»Det gäller att våga lita på sina beslut men också se sina gränser«

– Jag har gjort tokfel några gånger, säger Maria Ehlin Kolk avväpnande.

Åhörarna kan pusta ut. Stressen i rummet över två dagars simulering av akut omhändertagande är alltid påtaglig första timmen.

Åhörarna i det här fallet är 17 nyexaminerade läkare som nyligen anställts som AT-läkare på Avesta, Mora och Falu lasarett. Kursen äger rum i början av juni på KTC (Kliniskt träningscentrum) på Falu lasarett, startades av läkaren Mikael Backman år 2021 och hålls fyra gånger per år – varje gång ett nytt gäng AT-läkare påbörjar sin AT i Avesta, Mora eller Falun. En gång per år utbildas också regionens BT-läkare (för utlandsstudenter), och »akutskolan«, som den kallas, kommer att ställa om till fler BT-tillfällen när legitimerade läkare från den nya läkarutbildningen kommer ut till lasaretten.

Anestesi- och intensivvårdsläkaren och kursledaren Maria Ehlin Kolk har varit passionerad över akutskolan och har varit involverad sedan starten. I sitt dagliga arbete som överläkare i Mora har hon sett vilka framsteg som skett hos nya läkare som gått kursen.

– Jag märker att AT-läkare som fått träna på detta blir bättre på akut handläggning, men det krävs verkligen att man får träna.

Att träna genom den här typen av simuleringar blir allt vanligare på de flesta AT-orter runt om i landet, enligt Maria Ehlin Kolk. Däremot tror hon att de är lite unika i Dalarna genom att tänka bredare än »patienter som kommer till akuten«. I stället tänker de att det viktiga är att hantera akut handläggning av sjuka patienter, oavsett om de kommer till vårdcentral, akutmottagning eller på vårdavdelning. Detta är skälet till att AT-läkarna i Dalarna får chansen att möta instruktörer från flera olika specialiteter och öva akuta fall även utanför akutmottagningen.

– De får göra tolv olika fall under två dagar och vara den som leder två gånger. En del simuleringar sker med dockor, andra med riktiga personer som spelar patienten.

Innan allt det praktiska drar i gång för dagen, och innan AT-läkarna får interagera med instruktörerna, som själva är ST-läkare eller specialistläkare, är det dags för en dos teori. AT-läkarna får en snabbkurs i CRM (crew resource management) och går igenom initialt omhändertagande (ABCDE), kommunikation samt ledar- och följarskap.

– Det är viktigt för teamet att någon tar ledarskapet. Det är fruktansvärt viktigt att vi är trevliga. Om vi börjar skrika på varandra kommer hela teamets behandling av patienterna att bli sämre. Det visar forskning, berättar Maria Ehlin Kolk.

– Men det viktigaste med kursen är att skapa situationsmedvetenhet. Under läkarutbildningens simuleringar är fokuset ofta på att hitta »rätt« diagnos. Vi vill öva på att se hur pass sjuk en patient är, att skapa en plan och att våga ringa bakjouren när det behövs.

Det gäller helt enkelt att agera som om det vore en riktig situation. Simulering kan vara pressande för AT-läkare som har varierad erfarenhet av klinisk övning i bagaget, menar Maria Ehlin Kolk.

AT-läkaren Julius Jakobsson, som är baserad i Mora, känner av nerverna.

– Det är nervöst, men sedan kommer man nog in i »flowet«, och det här ska ju göra oss bättre rustade för verkligheten. Det gäller att våga lita på sina beslut men också se sina gränser, att få en känsla för det där, liksom.

Matilda Varli Hjärne, även hon AT-läkare i Mora, tycker också att det känns nervöst.

– Men vi har fått mycket bra material innan, instuderingsfrågor och så. Jag ser fram emot att öva på att våga fatta beslut.

Och så är det dags: AT-läkarna delas in i tre olika grupper, främst efter vilken ort de tjänstgör på för att öka tryggheten i grupperna. Läkartidningen hakar på Moragruppen.

ST-läkaren och instruktören Marcus Enegård delar ut roller till AT-läkarna: en får vara läkare, en är sjuksköterska och en är undersköterska, och de två resterande med uppdraget att ge återkoppling på ABCDE och kommunikation när simuleringen är klar. ST-läkaren Oscar Thoors styr fallet och gör rösten åt en nästan medvetslös kvinna som knappt får fram ljud. AT-läkaren Ingrid Zachrisson följer mallen för ABCDE och försöker ta reda på vad kvinnan har drabbats av samtidigt som hon ska kommunicera med sina kollegor i rummet. Bland dem finns också Marcus Enegård, som agerar anestesiläkare.

Ingrid Zachrisson fattar beslut om prov som ska tas och resonerar öppet om kvinnan kan ha drabbats av stroke, hjärnblödning eller sepsis – eller något helt annat. Hon tillkallar narkosjouren och tar hjälp av bakjouren, precis som hon hade gjort i verkligheten. ST-läkaren Åsa Sköndahl spelar bakjour i låtsastelefonen, och i sjuksängen faller kvinnan djupare in i medvetslösheten, men Ingrid Zachrisson tycks bibehålla lugnet. Hon fattar beslut om att beställa en DT-undersökning av hjärnan och skapar en plan framåt. Och så plötsligt är övningen slut, och instruktörerna går ut tillsammans för att skapa en gemensam bild inför återkopplingen i grupp till deltagarna. Maria Ehlin Kolk kan konstatera:

– Hon var jätteduktig, gjorde en bra ABCDE och var verkligen duktig på att kommunicera och ta sig fram i fallet.

Dessutom var Ingrid Zachrisson inne på rätt diagnos.

Därefter samlas Moragruppen och instruktörerna. AT-läkarna ger varandra återkoppling, och ST-läkarna ger också sin syn på vad de bevittnat. Under slutet av kursen får deltagarna också personlig återkoppling från instruktörerna. Maria Ehlin Kolk, som var med under just denna övning, är imponerad.

– Så här bra brukar inte första fallet vara.

Ingrid Zachrisson kan vara nöjd med sin första simulering som AT-läkare.

– Det var roligt, man får lite stresspåslag eftersom man går in i situationen som om den vore på riktigt. Det känns lyxigt att man får öva på ett seriöst sätt och att man får feedback på det man gör.

Efter första övningen väntar lunch, och därefter ytterligare elva övningar under den resterande tiden av kursen. Maria Ehlin Kolk är nöjd med upplägget och kursens gång, men ska faktiskt lämna över ledarskapet under en tid framöver till ST-läkarna Sonja Lundqvist och Sofie Koivisto Engman.

– Det känns tryggt att gå på föräldraledighet med Sonja och Sofie som kursansvariga. Men jag kommer tillbaka, säger Maria Ehlin Kolk och ler.