Under de senaste decennierna har antalet barn som föds med hjälp av spermie- och äggdonation ökat kraftigt i Europa. Flera faktorer ligger bakom den utvecklingen. Dels har det blivit lättare för samkönade par och ensamstående kvinnor att få assisterad befruktning, dels har fertiliteteten sjunkit. Fler väljer också att bilda familj högre upp i åldrarna.
Den växande efterfrågan på både ägg och spermier har lett till en global export av könsceller. Men utvecklingen har baksidor. DN rapporterade häromåret att sperma som donerats till IVF-jätten Livios svenska kliniker kan säljas vidare till andra europeiska länder – efter att donatorn gett upphov till barn i sex familjer i Sverige och därmed nått den svenska maxgränsen. Dessutom köper många privata kliniker in dansk donatorsperma, som kan säljas till över hundra länder, avslöjade SVT:s »Uppdrag granskning«. Rapporteringen blev en ögonöppnare för Smer (Statens medicinsk-etiska råd), som tidigare inte hade följt frågan internationellt, säger ordförande Sven-Eric Söder.
– Flera donatorbarn har också trätt fram och uttryckt överraskning över omfattningen. Det finns exempel på individer som har uppåt hundra halvsyskon. Det är naturligtvis oacceptabelt att inte veta konsekvenserna av den här handeln med könsceller.
Smer valde att kontakta de etiska råden i övriga Norden för att samarbeta och fick napp i Danmark, Finland och Norge. Nu går de fyra råden fram med ett gemensamt upprop där de kräver en internationell begränsning av antalet barn per könscellsdonator.
Smer och de andra nordiska etiska råden tror visserligen att en sådan reglering skulle minska tillgången på könsceller, i en tid då efterfrågan bara ökar.
– Men det är inte skäl nog för att behålla dagens system, där vi inte tar barnens rätt på allvar. Då får man försöka lösa tillgången i stället. Men det är inte en fråga för oss utan för sjukvården att ta ställning till.
Exakt var gränsen för antal barn bör gå överlämnar de etiska råden åt lagstiftarna att avgöra, men Smer har i ett tidigare uttalande föreslagit att den svenska regleringen på sex familjer per donator bör gälla, både nationellt och internationellt.
– Har man donerat spermier till sex familjer i Sverige skulle möjligheten till internationell export i så fall vara förbrukad, säger Sven-Eric Söder.
När donationsbegränsning har diskuterats tidigare har fokus mest legat på risken för ärftliga sjukdomar och inavel. Men de psykosociala aspekterna är lika viktiga, menar Sven-Eric Söder.
– Det kan vara ganska chockartat att få veta att man har ett stort antal halvsyskon. Hur ska man förhålla sig till de individerna? Vill man ha kontakt? Det kan skapa stora psykosociala påfrestningar.
I väntan på strängare reglering internationellt vill de nordiska råden att ägg- och spermiebankerna själva inför hårdare gränser för antalet barn per donator. Läkartidningen har sökt kontakt med ett flertal kliniker, både i Sverige och Danmark, för att höra deras syn på saken. Den enda klinik som har återkommit är Livio, som beskriver sig som Nordens största IVF-aktör. Anna Karin Lind, medicinsk chef och specialist i obstetrik och gynekologi, välkomnar initiativet till en internationell begränsning och betonar även hon att barnperspektivet måste vara i fokus. Företaget har också valt att införa en egen begränsning på 25 familjer per donator.
– Det tycker jag själv kanske är lite väl mycket, men vi har valt en lägre gräns än andra. Intentionen har också varit att kunna hjälpa våra systerkliniker i Norden.
Du välkomnar Smers förslag och tycker att 25 familjer per donator är för högt. Varför har då inte Livio en lägre maxgräns?
– Det är en sådan oerhörd brist på donerade spermier, och man har patienterna att ta hänsyn till. När vi startade låg väntetiden på tre år för att få genomgå behandling. Vi anser också att vi kan erbjuda ett bättre alternativ med våra spermier än de andra bankerna som har ett betydligt större antal familjerätter per donator än vi, säger Anna Karin Lind.
Än så länge har Smer inte fått någon politisk respons på sitt upprop. Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) har ombetts att uttala sig i Läkartidningen, men inte återkommit. Men Sven-Eric Söder tror sig ha politisk medvind.
– Jag skulle bli förvånad om det inte finns ett intresse av att titta närmare på detta. När man ser hur det ser ut i dag tror jag att de flesta tycker att det är helt rimligt med en förändring.
Ett första viktigt steg att ta för Sverige är att införa ett nationellt register över könscellsdonatorer, tycker Sven-Eric Söder. I dag går det nämligen inte att se om en viss donator lämnat sperma på flera olika kliniker i landet. Anna Karin Lind vill gå ännu längre och se ett europeiskt register.
I väntan på reglering och eventuella register, kommer ni på Livio göra som Smer vill och dra ner på er maxgräns på eget bevåg?
– Vi kommer att behöva ha en diskussion om det. Det är ingenting vi kan bestämma över en natt. Det är en svår balansgång, för om vi inför begränsningar för våra svenska donatorer kommer vi i stället att behöva köpa mer spermier från Danmark, där riskerna för ett stort antal genetiska halvsyskon är mycket större än om vi använder våra egna donatorer, säger Anna Karin Lind.
Läs också:
Socialstyrelsen ska utreda behov av register över könscellsdonatorer
