– Det svenska arbetslivet är fortfarande väldigt könsuppdelat, där »kvinnligt kodade områden« ofta ligger lägre i lön än »manliga områden«. På ett generellt plan ser vi att män och kvinnor tenderar att välja olika specialistinriktningar, säger Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet, i en kommentar till statistiken.
Kartläggningen visar skillnader i löner för 28 specialiteter, och dessutom för gruppen distriktsläkare (se grafik). Löneskillnaderna redovisas dels som rålön, där medellönen för män respektive kvinnor redovisas uppräknad till heltid, men utan att andra hänsyn tagits, dels som justerad lön. I det senare fallet sker jämförelsen mellan grupper av kvinnor och män som har samma befattning, jobbar i samma sektor, har liknande erfarenhet och arbetar inom samma region.
Den eventuella löneskillnad som då blir kvar är oförklarad (se faktaruta längst ned).
Oavsett hur man räknar finns det stora löneskillnader mellan män och kvinnor i många specialiteter. Högst rålönegap har kirurgerna: manliga kirurger tjänar i genomsnitt 12 592 kronor mer i månaden än sina kvinnliga kollegor. Hack i häl kommer ortopederna, där rålöneskillnaden är 11 115 kronor per månad till männens fördel.
När dessa rålöner räknats om till justerade löner blir skillnaden mindre, men ändå stor: bland ortopeder tjänar männen 1 828 kronor mer per månad än kvinnor, och för kirurger är motsvarande justerade siffra 1 282 kronor.
När vi tittar på det justerade lönegapet finns den största oförklarade löneskillnaden inom klinisk fysiologi: männen inom den specialiteten tjänar 3 461 kronor mer i månaden än kvinnor som gör ett helt jämförbart arbete.
Enligt Läkarförbundets statistik finns det fem specialiteter där kvinnor tjänar mer än män, om man räknar det justerade lönegapet. Den specialitet där skillnaden är störst till kvinnornas fördel är neonatologi, där det justerade lönegapet visar att kvinnor tjänar 2 321 kronor mer i månaden än män. Rålönegapet för neonatologer är å andra sidan 2 447 kronor i månaden – till männens fördel.
Sofia Kühner, vice ordförande för Kvinnliga läkares förening (KLF), är inte förvånad över statistiken.
– Nej, verkligen inte. Inga ansträngningar har ju gjorts specifikt för läkaryrket, och det är ju en genomgående trend för kvinnliga akademiker, säger hon.
Hon hade önskat att Läkarförbundet hade tittat på frågan även i ett bredare perspektiv.
– I statistiken justerar man löner till höger och vänster och räknar upp till heltid, men då missar man otroligt många aspekter som inte syns i ett justerat lönegap.
Sofia Rydgren Stale anser inte att det blir missvisande att göra denna typ av justeringar i lönestatistiken.
– Det är inte diskriminering att en äldre man som jobbat länge i yrket tjänar mer än en yngre kvinna som jobbat kortare tid. Däremot ska två läkare med samma utbildning, samma erfarenhet och befattning tjäna lika mycket, oavsett kön.
Själv är hon mest bekymrad över den stora ökning i löneskillnader som förbundet menar går att se bland män och kvinnor som är chefer.
– Det tycker jag är allvarligt och är något vi behöver ta upp med arbetsgivarna.
Läkarförbundets statistik omfattar de läkare som är medlemmar i förbundet. För att få en övergripande bild av löneskillnader mellan kvinnor och män har Läkartidningen därför valt att använda ytterligare en källa, nämligen SCB:s lönestatistik. De senaste siffrorna från statistikmyndigheten är från 2023 och bygger på medellöner uppräknade till heltid.
Om vi backar bandet går det att se löneskillnader mellan män och kvinnor redan under utbildningen. Under AT-läkartiden är skillnaden 500 kronor per månad. Enligt SCB tjänar en manlig AT-läkare 39 400 kronor i månaden, medan en kvinnlig AT-läkare har en lön på 38 900 kronor.
Enligt Läkarförbundets justerade lönestatistik tjänar en kvinnlig AT-läkare 37 252 och en manlig 37 456 kronor, en skillnad på 204 kronor per månad.
När läkare går vidare i karriären blir det tydligare att löneutvecklingen för män och kvinnor skiljer sig åt. Båda könen får ökade löner, men ökningen är högre för män.
2023 tjänade en kvinnlig ST-läkare enligt SCB 55 800 kronor, medan en manlig tjänade 57 000 kronor per månad, en skillnad på 1 200 kronor per månad eller 14 400 kronor per år.
Läkarförbundets justerade statistik visar att manliga ST-läkare tjänar 54 022 kronor per månad och kvinnliga 53 002 kronor, en skillnad på 1 020 kronor per månad eller 1,7 procent.
När sedan läkaren blir specialist blir lönebilden alltså mer spridd, som vi konstaterar ovan. Men när SCB jämför lönerna för samtliga specialistläkare i landet, uppräknat till heltid, tjänar männen 93 800 kronor per månad medan kvinnorna tjänar 90 800 kronor per månad, en löneskillnad på 3 000 kronor i månaden. Läkarförbundets justerade statistik för samtliga specialistläkare visar att en manlig specialistläkare tjänar 80 099 kronor medan en kvinnlig tjänar 79 345 kronor, en skillnad på 754 kronor per månad.
Men även om löneskillnaderna är stora i vissa grupper av specialistläkare så har lönerna rört sig åt ett mer jämställt håll sett över en tioårsperiod.
År 2014 tjänade, enligt SCB, en kvinnlig specialistläkare 70 200 kronor per månad, och 2023 var alltså snittlönen 90 800 kronor. För männen har löneutvecklingen från 2014 till 2023 gjort att de hamnat på 93 800 kronor i genomsnittlig lön mot 76 600 kronor. En kvinnlig specialistläkare tjänar alltså i genomsnitt 20 600 kronor mer 2023 än 2014, och en manlig 17 200 kronor mer.
Frågan är varför kvinnliga läkare som grupp tjänar mindre än män – och i vissa specialiteter betydligt mindre.
Erica Lindahl är nationalekonom och forskar vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU). Hon förklarar att det inte finns någon forskning som visar på att det i Sverige finns preferensbaserad diskriminering, alltså att arbetsgivare skulle föredra en man framför en kvinna eller ge dem olika lön för samma arbete.
De skillnader som finns, menar hon, beror främst på att kvinnor och män »agerar olika« vid familjebildning.
»Kvinnor med barn arbetar färre timmar än män med barn. Det handlar om längre föräldraledighet, mer egen sjukfrånvaro och mer ledighet för vård av barn. Färre antal arbetade timmar leder på sikt till sämre löneutveckling«, skriver Erica Lindahl i ett mejl till Läkartidningen.
Erica Lindahl berättar om forskning som gjorts av Claudia Goldin, som fick Sveriges Riksbanks pris till Alfred Nobels minne 2023. Den visar att löneskillnaden mellan kvinnor och män är mindre i yrken där det kostar mindre i form av framtida löneutveckling att vara temporärt frånvarande. Ett exempel är apotekaryrket i USA, där löneutvecklingen framför allt bestäms av formella meriter och mindre av till exempel övertid.
»Löneutvecklingen är därför mer linjär, vilket gynnar kvinnliga apotekare som är minst lika formellt kompetenta som sina manliga kollegor, men som är mer temporärt frånvarande för vård av barn«, skriver Erica Lindahl.
Ytterligare en komponent när det gäller löneskillnaderna mellan manliga och kvinnliga läkare är det som kallas livslönen. Sveriges akademikers centralorganisation, Saco, inkluderar mer än bara direkt lön i begreppet livslön, nämligen »olika typer av arbetsrelaterade inkomster som sammanräknas över hela livet«. Beräknat på så sätt har kvinnliga läkare i genomsnitt enligt Saco 2 procent lägre livslön än män, vilket i pengar innebär 800 000 kronor.
KLF:s ordförande Sofia Kühner tycker inte att man bara ska stirra sig blind på de rena löneskillnaderna, utan även titta på orsakerna bakom skillnader i livslön.
– Vi är intresserade av mekanismen bakom, för löneskillnaderna pekar på att det finns problem utöver ren diskriminering i lönesättning och bestraffning för föräldraledighet och deltidsarbete. Vad i arbetsmiljön och vardagen gör att färre kvinnor jobbar heltid, varför finns det en könssegregering i specialitetsval? Vi vet från forskning i svensk kontext att läkarstudenter i stort har samma intressen, men att det ändå sker en uppdelning senare, säger hon.
Ytterst ligger ansvaret hos arbetsgivarna, som behöver skärpa sitt arbete för jämställda löner, menar Sofia Kühner.
– Om man har som mål att vara en attraktiv arbetsplats, då kan man inte straffa kompetenta kollegor bara för att de är kvinnor.
Läkarförbundets ordförande Sofia Rydgren Stale pekar även hon på arbetsgivarens ansvar.
– Vi bevakar och följer upp att arbetsgivaren gör årliga lönekartläggningar och vidtar åtgärder i de fall lönerna inte är jämställda. I de två senaste avtalsrörelserna har vi yrkat på att antalet dagar med föräldralön ska ges ut i lika antal dagar även om båda föräldrarna arbetar i samma sektor. Att män och kvinnor delar på föräldraledigheten är en av de viktigaste nycklarna till ett mer jämställt arbetsliv.
På Sveriges Kommuner och regioner (SKR) vill ingen kommentera de oförklarade löneskillnader som lönestatistiken pekar på, utan hänvisar till de enskilda regionerna.
Magnus Dahlberg, förhandlingschef i Region Skåne, säger att de lönekartläggningar arbetsgivare enligt lag är skyldiga att göra varje år är ett bra sätt att identifiera oskäliga löneskillnader.
– Lönekartläggningar är ett bra verktyg för oss. Det händer varje år att vi hittar löneskillnader som vi behöver analysera djupare, säger han.
Årets lönekartläggning är inte riktigt klar än, men redan nu har regionen identifierat en skillnad inom gruppen specialistläkare som man vill titta närmare på.
– Vi kan konstatera att vi har en grupp, ett övre löneskikt, där samtliga är män. Där har vi tagit ett beslut i vår handlingsplan att göra en djupare analys av den gruppen och se om det finns rimliga förklaringar till att den gruppen har högre lön, säger Magnus Dahlberg.
Läs mer:
»Förskräckligt att det fortfarande är så 2025«
Om källorna vi har använt – redogörelse för hur de skiljer sig åt
SCB:s statistik är framtagen 2023 och visar månadslön som betalas ut före skatt, uppräknad till heltid. SCB:s statistik beräknas som ett genomsnittligt värde av de anställda som ingår i undersökningen och tar inte hänsyn till faktorer som kan påverka lönen, exempelvis åldersfördelning, erfarenhet och ansvar. Lönestatistiken som utgör grund för beräkningarna baseras varje år på ett slumpmässigt urval av företag. Den genomsnittliga lönen påverkas därmed av vilka företag som är med i undersökningen det året.
Läkarförbundets statistik bygger på statistik från förbundets medlemmar, som har svarat på en löneenkät som mäter lönen läkarna hade i oktober 2024. Alla deltidslöner är omräknade till heltid. I lönen ingår fast månadslön, fasta tillägg, förmåner och rörlig lön. Övertid, jour och beredskap ingår inte. SLF använder sig av olika begrepp för att presentera statistiken. Dels använder man två olika varianter av rålönegap. Rålönegap är när man jämför två olika gruppers löner utan att ta hänsyn till att grupperna kan skilja sig åt på olika områden. Rålönegap 1, där 18 184 medlemmar ingår, redovisar medellönen för alla som svarat på enkäten. I rålönegap 2 ingår endast läkare i jämförbara grupper (17 916 stycken). När vi använder begreppet rålönegap i artiklar och tabeller avses rålönegap 1. Men SLF räknar även ut hur löneskillnaden ser ut när man jämför grupper av kvinnliga och manliga läkare som har samma befattning, jobbar inom samma arbetsmarknadssektor, har olika lång arbetslivserfarenhet, arbetar inom samma region, har samma chefsnivå eller har samma specialitet. Detta kallas justerad lön. De löneskillnader som kvarstår efter att man räknar ut den justerade lönen är oförklarade löneskillnader.
