Nu har det gått nio år sedan den svensk-iranske läkaren, forskaren och katastrofmedicinexperten Ahmadreza Djalali greps och fängslades i Iran under en pågående föreläsningsturné. I oktober 2017 dömdes han till döden anklagad för bland annat spioneri, efter en rättegång som saknade varje inslag av grundläggande rättssäkerhet. Det är uppenbart att Ahmadreza Djalali har utsatts för ett cyniskt och upprörande rättsövergrepp.

Dr Djalali tog sin läkarexamen i Iran. Han och familjen flyttade så småningom till Sverige, där han 2012 doktorerade i katastrofmedicin vid Karolinska institutet. Han är sedan 2018 svensk medborgare, och såväl hans hustru som barnen är djupt förankrade i Sverige via arbeten och studier.

Under de många år som Ahmadreza Djalali har suttit fängslad har hans hälsotillstånd gradvis försämrats. Orsakerna är avsaknad av rimlig tillgång till hälso- och sjukvård och de eländiga levnadsförhållanden som präglar det ökända Evinfängelset i Teheran, men även den mentala och psykiska press som följer av att leva under ett konkret dödshot under så många år.

De senaste månaderna har Ahmadreza Djalalis hälsotillstånd försämrats ytterligare, och det finns nu tydliga tecken på att han svävar i livsfara om han inte omedelbart får adekvat vård. Det är uppenbart att akut medicinsk behandling och därefter ett villkorslöst frisläppande är av högsta prioritet.

Med den bakgrunden är det utmärkt att den svenska regeringen, via UD, nyligen skickade en klar signal till den iranska regimen genom att kalla upp landets ambassadör i Sverige med kravet att Djalali omedelbart måste släppas av humanitära skäl och att han måste få den vård han så uppenbart är i behov av. UD protesterade även mot dödsdomen.

Vi har tidigare varit kritiska till vad vi upplever som passivitet och undfallenhet gentemot Iran kring behandlingen av Ahmadreza Djalali. I samband med en fångutväxling förra sommaren släpptes Hamid Noury, som avtjänade livstids fängelse för folkrättsbrott och mord begångna i Iran, i utbyte mot svenskarna Johan Floderus och Saeed Azizi. Vi kände både frustration och uppgivenhet över att Ahmadreza Djalali inte fanns med i denna utväxling. Det var då – och är delvis fortfarande – vår slutsats att detta försämrade möjligheterna att få Ahmadreza Djalali fri och ge honom möjlighet att återförenas med sin familj i Sverige.

Regeringens tydliga agerande nu är både angeläget och bra. Det verkar tydligt att UD trappar upp sina aktiviteter och arbetar mer aktivt för att få Ahmadreza Djalali fri. Det är hoppingivande att man inte längre fokuserar på den tysta diplomati som man tidigare konsekvent hänvisat till. Tvärtom har regeringen denna gång valt att vara helt öppen med sin insats till stöd för Ahmadreza Djalali. Den tidigare tystnadens diplomati har inte lett till några synbara resultat, och understundom har vi tolkat regeringarnas uttalanden som en läpparnas bekännelse snarare än konkreta aktiviteter för att säkerställa rättvisa för Ahmadreza Djalali.

Vi, som är verksamma inom vård, forskning, vetenskap och högre utbildning, är beredda att göra vad vi kan för att stötta regeringen i det arbete som måste göras för att få Iran att släppa vår kollega och arbetskamrat. Vi har många gånger under de år som gått manifesterat vårt stöd till Ahmadreza och hans familj. Vi har samlat hundratals Nobelpristagare, vi har tillsammans med akademiska företrädare världen över skrivit gemensamma protestskrivelser och brev, och samtliga rektorer för svenska lärosäten har agerat på olika sätt. Vi har arrangerat, deltagit i och hållit tal på demonstrationer, vi har tagit upp frågan i samband med möten med politiker och andra beslutsfattare, vi har arbetat tillsammans med många andra aktörer och organisationer, som Amnesty International och Scholars at Risk, vi har samlat in namnlistor, vi har uppvaktat regeringar och den iranska regimen, vi har drivit frågan via EU.

Nu är vi beredda att intensifiera detta arbete och vill göra det tillsammans med den svenska regeringen. Med en aktiv och offentlig kampanj där regeringen och akademin står enad hoppas vi nå vårt mål; att få Ahmadreza Djalali fri så att han får komma hem till sin familj i Sverige.