Att påverka politiska beslut är en långdistansgren som ofta sätter tålamodet på prov. Demokratiska processer tar tid. Ibland nästan obegripligt lång tid. Läkares rätt till reglerad fortbildning är ett mycket bra exempel på det.

Att säkra rätten och tillgången till fortbildning för alla läkare har länge varit en prioriterad fråga för förbundet. Det är viktigt, både för oss som profession och för dem vi finns till för: patienterna. Fortbildning är viktig för läkarkårens kompetens och avgörande för sjukvårdens kvalitet och säkerhet.

Under många år har vi sett hur fortbildningen för läkare har urholkats. Antalet dagar för extern fortbildning har sjunkit från i snitt 9,1 dagar 2004 till endast 4,2 dagar 2022, och nära var femte läkare fick inte någon extern fortbildning alls under 2022. Det är långt under de 10 dagar som vi rekommenderar.

Inom EU har de allra flesta länder en reglerad fortbildning för läkare. I detta avseende är Sverige ett genant undantag, men nu kan det äntligen ha lossnat. I början av juni presenterade regeringens utredare Harriet Wallberg utredningen ”Behörighet och yrkesreglering inom hälso- och sjukvård och tandvård”. Glädjande nog var ett av förslagen att läkares rätt till fortbildning ska regleras i patientsäkerhetslagen.

För den som inte följer hälso- och sjukvårdspolitiken på detaljnivå kan det här låta som en teknikalitet, men för oss som drivit frågan i över två decennier är det en milstolpe. Vi har under en lång tid försökt få ansvariga politiker och arbetsgivare att förstå hur avgörande fortbildning är och att den måste regleras. Länge har vi talat för döva öron. Hur länge vi har ropat i öknen framgår av en snabb titt i backspegeln:

2004: Förbundets första nationella enkät om läkares fortbildning genomförs. Sedan dess har situationen bara försämrats vid varje genomförd enkät.

  • 2010: Frågan om individuella fortbildningsplaner lyfts in i avtalsrörelsen.
  • 2017: Förbundets fortbildningspolicy lanseras, med krav på reglerad rätt till fortbildning, individuella planer, avsatta budgetmedel och dokumentation.
  • 2019: Förbundet anmäler svenska staten till EU-kommissionen för bristande efterlevnad av yrkeskvalifikationsdirektivet, som tydligt slår fast vikten av fortbildning i reglerade yrken.
  • 2021: Förbundet skickar ett öppet brev till socialutskottet och uppmanar politikerna att ta gemensamt ansvar för sjukvårdspersonalens fortbildning.
  • 2022: Brevet ger resultat. Riksdagen uppmanar regeringen att se över frågan om fortbildning inom vård och omsorg.
  • 2024: En statlig utredning tillsätts.
  • 2025: Utredningen föreslår att läkares rätt till fortbildning ska regleras i lag.

Det tog oss alltså drygt 21 år att gå från ax till nästan färdig limpa – för vi är inte i mål ännu. Nu återstår att regeringen ska skriva en proposition utifrån utredningens förslag och att riksdagen klubbar beslutet. När en ny lagstiftning är på plats behöver sedan vårdens arbetsgivare följa den.

Jag hoppas förstås att alla de samtal och möten som vi haft med riksdagens partier och alla granskningar, rapporter och utredningar ska ha undanröjt alla formella hinder så att läkares rätt till fortbildning nu kan regleras i lag. Men säker kan man aldrig vara förrän riksdagen har röstat. Dagen det sker kan alla förtroendevalda inom förbundet som jobbat länge med frågan klappa sig själva på axeln och säga: Det där är vår förtjänst!