Nytt obesitasläkemedel nu i vården

Det var i mitten av oktober som läkemedlet Mounjaro (tirzepatid) lanserades på allvar i Sverige. Det har visserligen funnits tillgängligt redan tidigare, men då bara via olika parallelldistributörer.

I studier har tirzepatid haft en till synes bättre effekt när det gäller viktnedgång än omtalade semaglutid, som finns i diabetesläkemedlet Ozempic men också är godkänt för viktnedgång. Då under namnet Wegovy. Även Wegovy har funnits tillgängligt genom parallellimport under en tid, men hittills har tillverkaren Novo Nordisk inte lanserat det på riktigt i Sverige.

Ylva Trolle Lagerros, överläkare på Centrum för obesitas i Stockholm, är glad över att Mounjaro nu lanserats på allvar.

– Vi har förskrivit det många gånger under de här veckorna. För min del har det blivit ett antal recept per klinikdag. Vi ser bara fördelar så här långt. Det är ett läkemedel som är mer kraftfullt än semaglutid. Det är dessutom flera hundra kronor billigare än parallellimporterat Wegovy. Och det är ingen brist.

Hon påpekar dock att den stora förskrivningen av Mounjaro och andra obesitasläkemedel måste ske i primärvården.

– Vi i specialistvården har ett remissinflöde som är bortom alla gränser. Men vi kan bara ta toppen av isberget. Jag vill verkligen uppmana primärvården, som första linjens obesitasvård, att använda de här läkemedlen, säger Ylva Trolle Lagerros, som nyligen utsågs till professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska institutet/Liljeholmens universitetsvårdcentral.

I dag får patienter betala ur egen ficka, just nu runt 2 700 kronor, för en månads behandling med Mounjaro. Huruvida behandlingen kommer att subventioneras, och i så fall för vilka, återstår att se.

Enligt tillverkaren Lilly är målet att ansöka om subvention för behandling vid både övervikt och typ 2-diabetes. Jeppe Torp Vestentoft, kommunikationschef i Norden när det gäller obesitas och diabetes, säger dock att företaget i nuläget inte kan kommentera tidsramarna för detta.

Samtidigt uppger Maria Bjurö, kommunikationschef på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, för Läkartidningen att myndigheten fått in en ansökan om subvention. Men att hon inte kan kommentera vilken indikation den avser.

Ylva Trolle Lagerros hoppas att TLV så småningom kommer att ge klartecken för subvention, för åtminstone vissa patienter.

Hittills har TLV sagt nej till att skriva ut obesitasläkemedel inom förmånen eftersom det inte bedömts samhällsekonomiskt försvarbart. Senast frågan var uppe var för drygt ett år sedan, då myndigheten sa nej till subvention av GLP 1-analogen Saxenda (liraglutid) till ungdomar.

– Det är en otroligt viktig grupp. Men TLV kunde inte ens se att det fanns en vits med att tonåringar fick läkemedel. Det gör ju att jag känner mig ganska pessimistisk.

Hon efterlyser fler studier där personer med ett riktigt högt BMI, från 45 och uppåt, inkluderats. Det skulle tydligare visa på en samhällsekonomisk vinst med behandling.

– TLV utgår från de studier som gjorts i sin bedömning. Där ligger BMI ofta på 34 i snitt. Här på Centrum på obesitas tar vi emot patienter med ett BMI på 45 och uppåt. För den som är sjuk av sin obesitas tar vi emot från BMI 35 när man uttömt primärvårdens resurser.

Varför inkluderas inte patienter med högre BMI i studier?

– Det är en bra fråga. Det beror antagligen på att de ofta är så sjuka att man inte vill ha dem i studier. Det kanske inte är en jättestor samhällsekonomisk vinst att någon går från ett BMI på 34 till 29, säger Ylva Trolle Lagerros och fortsätter:

– Men om man går från ett BMI på 60 till 40 så kanske man kan börja arbeta heltid, från att man tidigare inte ens kommit ut ur lägenheten. Det är en stor samhällsekonomisk vinst, utöver den livskvalitetvinst det är för personen ifråga. Jag tycker att företagen verkligen skulle anstränga sig för att få in dem med riktigt höga BMI i studierna.