Nu är det 50 år sedan Sveriges nuvarande abortlag infördes; en lag som ger kvinnor rätt att själva bestämma om de vill avbryta eller fortsätta en graviditet som inte överstiger 18 veckor. Antalet aborter som genomförs har stabilt legat runt 35 000 per år sedan många år. Det som ändrats är att kvinnorna blivit äldre och att aborterna utförs tidigare i graviditeten.

När journalisterna Malin Clausson och Sandra Pandevski började tala med varandra om sina egna erfarenheter av abort insåg de att ämnet fortfarande omges av skuld- och skamkänslor, och därmed tystnad hos många. För att bidra till minskat stigma kring aborter beslutade de att samla 50 berättelser om kvinnors och mäns upplevelse av abort. Hur togs beslutet om abort? Vilket stöd fanns i omgivningen och vården? Hur var upplevelsen efteråt? Dessa berättelser är samlade i denna bok och visar den mångfald av människor som haft erfarenhet av abort och hur olika de upplevt detta. Som personal inom abortvård får man inte sällan frågan: »Vilka kvinnor är det som gör abort?« Svaret är så klart att det är kvinnor som åker buss, handlar på Ikea och deltar på alla sätt i vårt samhälle. Det finns inga typiska »abortpatienter«, på samma sätt som det inte finns några typiska »förlossningspatienter«. De är bara i olika faser i livet och i olika situationer.

De 50 upplevelser som vi får ta del av i boken är målande och gripande berättelser från kända och mindre kända, kvinnor och män i olika åldrar som alla har egen erfarenhet av abort. Det finns till exempel berättelser om aborter som utförts innan det var lagligt och vad som då krävdes för att få den hjälpen. Känslor som beskrivs är skuld, skam och sorg, men också lättnad och glädje. Paradoxala känslor är något som abortsökande ofta ger uttryck för. Det går att glädjas över att kroppen fungerar men känna sorg över att behöva fatta ett abortbeslut, en skam över att ha »slarvat« med preventivmedel men en lättnad när beslutet är taget. Andra tycker inte att beslutet alls har varit problematiskt. Att abort fortfarande omges av stigma bekräftas när våra berättare öppnar upp sig om sina aborter för nära och kära och möts av liknande berättelser som aldrig tidigare berörts.

Något som framkommer tydligt i många av berättelserna är hur viktigt det är att vårdpersonalen har ett professionellt och empatiskt förhållningssätt till dem som söker abort. Dessutom är det angeläget att även mannen som medföljer sin partner blir sedd.

Boken innehåller förutom dessa berättelser även historik om abortlagen och hur den nu kan komma att förbättras, samt beskrivning av hur abort går till i dag. Det tillhör allmänbildningen att ha kunskap om detta, och sammantaget tycker jag att boken är värdefull för alla inom vården men också för allmänheten, skolor och ungdomsmottagningar. Aborter kommer alltid att behövas, och det är dags att våga prata öppet om abort och respektera dem som väljer att avbryta en oönskad graviditet.