Personcentrerat förhållningssätt krävs

Övergången från barn- till vuxensjukvård är en kritisk period för unga med långvariga tillstånd. Inför övergången till vuxensjukvården vid 18 års ålder ska de förberedas för att byta vårdgivare och gradvis ta mer ansvar för sin hälsa. Denna process måste anpassas efter den unga personens behov och utveckling, vilket är särskilt viktigt för ungdomar med funktionsvariationer.

Bristande övergångar kan försämra hälsan, förvärra symtom och öka sjukvårdskonsumtionen, samtidigt som de kan påverka välbefinnande och framtida arbetsmöjligheter. Diskussionerna om bättre övergångar har pågått sedan 1990-talet, men trots internationella och i vissa fall även svenska rekommendationer och initiativ saknas fortfarande nationella riktlinjer eller program som implementerats på bred front i Sverige.

Evidensen för att strukturerade överföringsprogram kan förbättra centrala vårdresultat är nu mer robust än tidigare. Internationella riktlinjer utvecklas allt mer med utgångspunkt i vetenskaplig evidens och klinisk erfarenhet, samverkan med unga patienter och ökande samstämmighet mellan barn- och vuxensjukvården. 

En framgångsrik övergång handlar inte enbart om att säkerställa god medicinsk vård, utan också om att skapa en trygg och stödjande miljö för unga patienter. Detta kräver ett personcentrerat förhållningssätt som bland annat inkluderar psykosocialt stöd, patientutbildningsinsatser avseende egenvård och välfungerande policyer som involverar vårdpersonal från både barn- och vuxensjukvården, unga patienter och deras närstående. Övergången är inte avslutad när ungdomarna flyttas över till vuxensjukvården; processen fortsätter, ofta upp till ca 25 års ålder.

Detta temanummer belyser övergången med fokus på aktuell forskning, framgångsrika modeller och goda kliniska exempel. Genom att använda den evidensbaserade kunskap som finns kan vi förbättra övergångsprocessen och ge unga med långvariga tillstånd bättre förutsättningar i vuxenlivet. 

Omfattande samhällsresurser satsas på att rädda liv och behandla och följa upp barn med långvariga sjukdomstillstånd under de tidiga barnaåren. Vi har därför ett fortsatt ansvar att skapa förutsättningar för välbefinnande, livskvalitet och god vuxenetablering för unga med långvariga tillstånd.