Teknikutvecklingen i samhället är överväldigande; vi kan enkelt deklarera, sköta våra bankärenden, boka resor, handla och umgås via nätet. Vi förväntar oss digital tillgänglighet till information och tjänster och vi förväntas också använda de digitala tjänster som tillhandahålls. Potentialen i den digitala tekniken är enorm inte minst för en informations- och kommunikationsintensiv verksamhet som hälso- och sjukvården. Men upplevelsen hos oss som verkar i hälso- och sjukvården är att de digitala verktyg vi har tillgång till och hur de tillämpas ligger sorgligt långt efter samhället i övrigt, samtidigt som nya e-hälsosystem införs obetänksamt och hastigt. Många viktiga beslut upplevs sakna förankring i och förståelse för verksamheten där IT-systemen ska användas. Vi har rätt att förvänta oss mer!
Göran Stiernstedt, regeringens samordnare för ökat resursutnyttjande inom hälso- och sjukvård, lyfter e-hälsoområdet som något av det viktigaste att komma tillrätta med för att göra hälso- och sjukvården effektiv. Inte minst bristfällig kommunikation mellan system lyfts fram som en stor utmaning. Läkarförbundet har tillsammans med bland andra Vårdförbundet och Kommunal i rapporten »Störande eller stödjande – om e-Hälsosystemens användbarhet 2013« lyft fram de viktigaste lösningar och förändringar som krävs för att vårdens IT-system ska kunna stödja hälso- och sjukvårdens personal och underlätta samverkan mellan olika aktörer i hälso- och sjukvården. Delaktighet i utveckling och implementering för slutanvändarna – vårdens professioner – lyfts fram som del av lösningen.
Vårdens IT-system upplevs som tidstjuvar inte minst i relation till den potential digitala system har. För att uttrycka sig milt är IT-systemen orsaken till djup frustration i läkarkåren, och Läkarförbundets fullmäktigemöte beslutade 2014 att Läkarförbundet ska verka för ett ökat läkarinflytande i utveckling och implementering av nya IT-system. Delaktighet i och inflytande över den egna arbetssituationen är viktiga för läkares arbetsrelaterade välmående. IT-system riskerar att bli problematiska både på grund av dålig funktionalitet och läkarnas bristande inflytande i utveckling och implementering.
Vilken typ av inflytande bör vi då sträva efter för att få en så bra verksamhet, stödd av IT, som möjligt? Först och främst måste vi tydliggöra att IT är en integrerad del av verksamheten, ett oumbärligt verktyg i sjukvårdsarbetet – som stetoskopet eller skalpellen – och inte något som kan eller bör skiljas ut. Därför måste vi sikta högt; vårt mål måste vara att all utveckling av nya IT-system för hälso- och sjukvården ska ske i dialog med slutanvändarna. Programmerare måste komma ut på sjukvårdsgolvet för att få en förståelse för arbetet, men också för att kunna hjälpa oss att ifrågasätta våra egna arbetssätt och se möjligheten till utveckling med stöd av ny teknik. Vi läkare bör finnas med från idé till implementering och vidareutveckling på alla nivåer, från brukarpaneler till styrelserummen där de nationella besluten fattas. IT-frågorna måste också beredas utrymme i facklig samverkan och det systematiska arbetsmiljöarbetet och för bredd och förankring.
Vill vi ha ett verkligt inflytande kräver det också att vi är redo att axla ansvar. För att läkare ska få ett reellt inflytande över utvecklingen av hälso- och sjukvårdens IT-system krävs konkreta praktiska förutsättningar att delta i arbetet, vilket Läkarförbundet verkar för, men det krävs också personligt engagemang. Det är avgörande att vi hittar fler engagerade läkare som är villiga att driva IT-frågorna konstruktivt tillsammans med Läkarförbundet och andra intressenter. För att stötta läkare som är engagerade eller vill engagera sig i IT-frågor och skapa en arena för utbyte av erfarenheten kommer Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik (RLIM) under våren att återstarta Läkarförbundets e-hälsonätverk.
Det är viktigt att beakta att inflytande kräver arbete. En formell bas för inflytande kan man få sig given, men det faktiska inflytandet över utvecklingen och besluten som fattas kräver engagemang!
