I orostider är vår professions etiska kompass och regelverk värdefulla grundpelare att luta sig emot. Den medicinska etiken grundades i antikens Grekland och har sedan dess utvecklats i takt med tiden. World Medical Association (WMA) bildades i kölvattnet av andra världskrigets fasor och har som en av sina huvuduppgifter att utveckla och bevaka den medicinska etiken och de mänskliga rättigheterna. Läkarförbundet är en aktiv medlem i WMA, som bland annat beslutar om den internationella kodexen för medicinsk etik och Genèvedeklarationen, det vill säga den internationella läkareden.
Ett av de mest kända och viktigaste dokumenten som WMA har tagit fram är Helsingforsdeklarationen. Dokumentet, som kom till 1964, är något av ett fundament och innehåller etiska riktlinjer för forskning på människor. Bakgrunden är att det efter andra världskriget uppdagades att läkare utsatt människor för inhumana forskningsexperiment. Deklarationen har blivit mycket viktig och har till och med skrivits in i många länders lagstiftning.
Helsingforsdeklarationen har genom åren reviderats sju gånger. Språket har förändrats och etiken utvecklats. Den åttonde revisionen inleddes för över 2,5 år sedan. Möten har hållits på alla kontinenter i världen med fokus på olika delar av deklarationen. Läkarförbundet har deltagit i detta arbete och bland annat diskuterat hur olika studiedesigner påverkar etiken samt hur sårbarhet ska hanteras och sårbara grupper omhändertas. Olika organisationer har bjudits in för att delta och har haft möjlighet att lämna synpunkter under revisionen. Under arbetets gång har det också vid två tillfällen varit öppet för i stort sett vem som helst att lämna synpunkter på utkastet.
Vad är då nytt i denna deklaration? En av de viktigaste förändringarna är att man nu benämner forskningspersonerna som ”research participants” i stället för som tidigare ”research subjects”. Det betonar den viktiga rollen som deltagare har i forskningsprojekt. En annan viktig förändring kommer efter ett flertal diskussioner om sårbarhet som resulterade i utvecklade skrivningar. Sårbarhet kan vara kontextuell och flerdimensionell. Man har fokuserat på hur forskning kan överväga att inkludera sårbara personer, i motsats till tidigare versioner som varit mer inriktade på exkludering. Dock finns det skrivningar om att speciell hänsyn ska tas för individer med särskild sårbarhet.
Efter det nödläge som världen befann sig i under pandemin har man också lagt till förtydligandet att deklarationens principer även gäller i krissituationer. Det har också skrivits in tydligare krav på forskningsetiska kommittéers sammansättning och kompetens. Vidare har man velat förtydliga vikten av att säkerställa väl utformade forskningsstudier för att undvika så kallad ”research waste”.
Reviderade skrivningar om användning av biologiskt material och information om personer som registrerats i databaser har också diskuterats. För första gången ingår en hänvisning till ett annat WMA-dokument: ”Declaration of Taipei on ethical considerations regarding health databases and biobanks”. Detta dokument fastslår de etiska principerna för hantering av personuppgifter i hälsodatabaser och biobanker.
Att vara med och arbeta med dessa dokument som genomsyrar vår profession är en viktig och hedersam uppgift. Vi vill sprida kunskap om dessa så att fler läkare, men också andra aktörer, känner till vår etik. Om fler kände till vår professionsetik skulle det öka förståelsen av varför vissa beslut som fattas kan gå emot den.
En viktig startpunkt är att vi som profession fortsätter att diskutera etiska dilemman och utmaningar med varandra. För att hålla den etiska diskussionen i förbundet levande har förbundet sedan lång tid tillbaka ett etik- och ansvarsråd. Ta gärna del av vårt arbete på förbundets hemsida!
