Egenreferat. Höftfrakturer är en betydande riskfaktor för dödlighet hos äldre, och demens förvärrar ofta situationen ytterligare. Vår studie, baserad på svenska nationella register, undersökte sambandet mellan demens och dödlighet efter höftfrakturoperationer, med särskilt fokus på olika typer av demens och deras inverkan.

Data för studien hämtades från och kombinerades mellan flera nationella register: Rikshöft, Svenska registret för kognitiva sjukdomar/demenssjukdomar (Svedem), Patientregistret, Läkemedelsregistret samt Dödsorsaksregistret. Vi inkluderade 111 353 patienter som opererats för höftfrakturer mellan 2010 och 2018, varav 22 procent hade en demensdiagnos. Patienter med demens hade genomgående högre dödlighet vid 30 dagar (13 procent jämfört med 6 procent), 4 månader (27 procent jämfört med 12 procent) och 1 år (39 procent jämfört med 20 procent). Vi fann också betydande skillnader mellan demenssubtyper. Patienter med demens vid Parkinsons sjukdom hade en femfaldigt ökad risk för död under de första 4 månaderna efter operation (hazardkvot 5,56). Lewykroppsdemens ökade också mortaliteten över tid, medan andra subtyper, som sen Alzheimers sjukdom och vaskulär demens, hade lägre eller ingen statistiskt signifikant riskökning.

Ytterligare faktorer som bidrog till högre dödlighet var hög ASA-klass, nedsatt gångförmåga före frakturen samt särskilt boende. Dessa faktorer är särskilt vanliga bland patienter med demens, vilket kan förklara en del av den förhöjda dödligheten. Vi fann också att patienter med demens generellt var äldre och hade mer samsjuklighet jämfört med dem utan demens.

Våra resultat understryker behovet av individanpassad eftervård för patienter med demens och höftfrakturer. Ett förslag för att lindra effekten av demens på mortalitet hos höftfrakturpatienter är att införa geriatrisk kompetens över hela landet, exempelvis genom ortogeriatriska vårdmodeller, vilket har visat sig förbättra både kort- och långsiktiga behandlingsresultat. Detta är särskilt relevant för patienter med högriskdiagnoser som kan vara i behov av tätare vårdkontakt och mer skräddarsydd vård.