Efter otaliga och mångåriga försök med prioriteringar i sjukvård men som inte nått bestående framgång finns skäl att begrunda varför. Anledningarna är många och varierande: det finns för de flesta av oss något stötande i att ställa olika patientgruppers behov mot varandra, olika specialiteter har med olika framgång talat för sin sjuka moster, andra drivkrafter än de som anges i hälso- och sjukvårdslagen har kommit att påverka vem som får vård när och för vad, med mera.
Samtidigt vet vi att en betydande del av det som görs i sjukvården är verkningslöst eller till och med skadligt. Uppgifterna om hur stor denna del är av all sjukvård varierar, men siffror mellan 20 och 40 procent förekommer, både i internationella och nationella undersökningar och bedömningar. Även här finns många och varierande förklaringar. Det mottagande som Kloka kliniska val hittills har fått i professionella sammanhang ger dock skäl till optimism. Även om det är tidigt och arbetet ännu inte gett de resultat det kan ge, har början varit framgångsrik.
Så till förslaget: Om vi slutar med att ställa olika patientgruppers behov mot varandra, ger upp andra hittills misslyckade försök till prioriteringar och i stället alltid prioriterar bort meningslös och till och med skadlig vård, och använder de då frigjorda resurserna till att ge meningsfull vård till dem som behöver det – hur skulle det vara?
