En läkare hörde i juni av sig till en tidigare patient, vars knä han hade opererat många år tidigare. Efter operationen hade de umgåtts som vänner under en period, men sedan hade kontakten ebbat ut. Men så i somras ringde läkaren kvinnan för att höra hur det var med henne och hennes knä efter alla år. Hon berättade att knät svullnade ibland i samband med träning. De beslöt att träffas på restaurang och att läkaren i samband med middagen skulle ta sig en titt på hennes knä. Efter avslutad middag föreslog läkaren att de kunde gå hem till honom och genomföra undersökningen där, eftersom han brukade ta emot patienter i hemmet.
Undersökningen skedde i sängen. Så långt är båda parterna överens, men sedan går berättelserna isär. Medan läkaren har förnekat all sexuell kontakt med kvinnan hävdar hon att han utsatt henne för ett sexuellt övergrepp.
Tingsrätten beskriver kvinnans berättelse som »genomgående självupplevd« och detaljrik och finner inga skäl att tro att hon haft anledning att anklaga läkaren för brott som han inte begått. Läkaren döms därför till tre års fängelse för våldtäkt.
Rätten köper inte heller läkarens förklaring till de närmare hundra telefonsamtal som han ringt kvinnan efter händelsen: Läkaren har hävdat att han är en omsorgsfull och seriös läkare och därför ville följa upp knäundersökningen per telefon. Den förklaringen framstår, enligt domstolen, som »fullständigt orimlig«. Det kan inte vara annat än en efterhandskonstruktion, särskilt med tanke på att han fortsatte att ringa trots att kvinnan uttryckligen bad honom att låta bli, menar rätten.
