I radioprogrammet »Kropp & själ« den 4 februari [1] problematiserar professor Christian Rück begreppet »psykisk ohälsa«. Rück menar att begreppet för in allt lidande i sjukvårdsvärlden, vilket inte alltid är den bästa platsen för att må bättre. Samtidigt vill Folkhälsomyndigheten lägga tonvikt på »psykisk hälsa« och nyansera språkbruket med begrepp som »psykiska besvär« och »psykiatriska tillstånd« – båda konstruktiva förslag, men det finns ett viktigt begrepp som dyker upp då och då i debatten utan att riktigt förtydligas: begreppet sjukdom.

Av alla begrepp som diskuteras – »ohälsa«, »tillstånd«, »diagnos« med flera – så har »sjukdom« en särställning. Ordet har nämligen en specifik betydelse som går att spåra hundratals år tillbaka i tiden: det betecknar en samling symtom och kliniska tecken som uppstår för att något är fel i kroppen. I psykiatrin hanterar vi otvivelaktigt sjukdomar: delirium och demens är två exempel. Det finns starka argument för att tillstånd som schizofreni och bipolär sjukdom också är just sjukdomar [2].

Sjukdomskonceptet står i kontrast till allt psykiskt lidande som inte är sjukdomar: utmärkande personlighetsdrag, skadliga beteenden eller motgångar i livet är exempel som alla psykiatrer – ja, alla läkare – stöter på hos sina patienter. Dessa typer av problem är psykiatriska angelägenheter, men inte sjukdomar. Med det sagt behöver inte alla dessa problem bli föremål för psykiatrisk specialistvård eller professionell sjukvård över huvud taget: lindrigare motgångar i livet klarar många människor att hantera själva eller med stöd från anhöriga.

En vanlig missuppfattning är att sjukdom går att likställa med att något är mycket allvarligt; att det är detsamma som svår eller allvarlig ohälsa. Men så är inte fallet: en förkylning är en sjukdom som inte är särskilt allvarlig. På samma sätt kan en lindrig depression eller hypomani vara tecken på sjukdom utan att vara särskilt allvarlig. Det som definierar sjukdomar är alltså inte allvarlighetsgraden, utan att ett fel i kroppen orsakar särskilda symtom och kliniska tecken.

Psykiatrin skulle tjäna på att förtydliga vad vi menar med sjukdom. Det skulle underlätta kommunikationen med patienter och med samhället i stort. I förlängningen skulle det leda till bättre vård, både av de patienter som lider av psykiska sjukdomar och de som lider av helt andra orsaker.