Enligt rapporten är kontakterna med digital utomlänsvård ojämnt fördelade över landet, och patienterna är ofta bosatta i storstadsområden, särskilt kommuner i Stockholms län.
För att exemplifiera åldersfördelningen bland de patienter som använde digital utomlänsvård belyser rapporten situationen i Västra Götalandsregionen (VGR), där personer i åldern 20–39 år står för närmare hälften av de digitala utomlänskontakterna. Samtidigt står åldersgruppen bara för 18 procent av »vårdval vårdcentral« (fysiska kontakter och distanskontakter).
Till skillnad från fysiska besök på vårdcentralen, där essentiell hypertoni (I10) och diabetes mellitus typ 2 (E11) är de vanligaste sökorsakerna, handlar det främst om virussjukdom med ospecificerad lokalisation (B34) när patienter kontaktar digital utomlänsvård. Även i detta fall handlar det om VGR, då det saknas nationellt heltäckande data.
Migrän (G43) och fetma (E66) är också vanliga kontaktorsakter inom den digitala utomlänsvården, och enligt rapporten kan detta »tyda på att kontakten handlat om receptförskrivning, eftersom varken fysisk undersökning eller utredning av dessa två tillstånd kan eller bör ske på distans.»
»Utvecklingen av den vård som ges på distans har varit viktig ur patientperspektiv och har ökat tillgängligheten till primärvården för en stor del av befolkningen«, konstaterar SKR i rapporten.
Samtidigt är digitala utomlänskontakter inte alltid oproblematiska, säger Johan Kaarme, chef för hälso- och sjukvårdsavdelningen på SKR, i ett pressmeddelande.
– Vi har all anledning att anta att utvecklingen i VGR ser likadan ut på många håll i landet, och vi vet sedan tidigare att möjligheten till digitala vårdbesök via aktörer utanför den egna regionen, trots sina förtjänster, har sänkt trösklarna för att söka vård. Detta ökar kostnaderna för regionerna och kan leda till undanträngningseffekter, säger han.
Sveriges Radio Ekot rapporterar om ett annat potentiellt problem – det finns patienter som ofta söker vård digitalt, något som kan få medicinska konsekvenser. I inslaget berättas det om en patient som under ett års tid gjorde över 130 besök i olika vårdappar utan att få någon fast vårdkontakt. Patienten sökte för gaser i magen, akne, svamp, sömnstörning, smärta, allergi, hosta, halsbränna och depression. Sammanlagt fick patienten över 20 olika läkemedel förskrivna.
– Det finns flera problem. Dels borde de ha sett att den här personen var hos den här vårdgivaren i går eller i förrgår. Dessutom så vet vi ju utifrån forskning att människor som söker så här mycket inte mår bättre, utan tvärtom blir sjukare, säger Kent Bobits, verksamhetscontroller i Region Sörmland, till Ekot.
Han är kritisk till att digitala vårdgivare inte uppmärksammar när patienter gör väldigt många vårdbesök.
– Det här kan ju till och med bli farligt om det är många som behandlar samma patient parallellt med samma eller olika läkemedel, säger han.
Företrädare för två av företagen som erbjuder nätläkartjänster tillbakavisar kritiken och säger till Ekot att de har riktlinjer som ska fånga upp patienter som frekvent söker vård.
Kalle Conneryd, vice vd på Kry, vill inte kommentera det enskilda ärendet men säger:
– Vi försöker ju naturligtvis att remittera de här patienterna till en vård som är rätt för dem. Utmaningen är ju att det kan vara årslånga köer och då söker de på upprepade ställen.
Läs även:
Utredning vill se nya regler för ersättning för digital distansvård
Stockholm skrotar ersättning som har gynnat nätläkarbolag
Studie: Nätläkare skriver ut antibiotika mer sällan än andra
Vem har ansvaret för fortsatt läkemedelsbehandling?
