De så kallade oförklarade löneskillnaderna varierar stort mellan olika specialiteter. Störst är de inom klinisk fysiologi, där skillnaden är 3 461 kronor i månadslön, palliativ medicin, där det skiljer 2 198 kronor, och onkologi med en skillnad på 2 136 kronor – allt enligt SLF:s justerade lönestatistik.
Inom kirurgin landar den oförklarade skillnaden på 1 282 kronor, motsvarande 1 procent.
Helena Taflin, utbildningssekreterare i styrelsen för Svensk kirurgisk förening, misstänker dock att en del av skillnaden kan förklaras av ytterligare faktorer som statistiken inte tagit hänsyn till.
– Jag tänker att oförklarliga löneskillnader inte accepteras på samma sätt i dag, arbetsgivarna har fått ögonen på sig. Det finns liksom inget lönetillägg för Y-kromosom, det är en ganska lätt boll att ta för våra fackliga företrädare.
Hon har några teorier om vilka omständigheter som skulle kunna göra att män får upp sina löner mer än kvinnor i samma positioner.
– Det skulle kunna vara så att män kanske är lite mer benägna att flytta för att få högre lön. Män kan också vara bättre på att ta betalt för uppdrag man tar på sig.
Samtidigt tycker hon att det är positivt att skillnaden inte är större.
– Det är mindre än jag befarade, det gör mig ändå lite glad.
Löneskillnaderna förvånar inte heller Linus Axelsson, ordförande för Svensk kirurgisk förening. Han säger att det är vanligare att manliga läkare i högre ålder har med sig ledarskapsroller i bagaget, vilket i sig drar upp lönen även efter att man lämnat chefsrollen.
– Utifrån min klinik kan jag konstatera att det är så. Jag kan ta mig själv som exempel, jag är överläkare men kommer med en gammal chefslön som hänger kvar. Här har det haft betydelse.
För distriktsläkare är den justerade skillnaden 1 745 kronor, motsvarande 1,7 procent.
Magnus Isacson, avgående ordförande för Svensk förening för allmänmedicin (Sfam), är inte alls förvånad över statistiken. Han tror att samhällsstrukturer, som att kvinnor tar större ansvar för hem och är mer föräldralediga, spelar in och gör att män premieras i större utsträckning när det är lönerevision.
– Samtidigt, om man är mycket på jobbet och engagerar sig, tycker jag att det ska synas i lönekuvertet. Det är en svår fråga, men bra att den lyfts.
Magnus Isacson tror också att det finns andra aspekter.
– Jag tror att kvinnor på gruppnivå är lite för snälla i löneförhandlingen, man är lite sämre än män på att framhålla sin egen förträfflighet och vägra låg lön, säger han och drar paralleller till att kvinnor är mer sjukskrivna för utbrändhet än män.
– Det finns en sorts större ansvarskänsla och svårighet att säga nej.
Ylva Sandström, ordförande för Distriktsläkarföreningen (DLF), säger att hon är lite förvånad.
– Ja, faktiskt. Det är förskräckligt att det fortfarande är så år 2025, att det finns en bonus för att du är man.
Hon säger att det uppenbarligen är viktigt att fortsätta lyfta fram frågan på flera fronter.
– Jag tror att vi i Läkarförbundet behöver vara mer uppmärksamma på det när vi förhandlar, och framför allt behöver våra chefer få veta att det ser ut så här. Så här kan det inte få vara.
Läs mer:
Specialiteterna där männen tjänar mest
