»Det är inte unikt för oss«

Försvarsmedicincentrum är Försvarsmaktens centrum för försvarsmedicin och därmed ett slags nav för hela försvarets hälso- och sjukvård. Organisationen, som är belägen vid Göteborgs garnison på Käringberget i Västra Frölunda, har uppdraget att rekrytera, utbilda och utveckla Försvarsmaktens medarbetare, »såväl vid förebyggande hälsovård som vid fysiskt och psykiskt omhändertagande«, enligt myndighetens webbplats.

Och det är ingen liten uppgift. Försvarsmakten var för tjugo år sedan en myndig-het som skulle skäras ned och skalas bort – ordentligt. Nu råder helt andra direktiv med krig i Europa, Natomedlemskap och en allmänt oroligare värld. Antalet värnpliktiga har stigit bara de senaste åren, och fler ska det bli. Likaså anställs fler, både civil och militär personal. Ett växande försvar innebär i sin tur ett ökat tryck på försvarshälsorna, som ser till att personalen mår bra.

Det kan Monica Eneholm intyga. Hon är så kallad utvecklingsläkare och studierektor för ST i arbetsmedicin. Därutöver sitter hon i styrelsen för Svenska företagsläkarföreningen.

– I takt med att Försvarsmaktens uppdrag har växt har vi också behövt fler företagsläkare, konstaterar hon.

Hur många är sekretessbelagt. Det är också sekretessbelagt hur många läkare det finns totalt i Försvarsmaktens organisation. En del av dessa är stabsläkare som är knutna till olika förband, men många jobbar deltid och är främst involverade vid krigsövningar. Det är i stället »försvarshälsorna«, som de kallas, som utgör den vardagliga hälso- och sjukvården inom försvaret – och det är här företagsläkarna finns. Hur stor andel de utgör är, föga förvånande, även det sekretessbelagt.

– Varje garnison har en egen försvarshälsa, och det finns cirka 25 stycken förvarshälsor runt om i landet. Alla försvarshälsor har åtminstone någon läkare som är specialist i arbetsmedicin, men i övrigt kan det se ganska olika ut, för det är upp till varje förband att göra vad som passar dem bäst, förklarar Monica Eneholm.

Det beror delvis på att olika garnisoner har olika inriktningar. Marinbasen i Karlskrona har till exempel flera dykläkare, eftersom många personer där tjänstgör som dykare eller på ubåt. På flygflottiljerna behöver det finnas läkare med flygmedicinsk behörighet. De flesta läkare som anställs på försvarshälsorna är allmänläkare i grunden, berättar Monica Eneholm.

– Sedan blir det en dialog mellan chefen och den anställde läkaren om denne också ska specialisera sig i arbetsmedicin. Men jag tror att få läkare skulle tacka nej till ett sådant erbjudande, säger Monica Eneholm.

Åsa Wramdemark, som anställdes som allmänläkare, var dock inte helt övertygad när hon fick chansen. Eller chans och chans …

– Det var mer eller mindre så att de pekade med hela handen och sa att »du måste bli specialist i arbetsmedicin, för det finns medicinska kontroller som behöver utföras«. Det var 2015, och då fanns ingen annan specialist i arbetsmedicin på den här garnisonen. Jag var lite tveksam först, men det visade sig att det var en jätteintressant utbildning.

Åsa Wramdemark upplever att det breddade hennes allmänmedicinska arbetssätt – hon kom att tänka i alltmer kreativa banor gällande orsak och verkan.

– Är det så att arbetsmiljön är orsaken, och vad gör vi då åt det? Och tvärtom: hur påverkar hälsan arbetsförmågan.

Det kan vara en snårig djungel att hitta rätt i och förstå, men Åsa Wramdemark upplever att det är en klar fördel att arbeta som företagsläkare direkt i verksamheten med så kallad inbyggd företagshälsovård, något som Försvarsmakten alltså har genom försvarshälsorna.

– På vårdcentralen får man bara patientens perspektiv, vi får även arbetsgivarens. Vi har god kännedom om patientens arbetsmiljö och de krav som ställs där och kan stödja avseende arbetsanpassning och rehabilitering. Vi har få långa sjukskrivningar, vilket jag tror beror på att vi också har ett bra samspel med den sjukskrivnes chef.

Tillsammans med ett par andra specialister i arbetsmedicin har hon hand om Göteborgs garnisons civilt och militärt anställda vad gäller vård kopplad till arbetet. Värnpliktiga har rätt att nyttja försvarshälsorna som en vårdcentral, vilket innebär att de kan söka vård för saker som inte behöver bero på arbetet.

– Det är en enormt spännande arbetsmiljö. Förutom att ta emot patienter här flyttar vi ibland ut verksamheten i fält och upprättar en mottagning på plats. Ibland bokas vi på uppdrag där det behövs sjukvårdsberedskap på grund av riskfylld verksamhet. Under våren kommer vi att medverka i olika typer av övningar i skärgården. För våra värnpliktiga innebär dessa ofta tung fysisk belastning och lite sömn, och många utmanas till sitt yttersta, både fysiskt och psykiskt. Vi kan stödja med förebyggande insatser före övning, med omhändertagande av sjuka eller skadade soldater under övningen och rehabilitering vid behov efter övning.

Åsa Wramdemark tycker att det är lite av tjänstens tjusning. Som företagsläkare i Försvarsmakten handlar arbetet om mer än att bara förebygga och rehabilitera. »Optimera« är ett ord hon ofta använder.

– Vi ska optimera varje individ för att kunna vara spetsiga om något händer. Det tilltalar mig att vara en del av det. Mitt uppdrag är ju egentligen att göra Sveriges försvar lite spetsigare, lite starkare. Det känns viktigt.

En sådan ambition saknar inte utmaningar, medger hon. Särskilt inte när man har att göra med många unga.

– Efter att försvaret nedmonterades och många erfarna slutade håller vi på att bygga upp en organisation där vi har många unga chefer som inte är så erfarna, säger Åsa Wramdemark.

Cheferna har ofta ansvar över andra unga värnpliktiga. Det är befälens uppgift att se till att de värnpliktiga är i god form och att se till att de får vård när de inte är det.

Dagen när Läkartidningen är på besök råkar plutonchefen Joakim Olsson ha ett ärende hos Åsa Wramdemark. Han ska diskutera en sjukskriven medarbetares framtid. Det är inte alltför sällan de två ses, eftersom han också råkar vara skyddsombud.

– Åsa fungerar ju också som ett stöd för mig som chef, hur jag ska hantera när medarbetare inte mår bra. Det är bra att ha en sådan närhet till företagshälso-vården och att de förstår sig på militär verksamhet. Det är en unik verksamhet med hög arbetsbelastning, säger Joakim Olsson, som har tolv års erfarenhet i försvaret.

Vad är det vanligaste anställda och värnpliktiga behöver vård för, av det du känner till som skyddsombud och chef?

– Vi är dumlojala och »pushar« oss själva för att vi är lojala, främst mot uppgiften och sedan gentemot varandra, men inte mot oss själva. Därtill vet vi att det ligger i verksamhetens natur att det ska vara tufft. Men folk måste förstå att de måste vara långsiktiga och hålla i längden.

Detta kan Åsa Wramdemark bekräfta, och därför läggs mycket tid på att utbilda befäl som arbetar med värnpliktiga i mental hälsa – utöver sömn, kost och träning.

– Befälen ska kunna se tidiga tecken på ohälsa hos de värnpliktiga, så att de kan agera på detta och vid behov söka stöd hos oss, säger Åsa Wramdemark.

Vilka åkommor stöter du oftast på?

– Bland värnpliktiga är det belastningsskador, infektioner och psykisk ohälsa. Bland anställda generellt är det stressrelaterade besvär eller belastningsskador.

Och för att förebygga onda axlar och knän – och kanske rentav se till att skadlig stress inte uppstår – behövs folk som kan arbetsmedicin.

Monica Eneholm, som har en gedigen bakgrund i privata företagshälsovårdsföretag, förstår hur företagshälsovård kan göra ännu mer skillnad när den är inbyggd i organisationen. Samtidigt önskar hon att Försvarsmakten slapp ta av egna medel för att utbilda läkarna i arbetsmedicin.

– Vissa läkare som utbildas hos oss väljer efter avslutad utbildning att ta anställning i annan företagshälsovård, och då tappar vi kompetensen efter att ha lagt resurser på att utbilda läkaren. Vi är frikostiga med utbildning men inte löneledande inom försvaret. Andra företagshälsovårdsföretag som inte tagit kostnaden för utbildningen kan bjuda över lönemässigt, och att läkare går vidare till andra företag drabbar även andra som utbildar specialister i arbetsmedicin, förklarar Monica Eneholm.

Samtidigt upplever hon, liksom Åsa Wramdemark, att många läkare trivs väldigt bra i Försvarsmakten och beskriver uppdraget som varierat. Läkarna behöver inte fullboka kalendern för debiteringens skull, så som det kan vara på privata företag. Dessutom förväntas alla anställda träna tre timmar i veckan för att hålla sig i god form – vilket görs på arbetstid.

– Det har vi skyldighet att göra, eftersom även vi civilt anställda är krigsplacerade. Jag ser det som en förmån, säger Monica Eneholm.

Apropå förmån: hon önskar att också beslutsfattande politiker förstår vilken förmån det är med god företagshälsovård generellt.

– Jag hoppas att en framtida huvudman tar tag i det här och löser utbildningsfrågan för företagsläkare, att utbildningen samordnas och finansieras av staten eller regionerna. Vi behöver fler företagsläkare, och det är inte unikt för oss i Försvarsmakten, säger Monica Eneholm.

Läs även:
Företagsläkarna allt färre