Har du någon gång hållit tyst om problem på din arbetsplats? Har det hänt att du avstått från att uttrycka din mening, komma med förslag, sakinformation eller kritik? Är du chef och förväntas hålla en omöjlig svältbudget i balans? Har du förgäves försökt varna för att ett it-system värt miljarder skulle krascha?
Detta är symtom på tystnadskulturens negativa inverkan på sjukvården och vittnar om en fundamentalt felaktig styrning. Läkarförbundets undersökning från 2022 om tystnadskultur visade att bara hälften av läkarna fullt ut vågar framföra kritik till ledningen. Men tystnadskultur är också att inte bli lyssnad till, eller att problem som påtalas inte åtgärdas. Lotta Dellve och Gustaf Kastberg Weichselberger, professorer i arbetsvetenskap respektive offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet, beskriver i en studie från 2024 att den vanligaste orsaken till tystnad är självcensur då rapportering av problem ses som lönlös.
Införandet av it-systemet Millennium i Västra Götalandsregionen (VGR) är ett praktexempel på hur tystnadskultur hos Sveriges största offentliga arbetsgivare har skadat förtroendet för den högsta ledningen. Regionstyrelsen i VGR gav i december 2024 revisionsbyrån KPMG i uppdrag att utreda varför införandet havererade. Rapporten på 136 sidor som offentliggjordes den 18 mars identifierar en osund kulturell miljö i styrgrupper som filtrerar information och förskönar rapportering med att ”allt kommer att lösa sig”. Utvärderingen visar att det finns en rädsla för att kritisera, men att det ”inte med säkerhet går att belägga existensen av en tystnadskultur” då bara vissa påtalat problematiken.
Så cementeras tystnadskultur.
Dellve och Kastberg Weichselberger beskriver att organisatorisk tystnadskultur kan uppstå genom varumärkestänkande och skönmåleri. I strävan att få verksamheten att framstå som bättre och problemfri lyfts inte oliktänkande fram, och kritik om missförhållanden begränsas och ”silas”. Och vem kan kritisera något som saluförs som perfekt?
Det uppseendeväckande med Millenniumrapporten är att beställningen avgränsats till införande, utbildning och tidsplan. Ingenstans påtalas det som it-experter och läkare tydligt varnat för i åratal – att it-systemet är ett uråldrigt, amerikanskt klicksystem, illa anpassat för svensk sjukvård. Sådant osynliggörande av expertis är inget annat än rent professionsförakt. I rapporten förminskas medarbetarna, vars motstånd beskrivs som ovilja till förändring, när det i själva verket handlar om oro över styrgruppens faktaresistens. Och absurt nog listas motståndet som en av orsakerna till haveriet. Rapporten vittnar om att den högsta ledningen inte bara missar målet utan är på fel arena och i fel sport.
I Göteborgs-Posten den 22 mars intervjuas direktörerna i styrgruppen, som hävdar att de inte haft fullständig information om riskerna. Men det hade de, enligt haverikommissionen. I en pågående tystnadskultursundersökning av Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) lyfts fenomenet organisatorisk dövhet – problem förnekas av en ledning som är ”lyckligt ovetande”. Bara dagar före ”go live” lovprisades systemet unisont av politiker och regionledning, alla döva för de ovedersägliga bevis som lagts fram. Samma bevis som låg till grund för VGR:s egen reklamation av Millennium 2022.
Tystnadskultur finns inte bara i megaprojekt, utan överallt: Varför får vi inte övertidsersättning som vi har rätt till? Varför upprättas ett rättskansli vid ett stort universitetssjukhus? Varför tar det emot att skriva avvikelserapporter? Varför får yngre kollegor vikariat som ”omvårdnadsunderläkare” och inte som läkare? Det silas och skönmålas och den organisatoriska dövheten består.
Troll spricker i solen. Kasta ljus på styrning utan evidens, på ”förändringsledning” utan verklighetsförankring, på managementexperiment och arbetsmiljöproblem. Tystnad skadar sjukvården. Som Anna Rudin, professor och överläkare, konstaterar i Svenska Dagbladet den 3 mars: Den som tar ansvar för patienterna och framtidens vård måste säga stopp.
