning (»associate clinicians«).
Har du exempel på uppgifter som skulle passa att delas i Sverige?
– Det gäller att hitta flaskhalsarna på sin klinik. I många fall kan det handla om att minska den administrativa bördan för läkare genom att exempelvis bevaka prov- eller röntgensvar, i andra situationer kan det vara mindre ingrepp som suturering på akuten – så länge inte det blir på bekostnad av utbildningen av till exempel läkarstudenter eller AT-läkare.
Vad handlar din avhandling om?
– Om »surge capacity«, det vill säga förmåga att öka kapaciteten vid katastrofmedicinska händelser. Mina projekt äger rum i Rwanda, ett låginkomstland där masskadehändelser som utmanar sjukvården är betydligt vanligare än i Sverige.
Om du ska specialisera dig, vad blir det och varför?
– För sex månader sedan började jag en ST i ortopedi och traumakirurgi i München, Tyskland. Jag tycker mycket om det akuta flödet, hantverket i en opererande specialitet och att få jobba med en så stor bredd av patienter.
